Etikettarkiv: Ålderstecken

Fin apelsin

Publicerad den av

8

apelsiner

Jag visste att jag glömde något när jag räknade upp mina nyvunna ålderstecken häromdan! (Är det ännu  ett ålderstecken  – min tilltagande glömska?)

Clemetiner har jag alltid tyckt om! Lätta att skala, söta men syrliga och lagom stora! Behändiga frukter!

Men mina äldre kolloger har alltid föredragit en (ett?) apelsin till eftermiddagsfikat! De skalar och smaskar, glufsar och slafsar och det skvätter på alla inom en radie på två meter. Själv har jag inte på något vis förstått tjusningen!

Förrän nu.

Redan runt jul åt jag några stycken som inte gick åt när jag gjorde nejlikeapelsiner, och till min förvåning så föll det mig verkligen i smaken. Och nu har det eskalerat! Barnet och jag älskar våra apelsinstunder. Ibland är apelsinerna slut och så delar vi på en clementin istället, men nog tycker jag att de är väl söta och visst är klyftorna lite små?

Nä, tacka vet jag apelsiner. Jag skalar och smaskar, glufsar och smaskar… och njuter!

Hej då ungdomen, nu tar vi sikte på medelåldern!

11-kaffe och sömntåg

Publicerad den av

10

20140129-205150.jpg

Det nya året har börjat bra! Fast jag får medge att ålderstecknen börjat komma i en strid ström sen årsskiftet.

Det här har hänt bara under januari!

* chips och cola framför soffan låter väl ganska ungdomligt? Och chips äter vi flera gånger i veckan (om Pappsen själv får välja)! Men jag har börjat föredra en kopp te till chipsen. Chips och te, det osar mer medelålder än ungdom är jag rädd!

* Men överdragsbyxor är väl en bra idé? Toppenbra när man är ute och leker med barn! Men Mammsen tycker att det är toppen till alla tillfällen. Nu har jag termobyxor/överdragsbyxor både när jag åker till jobbet och när jag handlar mat. Det är ingen som kastar långa blickar efter mig ändå, och lika bra är det med den saken, fastslår Mammsen.

* Jag har börjat höja radion när nyheterna kommer. Och när väderleksrapporten kommer på tv så hyssjar jag åt Pappsen och Barnet. Behöver jag säga mer?

Vad kommer härnäst? 11-kaffe och ”sömntåg”?

Han fick ju telefonen ändå

Publicerad den av

9

Nu har jag fått visa upp mig i min berömda morgonrock igen!

”Hur dags åker du till jobbet imorgon?” frågade Pappsen häromkvällen när jag precis skulle somna.

”Kan du lägga jobbtelefonen i min bil så kan min kollega stanna och plocka upp den?” undrade han.

”Nä, Pappsen! Lägg inte detta på mig också! Jag är redan tyngd över att jag ska stiga upp, ta med matlåda och köra in! Det blir för mycket! Jag kommer bara att glömma det!” pustade jag.

Men Pappsen bönade så jag gav efter.

Dagen därpå skrotade jag runt i köket och åt fil och müsli när jag såg ett par strålkastare utanför och hörde nåt mullra.

”En bil”, tänkte jag. Och så slog det mig:

”Om jag gömmer mig här bakom fönstret tills den har åkt förbi så riskerar jag inte att synas i min morgonrock.”

Jag hukade mig ett tag men när bilen aldrig åkte förbi tittade jag försiktigt fram och fick se en kille som lätt stressat letade i Pappsen bil.

Visst ja!

Till saken hör att jag gärna vill göra ett gott intryck på Pappsens vänner. Jag är ju några år äldre och vill inte att Pappsen ska behöva skämmas över att han har en sambo som börjar bli gammal och mossig och som inte klär sig lika trendigt som deras unga flickvänner gör. Jag vill visa att man kan vara rätt fräsch och ungdomlig fast man är över trettio och har fött barn!

”Jag har inte hunnit så långt än!” flämtade jag till Pappsens jobbarkompis medan jag for ut med flaxande morgonrock, fil runt munnen och med morgonandedräkten som en sky omkring mig.

”God morgon!” hälsade jag sen högtravande när jag räckte över telefonen.

”Och hej då!” sa jag lika pompöst när han tog emot den.

Han sa knappt ett ord.

Så kanske var han lite imponerad över att jag hade med mig rätt telefon och allt?

Och att jag gick för egen maskin utan vare sig rollator eller permobil.

20140107-204839.jpg

Jag är på riktigt imponerad över att jag gav bort rätt telefon. Jag dubbelkollade hela morgonen sen och kunde inte tro att det var sant att min egen var kvar!

5 säkra tecken på att du är vuxen!

Publicerad den av

9

php7EPz15[1]

Baby-face?

När man passerat 30 och fått barn, men ändå känner sig ganska hipp, är det svårt att veta om man är ungdom eller vuxen. Okej, jag ÄR vuxen, men jag blir fortfarande lite snopen varje gång jag kommer på det.

Jag har därför knåpat ihop en lista på typiskt vuxna saker som kan underlätta för mig att förstå att jag vare sig är barn eller ungdom längre.

DU ÄR VUXEN OM DU INSTÄMMER MED MINST TRE AV FÖLJANDE PÅSTÅENDEN:

 – Världen stannar inte längre upp för att du ser ett flygplan på himlen. Det är faktiskt inte superfascinerande!

 – Du kan bläddra i leksakskatalogen utan att fylla den med en massa kryss. (Och när du ser magilådan tänker du att den nog inte är lika rolig som den verkar på förpackningen.)

 – Istället för att kasta trånande blickar på marsipanrosen är du väldigt mån om att se till att inte ta så mycket tårta att du får med dig av den.

 – Du längtar efter dagens första kopp. Om det är riktigt illa kan du till och med hävda att du inte blir människa förrän du fått ditt kaffe.

 – Du lägger ner oroväckande mycket tid på att fundera över vad du ska göra med alla pengar vid en framtida lottovinst.

Nå, är du vuxen än? Jag kammar förstås hem full pott!

phpiQLUW8[1]

Old-woman-face!

Även andra bloggare har gjort listor på vad som kännetecknar äldre människor. Den är ständigt närvarande, tanken på den begynnande ålderdomen!

Mammaspring: Man märker att man blivit äldre

Bitterpappan: Åldringar

Vi hänger med!

Publicerad den av

4

Jag har blivit en riktig baderska så här min första sommar som Mamma.

Än så länge är jag uppe i svindlande fem (5) bad! Annars brukar det sluta på ett (1).

Fast som barn var jag förstås en mycket duktig simmare. Jag kommer ihåg simskolan och jakten på märken – det började med Baddaren. Jag kan nästan höra simfrökens glada och lätt överraskade tillrop när jag dök upp i rockringen. Och ingen kokade väl kaffe som jag? Och det slutade med… ja, få se nu det blev nog bara den.

Nåja, tungt lastad kämpar jag mig till stranden i tid och otid! ”Ja, han är tung Bäbisen.” tänker ni. Men Bäbisen för nån annan bära! Jag har fullt upp med strandväskor och andra pryttlar som tydligen behövs nu när man badar med barn. Och då har jag inte ens börjat med vare sig kex eller leksaker. Inte en uppblåsbar krokodil så långt ögat kan nå! Hur gör ni med äldre barn? Kör ni flakmoppe fram till vattenbrynet eller vad?

IMG_6768

Men det är ju så mycket roligare att bada nu när man har barn och dessutom passerat 30! Man behöver inte go wild och doppa sig utan det räcker att vada omkring och kanske huttrande blaska lite vatten på armarna. Och vad gör det väl om magen putar och det hänger och slänger lite när man rör sig?

Inte nåt om du har Världens Charmigaste Bäbis med dig som älskar att bada och plaska! Det är som en riktig sommaridyll! Förnöjsamt plöjer vi fram i strandkanten medan folk omkring ler välvälligt och av någon anledning börjar nynna till  Stickan Anderssons gamla dänga.

”Vi hänger med, vi hänger med…”

Ålderstecken på dansgolvet

Publicerad den av

2

När man är på fest och står där på dansgolvet kan man lätt känna sig som tjugo igen. Ung och hipp som som sällan förr! Hur ska man yr av festglädje veta om man blott är 20 tjugo vårar eller om man har börjat gå mot höst?

Här är några tecken på att du kan ha passerat de fagra ungdomsåren:

Om du innan förfesten:

  • istället för att välja några söta underkläder får ta ett par rejäla med gördel som håller in magen. Och när du ser att magen istället hänger ut ovanför gördeln så tycker du inte att det gör något.

På väg till förfesten:

  • istället för att sitta i baksätet och skvimpa grogg och kolla i spegeln så sitter du och petar tänderna. Helt ogenerat dessutom.

På förfesten:

  • istället för att bara prata med närmsta kompisen och stärka dig med dryckesjom innan förfesten har kommit igång på riktigt så pratar du vitt och brett med alla om dig själv (samtidigt som du drar i gördeln).

På festen:

    • envisas med att skämta med alla om din ålder (får jag verkligen vara uppe så här sent?) samtidigt som du tycker att alla som är några år yngre än du ”bara är barnet”.
  • blir så till dig när bandet lovar att de ska spela Michelangelo att du utstöter ett litet ”Iiiihhh” och hoppar av glädje. Tror du. Egentligen brölar du ett ”Ööööhh” och råkar lägga en liten rap.

På väg hem:

  • istället för att le för att du är lullig och har känt dig omsvärvad så går du med ett fånleende för att du vet att det ligger kyckling hemma i kylen som du kan äta när du kommer hem.

medelålder

OBS! Om du när festen är slut kommer på att du har stått på samma ställe och pratat om samma sak hela kvällen så är du inte bara gammal. Då är du dessutom en man.

Mammaröven

Publicerad den av

8

Så här efter graviditet och förlossning kan man roa sig med att ta en liten titt på sin kropp. Vilken kroppsdel är det egentligen som har förändrats mest?

Magen! Magen! ropar ni entusiastiskt.

Ja! En bra gissning. Magen var ju det som var mest uttänjt och annorlunda under graviditeten. Visst tar det ett tag för den att sjunka in och dra ihop sig. Den har inte heller fått nån hjälp av Mammsen som sitter och degar och äter choklad och kakor när hon får tillfälle. Men – förvånande nog har magen skött sig ganska hyfsat. Den får faktiskt godkänt.

Men inte kan det väl vara rumpan? säger ni. Den blev ju ändå inte mycket mer än dubbelt så stor under graviditeten. Om magen kunnat dra ihop sig så borde det väl inte ha varit några som helst problem för rumpan!

Ja, det kan man ju tycka! Men rumpan var inte så samarbetsvillig. Medan magen lite försiktigt började att dra sig tillbaka så släppte rumpan bara en suck och sjönk ihop.

Den blev en mammaröv.

Hur är en sån då?

Jo, mammarövar är ganska svåra att ha att göra med. De är slappa och dingliga, helt utan spänst. Hur löst underkläderna än sitter så skär de ändå in rejält. Numera har man alltid fyra skinkor.

Och när man ligger i sängen på kvällen undrar man lite ovant vad det är för gungig matiera som bäddar in kroppen – men så kommer man ihåg att det bara är mammaröven som flyter ut.

Men jag klagar inte. Jag trivs med den här kroppen. Den har följt mig i 30 år nu och jag tycker om att livet sätter sina spår i den.

Och det är så skönt att ligga inbäddad i sin mammaröv och mjukt vaggas tills sömns om kvällen.

rump-shorts_image_300x300

Jag får köpa såna här shorts och glassa runt i på stranden i sommar. Då kommer alla att tro att jag fortfarande har en spänstig och fin rumpa.

Stort kliv in i tantträsket

Publicerad den av

10

Idag lyckades jag uppfylla det sista kriteriet för att bli tant på riktigt. Korsord har länge varit en favoritsysselsättning, ”Ring så spelar vi” är ett utmärkt program och kaffekoppen på eftermiddagen vill jag inte vara utan. Men ändå har jag inte riktigt känt att jag tagit steget in i tantvärlden.

Men idag hände det!

När jag skulle baka ut mina bullar fick jag en stark ingivelse, kastade mig på telefonen till mamma och frågade ”Hur bakar du ut dina bullar??” Jag kände helt plötsligt inte alls för att göra snäckor som jag alltid annars gjort. Jag ville göra såna där krusiduller (knutar) som farmor och mormor alltid bjöd på när jag var liten. På den tiden gjorde mamma fortfarande snäckor. Det var en dag på senare år som hon helt plötsligt bjöd på knutar. ”Nä, såna här har jag alltid gjort!” försökte mamma. Och nu är det alltså min tur…redan!

Ja, men det är väl inte så att tanter alltid gör knutar och tvärtom, tänker vän av ordning. Nej, förstås inte! Det finns alltid nåt konstigt unikum som går sin egen väg.

Och som om det inte vore nog bakade jag bullarna med vaniljsocker – utan kanel! Det vet väl åtminstone alla – att unga kvinnor bakar bullar med kanel medan kvinnor som är tanter kör med vaniljsocker.

Eller… äsch, jag vet inte. Kanske är jag ute och cyklar ändå. Kanske kan jag klara mig från tantträsket ett tag till? Men goda bullar blev det!

”Visst blev bullarna goda?” frågade jag Pappsen.

”Ja, fast det är ju pensionärsbullar!!” deklarerade Pappsen bestämt.

Jaha. Så då var det kört ändå.

DSC_1190