Mammsens Föllsedag

Ett litet livstecken! Det har varit lite mycket på hemmafronten så bloggen har fått vila i några dagar.

Det har hänt en del sen sist. En rolig sak är att jag blivit ett år äldre!

Jag fyllde år i måndags men firades i helgen.

Tyvärr har jag inte fått nåt paket av Pappsen än. Jag väntade hela dagen och när jag gick och la mig på självaste Föllsedagen kunde jag inte bärga mig längre utan frågade om han hade köpt nån present.

”Ja, det har jag. Jag ville bara se om du skulle säga nåt.” svarade han.

Han har en sån romantisk ådra, Pappsen! Han vet hur man får en kvinna att känna sig värdefull. Han hade beställt nåt men det har inte kommit än.

Men till hans fördel så köpte han vackra rosor till mig.

image

Ljuvliga!

Och åh, ett kort också!

Det är det bästa av allt! En handskriven kärlekshälsning från djupet av lilla hjärteroten! Nu ska vi se vad han har diktat ihop.

image

Ehh, nåja… Ett kort ändå. Tack fina Pappsen!

Så nu är jag 31 år.

Det är en prima ålder!

Jag känner mig inte ett dugg tantig som man som barn trodde att 31-åringar skulle känna sig. Näh då! Jag är fortfarande pigg och vital men dessutom klok och förståndig och trygg i mig själv.

Lite så här.

images

Visst är det härligt? Som ung kvinna oroar man sig så mycket för att duga och för att passa in, vara söt och duktig, att det krävs några år innan man är avslappnad i sig själv och vet att man duger.

Jag tror inte att det är riktigt detsamma för karlar. Det manliga väsenet är ju inte riktigt lika komplicerat som det kvinnliga. De tar saker mer för vad de är utan att krångla till det.

Fast jag hittade en skylt som passar för dem också.

 

balls

Hemmafixarna

Vi satte upp gardiner i vardagsrummet häromkvällen. Det var inte lätt att få något att passa! Vi hade bestämt oss för att inte köpa några nya gardiner utan först kolla om vi hade nåt hemma som kunde bli fint. Men våra fönster är så speciella.

”Det är svårt när fönstren är så korta och breda!” klagade jag.

”Inte då!” sa Pappsen. ”De är långa och smala.”

Och inte visste vi var man brukar sätta gardinstången heller. Vi tänkte ha panelgardiner men om vi satte fästena där vi tänkte först hade gardinerna täckt hela fönstret. Så vi satte dem långt från fönstret och inte så högt.

Men när Pappsen tar fram borrmaskinen blir jag lealös. Då går luften ur mig och jag känner att detta är inte mitt gebit. Så jag satt mest på en stol och åt jordgubbar och choklad medan Pappsen suckade och stånkade och fick gardinerna på plats.

Tyvärr har jag ingen bild på eländet eftersom det såg så tokroligt ut att Pappsen slet ner dem direkt när jag skrattat klart.

Men chokladen (Pappsens födelsedags-choklad) fotade jag!

.DSC_0758DSC_0759

Gott!

Nåja, vi provade med en kappa istället.

DSC_0760

Det blev ju jättebra! Ser ut som en frisyr jag skulle kunna tänka mig att ha.

Haha! Nä, den åkte ner nästan lika fort den!

Pappsen fick helt enkelt byta plats på fästena och sätta upp panelgardinerna igen. Blev rätt okej.

Gårdagens och kvällens projekt har varit att slipa och olja bänkarna i köket igen.

DSC_0762

Igår var jag till min förvåning riktigt bra på att pensla och gjorde nästan alla bänkskivorna själv! Jag som normalt är en skam för feminismen blev mäkta stolt över mig själv!

Vad man kan!

Ikväll är Pappsen iväg och jag skulle lägga omgång två men eftersom jag glömt rengöra penseln igår var den alldeles torr och hård nu. Jag ringde Pappsen som föreslog att jag skulle lägga den i olja ett tag och se om det löste upp sig.

Det var ett korkat förslag. Fungerade inte alls! Det var ju barnsäkert lock på oljan så den gick inte ens att öppna.

Suck!

Så då var man inte nya Ernst Kirchsteiger då.