Skomakarpäron

IMG_6098

Vårat hus är inte så gammalt men på tomten ligger också ett litet torp. Där bodde en skomakare en gång i tiden. Torpet är gammalt, golvet är nött och nertrampat och den gamla vedspisen är väl använd.

Det är ganska häftigt, tycker jag, att ha ett stycke historia hemma hos sig. Jag ser framför mig hur frun stod krum över spisen och försökte få upp eld medan småbarnen kröp omkring på golvet och skomakaren satt och arbetade på sina skor. Men vad vet jag, kanske hade han vare sig fru eller barn? Jag skulle gärna vilja veta mer om torpet och de som en gång bott där.

I trädgården har vi två gamla päronträd. De är stora och mossiga och fanns där innan de tidigare ägarna köpte tomten och byggde boningshuset. Därför kallade de träden för skomakarpäron.

Frukten är rutten innan den faller till marken, men de ger skön skugga på sommaren och är enastående vackra när de blommar.” sa de.

Nu har de då inte blommat nämnvärt under de två första vårar som vi bott här. Dessutom tar de plats för bergskörsbärsträden som är planterade mellan dem, och som väl är tänkta att ta över när man fäller päronträden. De skuggar min nya ros också, så nog har jag tänkt att det snart kan vara läge att ta bort dem, om de ändå är så gamla att de knappt orkar blomma och innan körsbärsträden är så stora att de växer in i varandra.

Men så i år! Skomakarpäronen står i full blom! De är översållade av vita blommor och verkligen vackra där de står!

IMG_6095IMG_6094

Just när jag började ge upp hoppet om dem visar de sig från sin bästa sida, som ett jublande livstecken. Nu har jag alls inte mage att fälla de magnifika gamla träden.

Jag skänker en tanke till den som en gång har planterat dem och låter dem stå några år till. Mina skomakarpäron.

13 thoughts on “Skomakarpäron

    • Ja, det blir nog mycket päron! 😊 Men de är fula och ruttna nästan innan de mognar. De förra ägarna tog tillvara på allt man kunde tänka sig och inte ens de gjorde något åt päronen, så det blir nog inte så mycket med dem. Bara en vacker blomning! 😊

  1. Grindstugan har haft tre skomakare så päronen gör skäl för namnet!

    Första skomakaren kom till Grindstugan 1852. Det var sockenskomakaren August Theodor Hoflund. Han var född 29/11 1823 i Tjällmo. Han blev kvar på stället till 1861.

    Nästa skomakare var Anders Peter Vilhelm Andersson som var född 6/4 1851 i Lönsås. Han kom till Grindstugan 1883 och blev kvar till 1890.

    Sista skomakaren och den som de förmodligen talade om var Gustaf Emil Gustafsson f. 8/1 1876 i Tjällmo. Han kom dit med sin syster och sina föräldrar 1890 och blev kvar minst till 1928 (längre sträcker sig inte församlingsboken). Han dog den 30/12 1939 i Tjällmo församling men det står inte var han bodde.

    Jag har mer info men det tar vi i juni. 😉

  2. Hej Lina!Jag heter Gunilla Thurén och bor i Motala.Det är min morfars morfar som är August Theodor Hoflund född 1823 och alltså bott där du nu bor.Jag håller på och släktforskare lite.Får väl åka upp en sväng till våren och se på träden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s