Hur bra man än haft det på sin resa är det ändå alltid skönt att komma hem!
Det är inte allt igenom enkelt att resa med en ett-åring men det är samtidigt ett mysigt och trevligt litet sällskap!

Vi provar hattar på Miniland.
Vi var livrädda för att bli förkylda så veckan före avfärd höll vi oss bort från folk. Det hjälpte tyvärr inte utan på dagen före avfärd började Bäbisens näsa att rinna. Vid läggdagsvar han riktigt förkyld och skrikig och kunde inte sova. Jag som vare sig packat klart eller städat huset blev fast i sovrummet hos den ledsne lille sparven och Pappsen blev nervös och ville stanna hemma. Bäbisen höll oss vakna mer eller mindre hela natten och vid fem steg jag upp för att packa det sista. Det kändes inte som någon lyckad början!

Bye bye Sweden!
Men iväg kom vi och även om det var förskräckligt trångt att dela flygstol med en rastlös ettåring så gick det ändå bättre än vad vi trodde. Han sov en halvtimme i början, sen varvade vi frenetiskt böcker, leksaker och sånger med baby-appar på i-paden och lyckades få tiden att gå någorlunda. Att äta för oss var nästan omöjligt, men flygvärdinnorna värmde vällingflaskan åt Bäbisen så han fick lite i sig. Och förkylningen blev inte så farlig sen.
Hotellet var en hel semesteranläggning och otroligt barnvänligt så där fanns mycket att välja på för barn i alla åldrar. Vi reste med delar av min familj och det underlättar också väldigt mycket när man är flera som hjälps åt.

Det var så tjusigt!
Det är skönt att Bäbisen går själv, men eftersom det var stenplattor nästan överallt var jag lite hönsmamma och ville gärna hålla i handen.

Knallar med barnvagn på Miniland.
Sen är det kanske inte världens mest avkopplande att resa med en ettåring. Du kan ju inte pressa i en solstol hela dagen, dricka en massa drinkar och göra vågade utflykter. För oss funkade det ändå riktigt bra. Bäbisen sover fortfarande två gånger om dagen och då turades vi om att ligga vid poolen och sola och eftersom vi hade ett särksilt baby-rum fanns det inhängnad terass och när solen låg på kunde vi ligga utanför rummet och sola och ha babyvakten påslagen.

Stekarn.
Eftersom vi hade rese-sällskap fick vi dessutom barnvakt och kunde ta både en middag och en strandpromenad på tu man hand. Och så måste man ju inte bli knallbrun. Det är mysigt att vara i lekparken också eller att bada med småttisarna i den solskyddade babypoolen.

Babypoolen var lagom varm.

Hej vad det går!
Den här semestern var vi inte heller ute efter att upptäcka världen utan tyckte att det var gudomligt skönt att bara komma bort, ligga nån halvtimme då och då i en solstol i 30 graders värme och lösa korsord, slippa laga mat och renovera utan bara slappna av och umgås!
Och när vi låg vid stranden kunde Bäbisen alltid roa sig med att leka i sanden ett litet tag.

Hälla sand på Mammsens handduk.
Ja, det har verkligen varit härligt!
Så i nattas kom tiden för hemresa och det var dags att återgå till vardagen. Men även hemresan gick oväntat bra trots uppstigning kl 2. Bäbisen lyckades sova cirka 1,5 h på flyget och under den tiden la någon äggmökar hela tiden och jag gläntade varje gång nervöst i Bäbisens blöja för att se om det var han som hade producerat. Det var det inte och jag frågade om det var Pappsen och han sa att han för all del släppte en hel del väder men han trodde inte att de luktade något.
Sen lyckades jag sova en stund och när jag vaknade hade Bäbisen faktiskt gjort en monsterprodukt som läckt ut över mina byxor och som luktade vansinnigt skarpt. Folk rynkade verkligen på näsan när vi stod i toalettkön!
När vi skulle försöka byta blöja i den trånga toaletten stod Pappsen i dörröppningen med kväljningar och försökte assistera men flyvärdinnorna sprejade vilt med doftspray och skrek ”Close the door! Close the door!” med skorrande accent så jag blev lämnad ensam. Det tog lite tid men till slut var Bäbisen ren och uppriktigt sagt tog nästan halva tiden att försöka stänga en lucka som jag i min enfald lyckats bända upp där jag trodde man kunde slänga blöjor. Det var ett himla bestyr att försöka få luckan på plats igen!
Nu är vi hemma i ett höstigt men vackert Sverige och när vi hjälptes åt att räfsa löv i trädgården på eftermiddan kunde jag nästan inte fatta att vi alls varit iväg…

Skoj med löv!
Tyvärr funkar inte laddaren till kameran så jag kommer inte åt alla fina bilder vi tagit med den. Nu får vi nöja oss med mobilbilderna.
Pappsen hävdar att det har nåt att göra med att jag försökt ladda batteriet i dimer-uttaget men jag vet inte jag.