Hej då långkallingar!

Gosh gosh gosh… Imorgon börjar Pappsen att jobba igen efter all ledighet. Jag bävar! Vi har haft det så bra hela familjen tillsammans, vi har klarat av att varva ner (gäller mest Pappsen, jag har inte så stora problem med det) och vara hemma tillsammans, leka med lego, vara ute och åka spark och snowracer och sjunga sånger och läsa sagor. TV:n eller paddan har inte behövt rycka ut som barnvakt när jag söver Lillan eller står framför spisen och det känns så bra!

Nu är det åter till vardagen och att ensam behöva klä på två barn och sig själv full vinterutrustning när man ska utanför dörren, att parera hungriga barn med matlagning och att försöka städa i smyg samtidigt som man leker att man är Taurus och jagar barnen.

Men, jaja, nu går vi ju mot våren och samtidigt är det skönt att kunna planera upp dagarna som jag vill utan att ta hänsyn till Pappsens agenda. Fast vi kommer att sakna att ha hans långkalsonger med häng traskandes här hemma… Vi har ju haft så fina dagar. Vi är glada att vi haft dem tillsammans.

DSC_0227DSC_0236DSC_0277

Nu är det matlåde-träsket som gäller igen. 😉

En sen ursäkt till alla små kryp

Jag fick en kommentar när jag skrev om fästingar, om att jag inte skulle överföra min skräck för dem till Barnet. Det håller jag med om, jag försöker att hålla mig sansad i vanliga fall.

Annars verkar barn i sig inte känna vare sig rädsla eller äckel inför småkryp. De verkar snarast fascinerade av dem, tittar och petar och plockar med dem.

Barnet vill gärna bära runt på diverse kryp och jag försöker lära honom att vara försiktig med dem. Häromdagen hittade vi en daggmask när vi planterade. Barnet tog upp den och tittade på den. En kvart senare när vi gick och påtade upptäcker jag att han går och suger på masken! Hu! Där gick ändå gränsen för mig! Jag tog den glänsande rena daggmasken ifrån honom med förmaningen att man inte stoppar maskar i munnen.

Jätteäckligt, tycker jag nu som vuxen. Men jag minns när jag själv var barn, hur intresserad man var och att man inte alls tyckte att det var äckligt att peta med insekter och småkryp.

En gång satt syrran och jag kvar i bilen när resten av familjen gick i skogen. Det hade kommit in en massa flugor i bilen som vi plockade med. Vi testade att rycka vingarna från en fluga och till vår stora glädje och förvåning så blev flugan tam! Den flög inte iväg när vi tog i den utan kröp snällt runt på oss. Ivrigt fångade vi så många flugor vi kunde och ryckte loss vingarna från dem, sen blev de våra kompisar.

”Men usch, vad äckligt.” tyckte mamma när familjen kom tillbaka. Vi förstod ingenting.

En annan gång hade det regnet när syrran och jag var ute och lekte, så det var fullt av skogssniglar i trädgården. Vi plockade upp en och lät den kräla på oss. Till våran stora glädje och förvåning så blev det slem efter den. Då plockade vi upp alla sniglar vi hittade och lät dem kräla på oss, och fick slem som långa ringlande ränder på kroppen. Det kändes roligt när det stelnade. Sniglarna blev våra kompisar.

”Nä, men usch vad äckligt.” tyckte mamma när hon hittade oss. Jättekonstigt.

En annan gång var jag med mamma i trädgårdslandet. Jag hittade en daggmask som jag drog mellan fingrarna. Till min stora glädje och förvåning så kom det ut nåt brunt i ena änden på masken. Jag hade hjälpt den att bajsa!

”Nä, usch, så får du inte göra.” sa mamma när jag berättade.

Fast det vet ju även ett barn att det är bra att bajsa, så jag fortsatte hela sommaren med att pressa daggmaskar mellan fingrarna. Kom det inget brunt i ena änden så kom det kanske i den andra. Och kom det ingenstans så var den väl nybajsad alldeles av sig själv. De var tacksamma, daggmaskarna, och de blev mina kompisar.

Tror jag i alla fall.

IMG_6300En söt tusenfoting. Barn och kryp har en alldeles speciell relation.

Har du något minne med barn och småkryp?

Hembakade korvbröd

IMG_4714.JPGDen här förmiddagen var vi ute i skogen och grillade tillsammans med Barnets Farfar, Faster och Farbror. Det var verkligen ett bra sätt att spendera en förmiddag på!

Jag kan erkänna att jag är lite kluven till grillning… Jag tycker att det är mysigt, men ofta är det kallt, man fryser om fingrarna men kan inte ha vantar, röken blåser i ögonen vart man än sitter och hur man än grillar så är korven ändå kall inuti! Och sen är det inte alltid så jättegott med korv med bröd heller…

Idag var det inte alls så! Jag hade dragit till med termobyxor, tjock jacka, mössa och vantar så inte frös jag inte! Visst var det en del regn men det gjorde inte så mycket, det fanns vindskydd man kunde sitta under.

IMG_4713.JPG

Medan de andra tände brasan smög jag iväg med svampkorgen, njöt av den vackra skogen och lugnet och lyckades också hitta en del trattkantareller.

IMG_4709.JPG

IMG_4711.JPG

IMG_4718.JPG

När det blev dags att grilla smakade det fantastiskt bra med korv med bröd! När jag var liten bakade min mamma alltid egna korvbröd, nåt jag tyckte kändes väldigt husmoderligt och präktigt när jag blev äldre. Men – nu är det jag som står och bakar egna korvbröd när det vankas grillning! Och det blir verkligen så mycket godare mot de torra och svampiga man köper i affären!

Brukar du baka bröd tycker jag absolut att du ska prova att baka egna korvbröd också! Det enda svåra är att få dem lagom långa och lagom tjocka, men det här receptet gav en fin deg som var lätt att forma. Och som sagt – SÅ GOTT!

IMG_4706.JPG
Korvbröd 25 st

75 g jäst
5 dl ljummen mjölk (gärna standard, eller med lite grädde i om du har lättmjölk)
50 g rumsvarmt smör
2 tsk salt
2 tsk socker
12-14 dl vetemjöl

Lös upp jästen i den ljumma mjölken. Lägg i smöret i bitar, salt, socker och så mycket vetemjöl att det blir en smidig deg som släpper kanterna. Arbeta degen 5 minuter i maskin eller 10 minuter för hand.

Låt jäsa i 30 minuter.

Dela degen i 25 bitar och gör 12 cm långa rullar av dem. Sätt ugnen på 225 grader. Låt korvbröden i 30 minuter innan de gräddar dem i mitten av i ugnen i 10 minuter.

IMG_4707.JPG

Lycka till! 🌺

Skogsluft och stensoppar

IMG_4392-0.JPG
Jag älskar att gå i skogen! Dofterna, lugnet, mossan och ormbunkarna, suset i träden! Och jag njuter så av alla nyanser av grönt! På något sätt fascinerar det mig!

Vi var på jakt efter kantareller. Dumt kanske eftersom det finns så mycket annan svamp att plocka. Jag som alltid rört mig i naturen och dessutom läst svampkurser under utbildningen känner ju ändå igen fler sorter.

Men igår hittade jag inga kantareller så det fick bli Karl-Johan! Jättebra att få tillfälle att plocka en ny svamp!

IMG_4395.JPG

IMG_4394.JPG

IMG_4389.JPG
Så det fick bli en svampomelett!

IMG_4397.JPG

IMG_4399.JPG
Närproducerat med ägg från bygden och med de egenplockade svamparna. Gott!

Utdrag från Wikipedia:
”Stensopp fick namnet Karljohansvamp efter kung Karl XIV Johan. Då den nye franske kungen kom till Sverige så lär han vid en genomgång fått veta att det rådde brist på mat i landet. Då han nyligen rest genom landet hade han sett den rikliga mängden av stensopp, varvid han på franska utbrast att folket kunde äta stensopp. Därefter anammades benämningen Karljohansvamp på svampen.”

Semestern närmar sig sitt slut

wpid-20130804_064334.jpg

Pappsen har börjat jobba igen och jag har en vecka kvar innan det är dags för mig. Som vanligt är semstern fullspäckad och jag har inte alls haft så mycket tid att sitta med bloggen som jag hade hoppats. Förhoppningsvis blir det lite tätare med inlägg nu när det börjar bli vardag igen.

Vårat största projekt denna sommar har varit att måla om huset och garaget. Det har väl gått sisådär. Vi har det mesta kvar… Vi har haft alldeles för många saker på gång samtidigt för att hinna med en bråkdel av allt vi (Pappsen) hade föresatt oss (sig). Men alla dörrar och flera fönster har blivit vita och det blev verkligen ett lyft!

20130721_195236

Men vi har inte jobbat hela sommaren. Vi har velat njuta av sommaren och av Bäbisen så mycket som möjligt.

Bland annat har vi varit i Söderköping och strosat runt en varm dag, tittat på kanalen och ätit himmelska crepes!

image

imageimage

Och bara en tur till Motala en tidig sommarmorgon är som en liten semesterutflykt.

image

wpid-20130726_095222.jpg

Förstås har vi varit i skogen och promenerat, andats frisk, skön skogsluft och plockat kantareller och blåbär.

imagewpid-20130805_151048.jpg

De varma dagarna har vi badat och plaskat eftersom Bäbisen älskar vatten och vi älskar den sommarkänsla det ger oss att svalka oss i en fridfull skogssjö.

image

Såklart har vi grillat och Pappsen har lärt sig att dricka vin! Det är väldigt mycket roligare att dela en flaska ! Själv har jag kommit på tjusningen med foccacia som jag bakat flera gånger denna sommar. Hur gott som helst! Mycket god olivolja ska det vara!

imageimage

Jag har njutit i fulla drag av våran underbara trädgård, av blommorna och av att kunna ge Bäbisen bär direkt från buskarna till mellanmål eller plocka in till oss och äta med glass och en kopp kaffe.

imagewpid-20130804_064310.jpg

image

Den viktigaste personen i våra liv har haft en härlig sommar. Han har lärt sig att både krypa och gå vilket gör honom så nöjd och glad så han är som en strålande sommarsol hela han. Han har verkligen blivit en underbar liten person!

wpid-20130722_151405.jpg

Och håret då? Ja, det blir efterbilder trots allt. Tjejen fönade mitt hår så frenetiskt att jag kände mig som en filmstjärna! Se så vackert det faller!

20130812_175612wpid-20130812_175622.jpg

Regn

Regnig onsdag. Det är skönt med några regniga dagar ibland, tycker jag. Det blir skön luft och naturen grönskar.

20130625_194019 20130625_194146 20130625_19433720130625_193610

Skön kväll för en promenad.

Men nu ska Pappsen och jag äntligen försöka få upp lite gardiner! Vi har mest ägnat oss åt trädgården sen våren och sommaren kom och att inreda hemmet har blivit lite bortglömt.

Pappskallen

Det här tror jag (hoppas jag) att fler känner igen sig i. Ögonblick där man är mer eller mindre heltokig (lyset tänt men ingen hemma, inte alla hästar i hagen, inte den skarpaste kniven i lådan, hjulet rullar men hamstern är död, När Gud delade ut förståndet stod jag sist i kön, inte alla pommes på tallriken, hissen går inte ända upp osv… svårt att sluta).

Det är som att man har en mindre utvecklad del i hjärnan, en Pappskallehjärna, som försöker ta över ibland.

Jag har många exempel på när den har lyckats tränga sig fram.

Förr när jag åkte mycket buss kunde jag gå hemma i godan ro på kvällen för att plötsligt bli iskall, jaga upp mig och tänka ”Tänk om jag gick på fel buss? Tänk om jag inte kommit hem än!”

När jag kör bil kan jag plötsligt bli nervös och undra vart jag lagt bilnycklarna.

Pappskallehjärnan kan även ta över i kön på posten. När jag står och väntar på att få hämta ut paket kan jag inte för allt i världen komma på vad jag har för nummer på mitt postfack. Jag skäms och tänker att jag får vända hem igen. Men så kommer jag till min lättnad på det – jag har ju inget postfack!

Eller när jag ringer till någon, pratar, lägger på och sen undrar om jag har slagit fel nummer.

linafunderar

Det har höjts röster om fler bilder på mig själv på bloggen så här kommer en där jag kuckilurar. ”Ringde jag rätt egentligen???”

Jag kan också ha varit ute och gått i skogen på dagen och när jag lägger mig på kvällen ligger jag och undrar om jag har gått vilse.

DSC_0066

Jaha, är jag här nånstans eller har jag kommit hem?

Som tur är är det bara korta ögonblick av nervös förvirring innan Pappskallehjärnan drar sig tillbaka och jag inser hur dumt jag tänkt.

Men tänk om Pappskallehjärnan tar över helt en dag. Usch, vilken jobbig typ man skulle bli.

(Gå hemma med lamporna tända och tv:n på, men när Pappsen ska börja laga mat slår man honom i huvudet med kaveln och fräser ”Lägg av! Det är strömlöst!”)

kavel

Nu har du satt din sista potatis.