Stort kliv in i tantträsket

Idag lyckades jag uppfylla det sista kriteriet för att bli tant på riktigt. Korsord har länge varit en favoritsysselsättning, ”Ring så spelar vi” är ett utmärkt program och kaffekoppen på eftermiddagen vill jag inte vara utan. Men ändå har jag inte riktigt känt att jag tagit steget in i tantvärlden.

Men idag hände det!

När jag skulle baka ut mina bullar fick jag en stark ingivelse, kastade mig på telefonen till mamma och frågade ”Hur bakar du ut dina bullar??” Jag kände helt plötsligt inte alls för att göra snäckor som jag alltid annars gjort. Jag ville göra såna där krusiduller (knutar) som farmor och mormor alltid bjöd på när jag var liten. På den tiden gjorde mamma fortfarande snäckor. Det var en dag på senare år som hon helt plötsligt bjöd på knutar. ”Nä, såna här har jag alltid gjort!” försökte mamma. Och nu är det alltså min tur…redan!

Ja, men det är väl inte så att tanter alltid gör knutar och tvärtom, tänker vän av ordning. Nej, förstås inte! Det finns alltid nåt konstigt unikum som går sin egen väg.

Och som om det inte vore nog bakade jag bullarna med vaniljsocker – utan kanel! Det vet väl åtminstone alla – att unga kvinnor bakar bullar med kanel medan kvinnor som är tanter kör med vaniljsocker.

Eller… äsch, jag vet inte. Kanske är jag ute och cyklar ändå. Kanske kan jag klara mig från tantträsket ett tag till? Men goda bullar blev det!

”Visst blev bullarna goda?” frågade jag Pappsen.

”Ja, fast det är ju pensionärsbullar!!” deklarerade Pappsen bestämt.

Jaha. Så då var det kört ändå.

DSC_1190