Jag visste att jag glömde något när jag räknade upp mina nyvunna ålderstecken häromdan! (Är det ännu ett ålderstecken – min tilltagande glömska?)
Clemetiner har jag alltid tyckt om! Lätta att skala, söta men syrliga och lagom stora! Behändiga frukter!
Men mina äldre kolloger har alltid föredragit en (ett?) apelsin till eftermiddagsfikat! De skalar och smaskar, glufsar och slafsar och det skvätter på alla inom en radie på två meter. Själv har jag inte på något vis förstått tjusningen!
Förrän nu.
Redan runt jul åt jag några stycken som inte gick åt när jag gjorde nejlikeapelsiner, och till min förvåning så föll det mig verkligen i smaken. Och nu har det eskalerat! Barnet och jag älskar våra apelsinstunder. Ibland är apelsinerna slut och så delar vi på en clementin istället, men nog tycker jag att de är väl söta och visst är klyftorna lite små?
Nä, tacka vet jag apelsiner. Jag skalar och smaskar, glufsar och smaskar… och njuter!
Hej då ungdomen, nu tar vi sikte på medelåldern!