Luktärt och solhattar

Vi har många insekter i våran trädgård. Jag tror att de tidigare ägarna var måna om de små liven i trädgården, de har till exempel Satt upp massor av fågelholkar, så jag tror att det finns en tanke att hjälpa även pollinerarna. 

I min soligaste rabatt växer till exempel vita solhattar, phlox och rosenstavar som alla lockar till sig fjärilar. Kungsmynta har frösått sig själv där nu och jag har kompletterat med några röda solhattar också. Så just nu är fjärilarna riktigt glada! Särskilt de röda solhattarna förälskade de sig i! Åtminstone nässelfjärilarna.

   
 

Pärlomorsfjärilen föredrar den vita.

 

Tidigare blommade mycket lavendel och nu blommar också kransveronikan som humlorna gillar. 

  
Senare blommor höstsilveraxen som också brukar dra till sig många insekter med sin söta doft.

  
Det har också kommit upp kanadensiskt gullris i min vilda hörna vid entrén och där flockas diverse blomflugor och andra insekter. 

Det känns bra att kunna mata insekterna!

Nu blommar också mina luktärtor som bäst! De är fantastiska blommor, doftar bättre än den skönaste ros, tror jag. Första gången jag odlade i kruka fick jag dåligt resultat men nu har jag lärt mig; stor och djup kruka, kogödsel i jorden, mycket vatten, mycket näring och plocka många blommor! Om blomman går i frö slutar den att blomma så man får se till att plocka bort vissna blommor om man inte hunnit plocka in dem som buketter redan.

   
   
De blev jättefina vid grinden och doften är härligt välkomnande!

En sen ursäkt till alla små kryp

Jag fick en kommentar när jag skrev om fästingar, om att jag inte skulle överföra min skräck för dem till Barnet. Det håller jag med om, jag försöker att hålla mig sansad i vanliga fall.

Annars verkar barn i sig inte känna vare sig rädsla eller äckel inför småkryp. De verkar snarast fascinerade av dem, tittar och petar och plockar med dem.

Barnet vill gärna bära runt på diverse kryp och jag försöker lära honom att vara försiktig med dem. Häromdagen hittade vi en daggmask när vi planterade. Barnet tog upp den och tittade på den. En kvart senare när vi gick och påtade upptäcker jag att han går och suger på masken! Hu! Där gick ändå gränsen för mig! Jag tog den glänsande rena daggmasken ifrån honom med förmaningen att man inte stoppar maskar i munnen.

Jätteäckligt, tycker jag nu som vuxen. Men jag minns när jag själv var barn, hur intresserad man var och att man inte alls tyckte att det var äckligt att peta med insekter och småkryp.

En gång satt syrran och jag kvar i bilen när resten av familjen gick i skogen. Det hade kommit in en massa flugor i bilen som vi plockade med. Vi testade att rycka vingarna från en fluga och till vår stora glädje och förvåning så blev flugan tam! Den flög inte iväg när vi tog i den utan kröp snällt runt på oss. Ivrigt fångade vi så många flugor vi kunde och ryckte loss vingarna från dem, sen blev de våra kompisar.

”Men usch, vad äckligt.” tyckte mamma när familjen kom tillbaka. Vi förstod ingenting.

En annan gång hade det regnet när syrran och jag var ute och lekte, så det var fullt av skogssniglar i trädgården. Vi plockade upp en och lät den kräla på oss. Till våran stora glädje och förvåning så blev det slem efter den. Då plockade vi upp alla sniglar vi hittade och lät dem kräla på oss, och fick slem som långa ringlande ränder på kroppen. Det kändes roligt när det stelnade. Sniglarna blev våra kompisar.

”Nä, men usch vad äckligt.” tyckte mamma när hon hittade oss. Jättekonstigt.

En annan gång var jag med mamma i trädgårdslandet. Jag hittade en daggmask som jag drog mellan fingrarna. Till min stora glädje och förvåning så kom det ut nåt brunt i ena änden på masken. Jag hade hjälpt den att bajsa!

”Nä, usch, så får du inte göra.” sa mamma när jag berättade.

Fast det vet ju även ett barn att det är bra att bajsa, så jag fortsatte hela sommaren med att pressa daggmaskar mellan fingrarna. Kom det inget brunt i ena änden så kom det kanske i den andra. Och kom det ingenstans så var den väl nybajsad alldeles av sig själv. De var tacksamma, daggmaskarna, och de blev mina kompisar.

Tror jag i alla fall.

IMG_6300En söt tusenfoting. Barn och kryp har en alldeles speciell relation.

Har du något minne med barn och småkryp?