Kommer ikapp!

Det är så många saker jag har tänkt att göra så länge men som bara skjutits upp. Barn, hem, trädgård och garage tar mycket tid för Pappsen och mig och jag kan inte låta bli att undra vad alla människor som bor i lägenhet utan vare sig trädgård, barn, djur eller bil gör av all sin tid? Nåja, de har nog fullt upp de också, på sitt vis, det är ju så.

Men nu på bara en vecka är det som att jag har börjat beta av många av mina att-göra-punkter! Flera som jag har tänkt på sen vi flyttade hit! Vi har inte bott in oss helt i huset än. Alla rum har ju inte varit färdigrenoverade så länge och mycket har inte hunnit få sin rätta plats. Flera saker har jag inte vetat vart de har varit och andra saker har jag förvarat på många olika ställen samtidigt. Ljus har vi visst haft på fem ställen! Men nu har jag gått igenom de flesta skåp och lådor och synat över vinden, det känns otroligt skönt!

Jag skrev ju att vi vill ha upp fler tavlor och sånt på väggarna och nu har jag framkallat foton och förstoringar på barnen och beställt ett par väggljushållare. Till och med hand- och fotavtryck har blivit gjorda!

Nu slipper jag ha dåligt samvete för det här på ett tag.

Finaste familjen ska upp på väggen också.

Andra saker som jag har tänkt på länge och även blivit påmind om här i kommentarsfältet (tack för det 🙂 ) är en anteckningsbok där jag skrivit ner roliga saker som barnen säger och en där jag för en slags trädgårdsdagbok. Nu är de införskaffade och påbörjade. Jättekul!

Jag har också köpt en adressbok så att vi slipper sitta framför nätet och leta efter samma adresser varje gång det är dags att skriva julkort.

IMG_7469

Det finns en almanacka också där man kan skriva upp viktiga datum. Nu kanske jag kan bli den där personen som kommer ihåg allas födelsedagar och namnsdagar, som jag så gärna vill vara!

Idag unnade jag mig en lite längre promenad också och njöt av höstfägringen i skogen.

IMG_7437

Benved. Så tjusig.

IMG_7436

Fantastiska färger på lönn.

IMG_7445

Oxelbär.

IMG_7434

Blåbär får snygga höstfärger.

Nu kliar det i fingrarna efter att få fylla i min adressbok och efter att få in lite foton!

En sen ursäkt till alla små kryp

Jag fick en kommentar när jag skrev om fästingar, om att jag inte skulle överföra min skräck för dem till Barnet. Det håller jag med om, jag försöker att hålla mig sansad i vanliga fall.

Annars verkar barn i sig inte känna vare sig rädsla eller äckel inför småkryp. De verkar snarast fascinerade av dem, tittar och petar och plockar med dem.

Barnet vill gärna bära runt på diverse kryp och jag försöker lära honom att vara försiktig med dem. Häromdagen hittade vi en daggmask när vi planterade. Barnet tog upp den och tittade på den. En kvart senare när vi gick och påtade upptäcker jag att han går och suger på masken! Hu! Där gick ändå gränsen för mig! Jag tog den glänsande rena daggmasken ifrån honom med förmaningen att man inte stoppar maskar i munnen.

Jätteäckligt, tycker jag nu som vuxen. Men jag minns när jag själv var barn, hur intresserad man var och att man inte alls tyckte att det var äckligt att peta med insekter och småkryp.

En gång satt syrran och jag kvar i bilen när resten av familjen gick i skogen. Det hade kommit in en massa flugor i bilen som vi plockade med. Vi testade att rycka vingarna från en fluga och till vår stora glädje och förvåning så blev flugan tam! Den flög inte iväg när vi tog i den utan kröp snällt runt på oss. Ivrigt fångade vi så många flugor vi kunde och ryckte loss vingarna från dem, sen blev de våra kompisar.

”Men usch, vad äckligt.” tyckte mamma när familjen kom tillbaka. Vi förstod ingenting.

En annan gång hade det regnet när syrran och jag var ute och lekte, så det var fullt av skogssniglar i trädgården. Vi plockade upp en och lät den kräla på oss. Till våran stora glädje och förvåning så blev det slem efter den. Då plockade vi upp alla sniglar vi hittade och lät dem kräla på oss, och fick slem som långa ringlande ränder på kroppen. Det kändes roligt när det stelnade. Sniglarna blev våra kompisar.

”Nä, men usch vad äckligt.” tyckte mamma när hon hittade oss. Jättekonstigt.

En annan gång var jag med mamma i trädgårdslandet. Jag hittade en daggmask som jag drog mellan fingrarna. Till min stora glädje och förvåning så kom det ut nåt brunt i ena änden på masken. Jag hade hjälpt den att bajsa!

”Nä, usch, så får du inte göra.” sa mamma när jag berättade.

Fast det vet ju även ett barn att det är bra att bajsa, så jag fortsatte hela sommaren med att pressa daggmaskar mellan fingrarna. Kom det inget brunt i ena änden så kom det kanske i den andra. Och kom det ingenstans så var den väl nybajsad alldeles av sig själv. De var tacksamma, daggmaskarna, och de blev mina kompisar.

Tror jag i alla fall.

IMG_6300En söt tusenfoting. Barn och kryp har en alldeles speciell relation.

Har du något minne med barn och småkryp?

Mellan hägg och syren

IMG_6178Det sägs, att mellan hägg och syren är det som vackrast och grönast
och jag håller med, den tiden är skönast…

Så började en dikt jag skrev när jag var ganska liten. På den tiden vill jag minnas att försommaren var oändligt lång. Lönnblommorna dansade alltid i luften, hundkexen vajade för eviga tider och kvällsluften var ständigt ljummen.

Nu känns det som att jag bara blinkar till. Poff! så blev det musöron på björkarna. Poff! så slog häggen ut. Poff! så blommar lupinerna*. Poff! så har midsommar passerat och då är det alltid nån illvillig själ som hojtar att ”Nu vänder det! Nu blir det mörkare igen!” och så får man en tyngd i magen för att man inte har hunnit med.

Varför är det så? Är det för att man levde så med naturen när man var liten? Lekte ute och upplevde allt så intensivt, istället för att bara kika ut genom bilrutan på väg till och från jobbet? (Jag är så glad att jag får vara hemma denna försommar.) Eller har mina barndomsminnen från flera somrar flutit ihop till ett enda långt lönnblommande minne?

Ett av mina bästa sätt för att känna att jag hinner med naturens förändringar att gå ut och plocka blommor. När jag får plocka, lukta, känna och ta med in så svischar det inte till på riktigt samma sätt. Då har jag på nåt sätt hunnit med lite grand.

Det behöver inte bli den vackraste buketten, bara det som finns längs vägrenen just då.

IMG_6177Hemma hos mig blommar gökärt, smörblomma, humleblomster, hundkex, sommargyllen och mandelblom.

IMG_6169

Och förstås liljekonvaljen som doftar så ljuvt och sött, eller ”Den luktar som mamma.” som Barnet sa.

Det är en härlig tid just nu. Och känner man ändå att det går för fort kan man trösta sig med att åren går så raskt nu för tiden, att det ändå snart är sommar igen…

*och när vi åkte med familjen till Blåvik så blommade lupinerna för fullt, då kändes det som om sommaren hade pågått i en ocean av tid och min pappa hade en gympasko på ena foten och en sandal på den andra för han kunde inte bestämma sig.

Vattenblänk i trädgården

Det är verkligen en hektisk period i trädgården nu. Och jag tycker om det! Både Pappsen och jag sa till varandra i söndags att de bästa dagarna är de som vi är ute i trädgården hela dagen. Pappsen har tagit bort det sista av en stor ful buske på framsidan och jag har rensat ogräs och flyttat på rosor.

 Jag har köpt en nya ros också, en Stanwell Perpetual. 

 Foto från http://gardener.blogg.se/2012/june/ros-stanwell-perpetual.html

 Jag såg en bild av den på internet i söndags, åkte och köpte den i måndags och planterade den igår. Det är det som är så roligt med trädgård. Att man har en sådan iver och att det bara kliar i fingrarna att få hugga i och jobba, förnya och förbättra. Jag kan inte gå från bilen och in i huset utan att jag landar nånstans på vägen och får jord under naglarna. Idag när jag skulle gå ut för att lasta barnvagnen i bilen började det med att jag fyllde upp vattentunnan nere i gräsmattan och sen när jag kom in igen hade barnvagnen aldrig blivit lastad.

Just nu blommar kabbelekan där nere. Det är så fint.

DSC_1052

Jag gillar vatten i trädgården. Det ger både liv och ro på samma gång. Visst skulle jag vilja ha en riktig damm nån dag, men så länge vi har småbarn nöjer vi oss med enklare former av vatten i trädgården på ställen som vi har uppsikt över.

Här är några foton från tidigare somrar som jag gottar mig åt innan trädgården har hunnit slå ut i full blom.

Så här såg det ut förra året när azalean blommade och vi precis hade grävt igen den gamla tråkiga ”dammen” till en mer barnvänlig vattensamling. 

20140531-213638-77798484.jpg

Ett litet fågelbad är enkelt men kan var nog så trevligt att vila ögonen på.

20140507-123956.jpg

Jag tyckte så mycket om min lilla fontängroda som vi brukade ha i ett kärl med stenar i på trappan. Men efter många års skvalande sa den upp sig förra året.

20140507-124052.jpg

På ren chansning kastade jag en näckros från en gammal damm i ekfatet förra sommaren. Den överlevde och var förföriskt vacker när den blommade.

20140630-130709-47229779.jpg20140708-205525-75325415.jpg20140708-205524-75324464.jpg

Till min stora glädje lever den fortfarande! Den har redan flera blad som är uppe vid ytan, så jag ser med glädje fram emot årets blomning! Och jag håller tummarna för att den nya rosen tar sig och blir lika fin som på bilden!

Skogsluft och stensoppar

IMG_4392-0.JPG
Jag älskar att gå i skogen! Dofterna, lugnet, mossan och ormbunkarna, suset i träden! Och jag njuter så av alla nyanser av grönt! På något sätt fascinerar det mig!

Vi var på jakt efter kantareller. Dumt kanske eftersom det finns så mycket annan svamp att plocka. Jag som alltid rört mig i naturen och dessutom läst svampkurser under utbildningen känner ju ändå igen fler sorter.

Men igår hittade jag inga kantareller så det fick bli Karl-Johan! Jättebra att få tillfälle att plocka en ny svamp!

IMG_4395.JPG

IMG_4394.JPG

IMG_4389.JPG
Så det fick bli en svampomelett!

IMG_4397.JPG

IMG_4399.JPG
Närproducerat med ägg från bygden och med de egenplockade svamparna. Gott!

Utdrag från Wikipedia:
”Stensopp fick namnet Karljohansvamp efter kung Karl XIV Johan. Då den nye franske kungen kom till Sverige så lär han vid en genomgång fått veta att det rådde brist på mat i landet. Då han nyligen rest genom landet hade han sett den rikliga mängden av stensopp, varvid han på franska utbrast att folket kunde äta stensopp. Därefter anammades benämningen Karljohansvamp på svampen.”

Härlig lördag!

Jag skulle kunna fylla en hel blogg med hur mycket jag uppskattar livet på landet och hur glad jag blir över naturen och blommorna!

Dagen började med att vi tittade på kalvarna som betar utanför fönstret i vardagsrummet.

20140614-194059-70859472.jpg
Sen tog vi en promenad med vagnen. Jag plockade en bukett med sommarblommor och Barnet åt smultron.

20140614-194247-70967728.jpg

20140614-194249-70969422.jpg

20140614-194251-70971357.jpg
Vi fortsatte med att leka i trädgården. Barnet letade efter fler smultron bland prästkragarna.

20140614-194617-71177608.jpg

20140614-194615-71175332.jpg

Vi har dessutom hunnit med att umgås med flera från våra familjer.

Härliga lördag!

Idag fyller också en av mina allra mest trogna bloggläsare år! Grattis på födelsedagen, mamma!

20140614-194944-71384758.jpg

Bortskämda blommor?

Ibland får jag för mig så tokiga saker! Ett tag kändes det faktiskt som att jag inte tar lika väl hand om hemmet sen jag blev mamma!

Dumt! Jag sätter ju guldkant på tillvaron för både hem och växter här hemma hela tiden!

Ett exempel?

Hrmm… nja… få se nu…

Jo! En regnig dag i början av sommaren gjorde jag mig ju till och bar ut alla mina blommor på verandatrappan så att de skulle få njuta av lite sommarregn.

Det ni! Det var mycket uppskattat!

Tror jag. Jag skulle kunnat fråga dem men de blev lite överraskade av frosten som kom i veckan så tyvärr finns de inte längre bland oss.

 

image

Så här kallt och frostigt var det! Jag hade kunnat fota de frysta blommorna men eftersom jag är en sån som tar tag i saker direkt har jag redan slängt dem på komposten! Man sliter på.