Ormhassel och pärlbuske

Det blir inte så mycket trädgårdsinlägg så här års men här kommer ändå ett litet för att ”bli av med” några foton som jag har tagit som var tänkta till bloggen.

Vi har en ormhassel precis framför huset. Jag tycker inte att den är så värst fin, möjligen skulle den kunna vara trevlig på en lite undanskymd plats i trädgården. Det blir som en koja under den, Matilda tycker om att klättra i den och småfåglarna sitter gärna där, så den har en viss funktion, men precis framför ytterdörren hade den inte behövt stå. Nu gör den ändå det, och nu när den har kala grenar är den ändå ganska okej.
DSC_0249DSC_0252DSC_0250

Om man glömmer vinter och kala grenar för ett tag kan man drömma sig tillbaka till när pärlbusken ”The Bride” blommade. Den stod också här när vi flyttade in och jag har inte pysslat om den nåt men ändå blommar den fint och frikostigt. Jag tog många foton på den i juni där den stod i all sin prakt men den är väldigt svår att göra rättvisa.

IMG_6301IMG_6302IMG_6387

  
Suck… Jag längtar verkligen efter att trädgården ska börja grönska igen. Jag är så nyfiken på alla lökar jag satte i höstas, på att se om rosorna överlever vintern och jag hoppas på blomning på Barnets nya äppelträd.

Men det närmar sig…

  
Tills vidare får jag nöja mig med blomning inomhus.

Skomakarpäron

IMG_6098

Vårat hus är inte så gammalt men på tomten ligger också ett litet torp. Där bodde en skomakare en gång i tiden. Torpet är gammalt, golvet är nött och nertrampat och den gamla vedspisen är väl använd.

Det är ganska häftigt, tycker jag, att ha ett stycke historia hemma hos sig. Jag ser framför mig hur frun stod krum över spisen och försökte få upp eld medan småbarnen kröp omkring på golvet och skomakaren satt och arbetade på sina skor. Men vad vet jag, kanske hade han vare sig fru eller barn? Jag skulle gärna vilja veta mer om torpet och de som en gång bott där.

I trädgården har vi två gamla päronträd. De är stora och mossiga och fanns där innan de tidigare ägarna köpte tomten och byggde boningshuset. Därför kallade de träden för skomakarpäron.

Frukten är rutten innan den faller till marken, men de ger skön skugga på sommaren och är enastående vackra när de blommar.” sa de.

Nu har de då inte blommat nämnvärt under de två första vårar som vi bott här. Dessutom tar de plats för bergskörsbärsträden som är planterade mellan dem, och som väl är tänkta att ta över när man fäller päronträden. De skuggar min nya ros också, så nog har jag tänkt att det snart kan vara läge att ta bort dem, om de ändå är så gamla att de knappt orkar blomma och innan körsbärsträden är så stora att de växer in i varandra.

Men så i år! Skomakarpäronen står i full blom! De är översållade av vita blommor och verkligen vackra där de står!

IMG_6095IMG_6094

Just när jag började ge upp hoppet om dem visar de sig från sin bästa sida, som ett jublande livstecken. Nu har jag alls inte mage att fälla de magnifika gamla träden.

Jag skänker en tanke till den som en gång har planterat dem och låter dem stå några år till. Mina skomakarpäron.