Det är ju oundvikligt att påverka barnen med sina intressen. Pappsen präglar Barnet med sitt bilintresse och jag med matlagning och bakning. Bland annat. Det är svårt att veta vad som ligger i generna och vad som kommer från omgivningen. Men när Barnet var knappt två år och jublade och gjorde glädjepiruetter varje gång han hörde signaturmelodin från ”Mitt kök” så tror jag nog ändå att det mest var för att han sett min reaktion…
Men hur som helst så gör han mig gärna sällskap i köket när jag bakar och lagar mat. Förut har han bara varit intresserad av att provsmaka och när jag gett honom en degbit har den utan undantag åkt in i munnen.

Bullar med nutella på gång.
Men nu har han börjat att hjälpa till på ett helt annat sätt och han är väldigt noga och visar ett stort tålamod!
Första gången han bakade ”på riktigt” gjorde han allt från att hälla i ingredienserna till att forma degen som han penslade och strödde frön på. En annan gång när jag bakade plockade han fram kruskaveln och gjorde knäckebröd till farfar. Man blir så stolt!

”Bollar” och ”ormar”
Fast det finns en del baksidor (haha) också. Allt tar ruskigt mycket längre tid när det är barn med och det ser ut som ett slagfält efteråt! Dessutom kan man inte gärna baka gå-borts-fika tillsammans med barnen eftersom hygienen är under all kritik! Fingrar som kladdar i allt, slickas av och kladdar på nytt. Och sist han var med när jag lagade mat gjorde jag nåt stressigt och hade inte full koll på honom. När jag sen tittade till satt han naken på köksbänken och studsade rumpan mot hushållsvågen.
”Rumpan väger tre kilo!” ropade han.
Håhåjaja.
Men för att ändå uppmuntra hans intresse ytterligare har jag lovat honom ett barnförkläde. Det kanske förbättrar hygienen något också.

Foto från http://www.krabat.se
Det är så roligt med barn ändå att de kan uppskatta enkla saker så mycket. Bara en sån sak som strössel på kakorna möts av hurrarop.
Ja, det är en ganska rolig tid med barnen nu.