Ett gott intryck

wpid-20131011_075719.jpgJag var och storhandlade häromdan. När jag packade insåg jag att jag behövde en kasse till och räckte fram ett par kronor till kassörskan. Det var mest tänkt som en vacker gest men hon tog girigt emot dem.

Ja, jag säger då det!

Det påminner mig om Turkiet! En av dagarna var jag inne på hotellets Minimarket för att handla. Det var trevligt att strosa runt bland varorna, om än lite otympligt, för jag hade Bäbisen på ena armen och hans badring och kundkorgen runt den andra. Men när jag kom till kassan hade jag fortfarande inte hittat några soppåsar!

”Excuse me, do you have any bags?” frågade jag tjejen i kassan.

”You mean like these?” frågade hon och pekade på påsarna i kassan.

”I mean like for waste.” försökte jag.

”Oh, sorry we don´t.” ursäktade sig tjejen.

”But you can have extra of these.” fortsatte hon rart.

”Well, then I can take two maybe.” deklarerade jag stolpigt.

Tjejen packade varorna utan tecken på att ge mig någon extra påse så jag skämdes och tänkte att jag missförstått henne. Och där hade jag stått som en snålvarg och krävt TVÅ påsar. Usch, så genant!

Men sen log hon stort och la en hel bibba med påsar i kassen!

Sen blinkade hon och la ner en hel bibba till!

Jag blev så till mig av vänligheten att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.

”Thank you, thank you! It is so friendly of you!” svallade jag och med ett stort och barnsligt leende baxade jag mig ut ur affären samtidigt som jag då och då gjorde en menande nickning. Man vill ju liksom göra ett gott intryck på så snälla människor, så att de känner att man själv är en trevlig och förståndig människa.

Det var en bit att gå till lägenheten och fast jag hade riktigt mycket att kånka på så valsade jag fram medan jag småflinade för mig själv. Tänk vilken trevlig berättelse att dra för Pappsen!

”Titta här, Pappsen!” ropade jag när jag närmade mig verandan. ”Titta vad jag har fått!” sa jag ivrigt.

Men Pappsen han bara tog sig för pannan.

”Vad håller du på med?” frågade han.

Jag förstod inte alls vad han menade och blev lite besviken när jag inte fick berätta min historia. Men när jag försökte fortsätta avbröt han mig genom att helt taktlöst rycka ett par gånger i kundkorgen.

”Har du släpat med dig korgen ända hit!” utropade han förfärat.

Jaha, ja. Där satt den kvar, fortfarande inklämd mellan axeln och badringen.

Mitt uppspelta jag förvandlades till en våt liten fläck som ynkligt kröp in i soffhörnet och skämdes medan Pappsen gick tillbaka med kundkorgen.

”Fast det där förklarar han fint.” intalade jag mig.

Sen kom Pappsen tillbaka.

Han sa att han helt enkelt bara hade lagt ett finger mot pannan, vispat runt några gånger och sen skakat sorgset på huvudet.

En koko-gest alltså!!! En vink om att jag inte skulle ha alla hästar hemma!

Kassörskan hade nickat deltagande.

Tack för den Pappsen!

Sen så gick jag inte till Minimarket nåt mer.

Resa med en ettåring

Hur bra man än haft det på sin resa är det ändå alltid skönt att komma hem!

Det är inte allt igenom enkelt att resa med en ett-åring men det är samtidigt ett mysigt och trevligt litet sällskap!

image

Vi provar hattar på Miniland.

Vi var livrädda för att bli förkylda så veckan före avfärd höll vi oss bort från folk. Det hjälpte tyvärr inte utan på dagen före avfärd började Bäbisens näsa att rinna. Vid läggdagsvar han riktigt förkyld och skrikig och kunde inte sova. Jag som vare sig packat klart eller städat huset blev fast i sovrummet hos den ledsne lille sparven och Pappsen blev nervös och ville stanna hemma. Bäbisen höll oss vakna mer eller mindre hela natten och vid fem steg jag upp för att packa det sista. Det kändes inte som någon lyckad början!

image

Bye bye Sweden!

Men iväg kom vi och även om det var förskräckligt trångt att dela flygstol med en rastlös ettåring så gick det ändå bättre än vad vi trodde. Han sov en halvtimme i början, sen varvade vi frenetiskt böcker, leksaker och sånger med baby-appar på i-paden och lyckades få tiden att gå någorlunda. Att äta för oss var nästan omöjligt, men flygvärdinnorna värmde vällingflaskan åt Bäbisen så han fick lite i sig. Och förkylningen blev inte så farlig sen.

Hotellet var en hel semesteranläggning och otroligt barnvänligt så där fanns mycket att välja på för barn i alla åldrar. Vi reste med delar av min familj och det underlättar också väldigt mycket när man är flera som hjälps åt.

image

Det var så tjusigt!

Det är skönt att Bäbisen går själv, men eftersom det var stenplattor nästan överallt var jag lite hönsmamma och ville gärna hålla i handen.

wpid-20131011_141333.jpg

Knallar med barnvagn på Miniland.

Sen är det kanske inte världens mest avkopplande att resa med en ettåring. Du kan ju inte pressa i en solstol hela dagen, dricka en massa drinkar och göra vågade utflykter. För oss funkade det ändå riktigt bra. Bäbisen sover fortfarande två gånger om dagen och  då turades vi om att ligga vid poolen och sola och eftersom vi hade ett särksilt baby-rum fanns det inhängnad terass och när solen låg på kunde vi ligga utanför rummet och sola och ha babyvakten påslagen.

wpid-20131010_120449.jpg

Stekarn.

Eftersom vi hade rese-sällskap fick vi dessutom barnvakt och kunde ta både en middag och en strandpromenad på tu man hand. Och så måste man ju inte bli knallbrun. Det är mysigt att vara i lekparken också eller att bada med småttisarna i den solskyddade babypoolen.

image

Babypoolen var lagom varm.

image

Hej vad det går!

Den här semestern var vi inte heller ute efter att upptäcka världen utan tyckte att det var gudomligt skönt att bara komma bort, ligga nån halvtimme då och då i en solstol i 30 graders värme och lösa korsord, slippa laga mat och renovera utan bara slappna av och umgås!

Och när vi låg vid stranden kunde Bäbisen alltid roa sig med att leka i sanden ett litet tag.

wpid-20131008_145055.jpg

Hälla sand på Mammsens handduk.

Ja, det har verkligen varit härligt!

Så i nattas kom tiden för hemresa och det var dags att återgå till vardagen. Men även hemresan gick oväntat bra trots uppstigning kl 2. Bäbisen lyckades sova cirka 1,5 h på flyget och under den tiden la någon äggmökar hela tiden och jag gläntade varje gång nervöst i Bäbisens blöja för att se om det var han som hade producerat. Det var det inte och jag frågade om det var Pappsen och han sa att han för all del släppte en hel del väder men han trodde inte att de luktade något.

Sen lyckades jag sova en stund och när jag vaknade hade Bäbisen faktiskt gjort en monsterprodukt som läckt ut över mina byxor och som luktade vansinnigt skarpt. Folk rynkade verkligen på näsan när vi stod i toalettkön!

När vi skulle försöka byta blöja i den trånga toaletten stod Pappsen i dörröppningen med kväljningar och försökte assistera men flyvärdinnorna sprejade vilt med doftspray och skrek ”Close the door! Close the door!” med skorrande accent så jag blev lämnad ensam. Det tog lite tid men till slut var Bäbisen ren och uppriktigt sagt tog nästan halva tiden att försöka stänga en lucka som jag i min enfald lyckats bända upp där jag trodde man kunde slänga blöjor. Det var ett himla bestyr att försöka få luckan på plats igen!

Nu är vi hemma i ett höstigt men vackert Sverige och när vi hjälptes åt att räfsa löv i trädgården på eftermiddan kunde jag nästan inte fatta att vi alls varit iväg…

image

Skoj med löv!

Tyvärr funkar inte laddaren till kameran så jag kommer inte åt alla fina bilder vi tagit med den. Nu får vi nöja oss med mobilbilderna.

Pappsen hävdar att det har nåt att göra med att jag försökt ladda batteriet i dimer-uttaget men jag vet inte jag.