Det känns som att jag har varit för slapp mot Barnet ett tag nu. Vi har inte tränat på så mycket vettigt, mest lallat omkring och kollat på Barnkanalen. Biss och Kajs, det är grejer det!

Så vid frukostbordet tänkte jag testa honom på saker som han borde kunna.

”Vad heter du?” frågade jag.

Jo då, den satte han förstås. Så jag fortsatte:

”Hur gammal är du?”

Innan han kom in i barnkanal-träsket kunde han enkelt svaret, men nu såg han ut som ett frågetecken.

”Hur många år är du?” försökte jag igen.

Fortfarande inget vettigt svar.

”Du är två år!” sa jag frejdigt och satte upp ett par fingrar i luften.

Nu såg jag på Barnets min att det gick upp ett ljus, det här var bekant!

Skönt!

Han vispar till med ett finger i luften, lägger huvudet lätt på sned och ropar:

”Doktor Hår!” medan han plirar med ögonen.

  
”Men som tur är känner jag en doktor som säkert kan hjälpa mig – Doktor Hår!”

Hjälp, mitt barn gör en perfekt imitation av bajskorven Kajs! Mindre barnkanal och mera hårdträning framöver…