Regn

Regnig onsdag. Det är skönt med några regniga dagar ibland, tycker jag. Det blir skön luft och naturen grönskar.

20130625_194019 20130625_194146 20130625_19433720130625_193610

Skön kväll för en promenad.

Men nu ska Pappsen och jag äntligen försöka få upp lite gardiner! Vi har mest ägnat oss åt trädgården sen våren och sommaren kom och att inreda hemmet har blivit lite bortglömt.

Min älsklingsblomma

Vill också bara säga att jag är så glad över att min älsklingsblomma nu har börjat att slå ut längs vägrenarna!

Rödklövern!

Jag har funderarat mycket på vilken som är min favorit bland alla vackra blommor. Liljekonvalj med sina gracila små blommor och utsökta doft? Gullvivorna som vippar sina klargula klockor i gräset? Vallmon som lyser upp i fälten som små eldar?

Ja, de är underbara!

Men den anspråkslösa rödklövern som växer i så vackra grupper längs vägen, ett måste i sommarbuketter och i midsommarkransar, ligger mig allra varmast om hjärtat. Dess honungsmilda doft känns knappt inte förrän du sticker näsan i buketten, men det är först då du känner att det är sommar på riktigt.

DSC_0473

På Bäbisens och min kvällspromenad plockade vi denna lilla sommarbukett.

Så vilken blomma är din favorit?

Otäck typ i skogen

Idag följde Rut med mig och hämtade posten. Nu när det varit så kallt har hon annars stannat halvvägs och suttit och jamat ihåligt tills Bäbisen och jag har kommit tillbaks.

Det är ett trevligt sällskap. Ivrigt småpratandes tar vi oss fram över stock och sten, sen kommer jag på mig, blir stel och ser mig om. De förstår väl att jag pratar med katten? Om någon tittar på mig tror de väl inte att jag går och pratar och fnittrar för mig själv? De måste väl ändå se att det är med katten?

Det är som i höstas när katterna, Bäbisen och jag gick på promenad i skogen. Katterna hade sprungit iväg gömt sig bakom en stor sten. Jag gick längs vägen och pratade högt och ljudligt med dem, och jag tror att jag skällde lite. Sen råkar jag vända mig om och ser att det går en man en bit bakom mig. För att visa att jag inte är ensam utan väntar in någon stannar jag genast och vänder mig helt om. För att verka trevlig tittar jag dessutom stint på honom ända tills han kommer fram. (Först efteråt förstår jag att det bara fick mig att verka creepy.) Mannen vägrar möta min blick utan tittar åt alla andra håll. När han går förbi säger jag ändå ”Hej!” och ler rart. ”Hej.” säger han och skyndar förbi. ”Ja, jag är ute och går med katterna jag!” säger jag och nickar allvarligt. ”Eh.. med katterna?” säger han och snabbar på stegen. ”Ja visst, med katterna. Och barnvagnen då.” förtydligar jag, nickar och ler stort. ”Eh, okej…” säger han förskräckt och skyndar förbi.

Jaha, ja det är möjligt att han tyckte att jag verkade lite konstig. Men vilken tur då att jag hade barnvagnen med mig! Då måste han väl ändå förstått att jag inte är helt tom i kolan, någon har ju ändå velat göra mig till mamma.

Fast så slår det mig – med mitt uppträdande trodde han nog att jag for runt i skogen med en tom barnvagn!

Hu, det är ju just såna som mig som man inte vill möta när man är ute och går ensam i skogen!

20121029_154350

Jisses! Här står ju en (tom?) barnvagn!