Ung och snygg

Det är inte så att man aldrig får komplimanger för sitt utseende längre. (Ja, det är väl inte så att de duggar tätt heller…) 

Fast det tråkiga med komplimangerna numera är att de oftast avslutas med ett ”…för att…” 

Jo, men du ser ju bra ut… för att vara 32 år.” 

 ”Du är ju rätt fräsch… för att ha fött två barn.” 

 Man är liksom aldrig bara snygg. 

 Ändå känner jag mig nöjd. Det känns som att jag äntligen har fått min kropp tillbaka!

Inte som att jag har gått ner alla gravidkilon eller så, det har jag visst inte. Det sitter en krans runt magen som nickar ivrigt när jag säger något viktigt. 

Eller när jag går fort, eller hur det är? 

Men jag känner mig ändå lätt och smidig igen. Jag mår bra. Det är skönt att slippa gravidbesvär och allt jobbigt efter en förlossning.

Jag kan dricka kaffe igen och jag får dricka vin och äta mögelost om jag vill. 

Relativt nyförlöst begav jag mig till systemet. Det var inte muntert. För första gången nånsin fick jag inte visa leg, och jag som ser så ung ut (för min ålder). Så idag gjorde jag en ansiktsmask och la ett par gurkskivor över ögonen. Det blev fridfullt i flera sekunder.

Sen började Barnet klättra på mig 

”Inte gurka! Mamma, inte gurka! Inte ögonen! Inte gurk-linser”

Och sen började Lillan skrika också. 

Nu när jag tittade mig i spegeln blev jag ändå full av beundran över resultatet. 

”Fin hy” bedömde jag. ”Ser ung ut, kanske 27,” kisade jag där i skumrasket i hallen. ”Och då är jag ju ändå 32 år och tvåbarnsmamma,” la jag belåtet till. 

Jag gick gick ut till Pappsen i garaget. Han såg glad ut och gjorde tumme upp. 

”Han ser det också.” insåg jag. 

”Du tycker att jag är snygg.” konstaterade jag och i mysbyxor med häng och håret kladdigt av bebiskräks lutade jag mig lojt mot dörrposten. 

Pappsen frustade till. 

Nä hä hä,” gnäggade han. ”Fast det går bra här ute.” sa han. 

 Jag gick raskt in igen.

”Den där Pappsen borde veta hut.” mumlade jag.

Kransen runt magen nickade ivrigt.  

11-kaffe och sömntåg

20140129-205150.jpg

Det nya året har börjat bra! Fast jag får medge att ålderstecknen börjat komma i en strid ström sen årsskiftet.

Det här har hänt bara under januari!

* chips och cola framför soffan låter väl ganska ungdomligt? Och chips äter vi flera gånger i veckan (om Pappsen själv får välja)! Men jag har börjat föredra en kopp te till chipsen. Chips och te, det osar mer medelålder än ungdom är jag rädd!

* Men överdragsbyxor är väl en bra idé? Toppenbra när man är ute och leker med barn! Men Mammsen tycker att det är toppen till alla tillfällen. Nu har jag termobyxor/överdragsbyxor både när jag åker till jobbet och när jag handlar mat. Det är ingen som kastar långa blickar efter mig ändå, och lika bra är det med den saken, fastslår Mammsen.

* Jag har börjat höja radion när nyheterna kommer. Och när väderleksrapporten kommer på tv så hyssjar jag åt Pappsen och Barnet. Behöver jag säga mer?

Vad kommer härnäst? 11-kaffe och ”sömntåg”?

Mammsens Föllsedag

Ett litet livstecken! Det har varit lite mycket på hemmafronten så bloggen har fått vila i några dagar.

Det har hänt en del sen sist. En rolig sak är att jag blivit ett år äldre!

Jag fyllde år i måndags men firades i helgen.

Tyvärr har jag inte fått nåt paket av Pappsen än. Jag väntade hela dagen och när jag gick och la mig på självaste Föllsedagen kunde jag inte bärga mig längre utan frågade om han hade köpt nån present.

”Ja, det har jag. Jag ville bara se om du skulle säga nåt.” svarade han.

Han har en sån romantisk ådra, Pappsen! Han vet hur man får en kvinna att känna sig värdefull. Han hade beställt nåt men det har inte kommit än.

Men till hans fördel så köpte han vackra rosor till mig.

image

Ljuvliga!

Och åh, ett kort också!

Det är det bästa av allt! En handskriven kärlekshälsning från djupet av lilla hjärteroten! Nu ska vi se vad han har diktat ihop.

image

Ehh, nåja… Ett kort ändå. Tack fina Pappsen!

Så nu är jag 31 år.

Det är en prima ålder!

Jag känner mig inte ett dugg tantig som man som barn trodde att 31-åringar skulle känna sig. Näh då! Jag är fortfarande pigg och vital men dessutom klok och förståndig och trygg i mig själv.

Lite så här.

images

Visst är det härligt? Som ung kvinna oroar man sig så mycket för att duga och för att passa in, vara söt och duktig, att det krävs några år innan man är avslappnad i sig själv och vet att man duger.

Jag tror inte att det är riktigt detsamma för karlar. Det manliga väsenet är ju inte riktigt lika komplicerat som det kvinnliga. De tar saker mer för vad de är utan att krångla till det.

Fast jag hittade en skylt som passar för dem också.

 

balls