Öppet brev till Pontus Gårdinger

Eller: Mellofinal del 3

Roligt att Sanna vann igår! Hon har en grym röst och låten var riktigt bra!

Det verkade vara ordentligt drag på arenan igår, kul för dom som var på plats!

Som jag skrev (Avslöjande om lantisar – mellofinal del 1) så har jag ju själv varit på finalen en gång! Och nu ska jag berätta om kändisen jag träffade där!

I godan ro hade vi tittat på artisterna och nu var det dags för omröstning. Då tänkte vi passa på att röra oss lite och började snirkla oss ut från bänkraden.

Då får jag se att en kändis sitter på samma rad som oss!

Wow!

Pontus Gårdinger!

Det här blir något att berätta för dom där hemma!

I mitt liv som lantis har jag inte träffat så många kändisar, bara fått en vresig autograf från Arthur Ringart när jag gick i sexan. (Alla andra i klassen hade fått sina autografer, Arthur Ringart fick telefon och försökte nonchalera mig men blygt stod jag kvar och väntade tills han surt rafsade ner sin hälsning.)

arthur

Så här glad såg du inte ut när jag träffade dig, Ringart!

Skulle detta kändis-möte falla bättre ut?

Jag blev lite nervös. Fast jag skulle ju bara gå förbi, vad skulle kunna gå snett?

När vi var alldeles nära Pontus Gårdinger och hans flickvän tog jag ett djupt andetag och försökte se nonchalant ut men… de visade inga tecken på att resa sig! De drog bara in sina långa skankor något och jag visste inte hur jag skulle kunna ta mig förbi på ett snyggt sätt.

Jag ville inte visa att jag var nervös så jag satte näsan i vädret, tog ett stort kliv och…

Nej!

…. stampade Pontus Gårdinger rakt på foten!

Men som vanligt fann jag mig raskt, studsade upp med foten igen, gjorde ett litet käckt skutt i luften, satte ner andra foten och…

Åh nej!

Nu landade jag med klacken hårt och bestämt på hans flickväns fot!

Jag vände mig om för att be om ursäkt men när jag såg hur besvärade och sammanbitna de såg ut gav jag dem bara ett lätt hysterisk ögonkast och skyndade ut.

Sen vägrade jag att gå tillbaka! Jag skämdes som ett djur! Det krävdes mycket övertalning innan jag gick med på att faktiskt se resten av showen också.

Och vägen tillbaka, ja… helt oväntat så gick den faktiskt bra! Pontus Gårdinger och hans flickvän såg fortfarande purkna ut men nu stampade jag inte på en enda (kändis)fot!

gårdinger

Ja, så här glad och nöjd såg du då inte ut på finalen 2004, Gårdinger!

Så Pontus Gårdinger med fru: nu vill jag be om ursäkt för att jag så taktlöst klampade er på fötterna! Jag borde ha sett mig för istället för att sätta näsan i vädret!

(Fast om ni hade varit så vänliga at resa på er så hade den här incidenten aldrig behövt inträffa…)

10 thoughts on “Öppet brev till Pontus Gårdinger

  1. Usch så dåligt att inte orka resa på sig, när du ska gå förbi! Nu gillar jag inte Pontus mer 😦 Gjorde inget att du trampade dem på fötterna! Hade de inte vett och ork att ställa sig upp…..ja, de får skylla sig själv. Förresten har jag väl aldrig gillat Pontus Gårdinger. Ingen förlust där. Men iaf…BRA att SANNA vann och låten var riktigt bra (tror jag) Måste få höra den en gång till. Hon sjunger också väldigt bra och ser stilig ut. Säkert skulle hon rest sig upp från stolen, om du gått förbi 😉 Det är skillnad på kändisar och kändisar 🙂

    • Ja, särskilt när man har så där långa ben, då borde man resa sig även om man är kändis! Jag håller med, Sanna hade absolut rest sig upp! 🙂

  2. Vad är han känd för…hallåa i tv 2 för hundra år sedan?Yta verkar vara prioritering för stockholmare.Så tycker inte du behöver be om ursäkt. Orkar man inte visa hänsyn åt andra behöver du inte visa dem någon heller.

    • Ja, nåt sånt va? Programledare för nåt nån gång också.

      Nä, det var lite oborstat faktiskt. Hade det varit nån mer känd än honom själv hade han säkerligen ställt sig upp och bockat!

  3. Jag minns den krullhåriga Arthur Ringart, och hur man blev påmind varje gång han visade sig på tv, att du sett honom på riktigt. Men jag minns också att jag var lika imponerad varje gång! 😊

    • Kul att jag kunde impa – ja jag var mäkta stolt, trots att han var så otrevlig mot mig.

      Men du har ju smugit fram och KÄNT PÅ Carola! Jag är avundsjuk än idag!

  4. Japp det har jag!! Mitt under en fotografering. Hon stod på en bro och svängde med håret och log mot kameran. Jag smög upp bakom och nuddade henne på ryggen. Här nöjer man sig inte med att bara titta. 😄

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s