Etikettarkiv: Förvirrad

Tack och lov för röda dagar!

Publicerad den av

10

jobb

Skärpt och ordentlig före mammaledigheten.

Pappsen och jag har precis kommit underfund med att det är röd dag i morgon! Hurra! Då är vi hemma från jobbet båda två!

Jag gillar ju mitt jobb och så men det har inte riktigt varit detsamma efter mammaledigheten. Innan hade jag fullt fokus och stenkoll på det mesta! Jag var snabb och flitig.Tror jag.

Under mammaledigheten har de börjat bygga om labbet, skaffat andra apparater, ändrat metoder och nu byter de ut datasystemet! Det är som ett nytt jobb! Och när jag bara jobbar ett par dagar här och där, med desorienterad hjärna, hemlängtan och slö kropp, blir det mest att jag vimsar runt och är till allmänt besvär.

Mina gamla kollegor kan nog ha visst överseende eftersom de ändå upplevt mig i min forna glans, men nya kollegor tittar på mig med väl mycket skepsis i blicken. Jag försöker allt att skärpa mig i deras åsyn men det blir ändå inte riktigt bra.

Häromsist skulle jag gå över ett med ett par plattor till ett annat labb. Jag gick samma väg som jag brukar, tvekade bara något eftersom det var gul tejp runt första dörren men lyckades skickligt ta mig genom korridoren, fast den var mörk, full med stegar och byggdamm. Jag hittade dörren till andra labbet! Där var det ännu mer gul tejp! Jag blev osäker igen, stod ett tag och blängde med obegåvad min in genom rutan. Där var flera studenter och nya kollegor. ”Nu ska jag göra bra ifrån mig”, tänkte jag. Då såg de mig och jag fann mig direkt, skrattade lite och ryckte i dörren.

”Nej, nej!” rörde sig deras läppar och så viftade de med armarna.

Jag skrattade osäkert några gånger och smet sen kvickt ut i en annan korridor. Där blev jag kvar ett tag eftersom alla dörrar ut var låsta och jag med svettiga fingrar slog fel kod och använde fel kort.

När jag så tagit mig in igen och ganska kompetent hittat rätta vägen till labbet låtsades jag som ingenting, nickade allvarligt och lämnade plattan till en kollega.

”Vad ska jag med den här till?” ropade hon stressat efter mig.

Jaså. Fel person, de har flyttat på labben!

Jag sprang tillbaks, log stelt och sa:

”Oj, ursäkta jag blir så…” och så letade jag efter rätt ord i några sekunder.

”…så …konfiskiterad… när de byggar om överallt.” sa jag ganska fort så att de kanske inte skulle höra.

Och så tog jag mig äntligen därifrån. Mina nya kollegor var så generade över mitt beteende att de envist såg ner i backen. De besvarade inte ens mina nervösa vickningar med huvudet.

Tack och lov för röda dagar!

 

Triss-miss

Publicerad den av

6

Jag är inte så duktig på att kallprata! Jag känner liksom att jag inte har så mycket att prata om med människor som jag inte känner och jag tänker mig att de inte har så mycket de vill delge mig heller.

Idag var jag och Bäbisen och handlade och i kassan skulle jag byta in mina trisslotter.

”Ja och så skulle jag vilja byta in de här till nya lotter också.” sa jag.

”Javisst, då vill du ha med högvinst dådå?” svarade kassörskan och plirade skämtsamt mot mig.

Med högvinst? Jag rådbråkade min stackars hjärna. Har det kommit en ny slags triss? Jag funderade på att fråga vad såna kostade och om det gick att byta in mina vanliga lotter mot såna här högvinstlotter. Jag funderade också på om det var lägre vinstchans om nu vinstbeloppen var högre och tänkte fråga kassörskan om det men (som tur var!) ville jag inte vara besvärlig utan låtsades bara att jag mycket väl kände till dessa nya lotter och med uttryckslöst ansikte svarade jag:

”Ja, det kan jag ta.”

Kassörksan såg lite frågande ut men jag fick mina lotter och hon inledde ett mer givande samtal med nästa kund medan jag i godan ro packade mitt varuberg.

Först när jag närmade mig utgången förstod jag skämtet.

Pinsamt!

Men jag fann mig snabbt, vände lite på mig och bockade några gånger.

”Eh, hihihi, höhö” sa jag medan jag artigt skrynklade ihop ansiktet åt kassörskans håll och med återupprättat anseende kunde jag lämna affären.

Pappskallen

Publicerad den av

5

Det här tror jag (hoppas jag) att fler känner igen sig i. Ögonblick där man är mer eller mindre heltokig (lyset tänt men ingen hemma, inte alla hästar i hagen, inte den skarpaste kniven i lådan, hjulet rullar men hamstern är död, När Gud delade ut förståndet stod jag sist i kön, inte alla pommes på tallriken, hissen går inte ända upp osv… svårt att sluta).

Det är som att man har en mindre utvecklad del i hjärnan, en Pappskallehjärna, som försöker ta över ibland.

Jag har många exempel på när den har lyckats tränga sig fram.

Förr när jag åkte mycket buss kunde jag gå hemma i godan ro på kvällen för att plötsligt bli iskall, jaga upp mig och tänka ”Tänk om jag gick på fel buss? Tänk om jag inte kommit hem än!”

När jag kör bil kan jag plötsligt bli nervös och undra vart jag lagt bilnycklarna.

Pappskallehjärnan kan även ta över i kön på posten. När jag står och väntar på att få hämta ut paket kan jag inte för allt i världen komma på vad jag har för nummer på mitt postfack. Jag skäms och tänker att jag får vända hem igen. Men så kommer jag till min lättnad på det – jag har ju inget postfack!

Eller när jag ringer till någon, pratar, lägger på och sen undrar om jag har slagit fel nummer.

linafunderar

Det har höjts röster om fler bilder på mig själv på bloggen så här kommer en där jag kuckilurar. ”Ringde jag rätt egentligen???”

Jag kan också ha varit ute och gått i skogen på dagen och när jag lägger mig på kvällen ligger jag och undrar om jag har gått vilse.

DSC_0066

Jaha, är jag här nånstans eller har jag kommit hem?

Som tur är är det bara korta ögonblick av nervös förvirring innan Pappskallehjärnan drar sig tillbaka och jag inser hur dumt jag tänkt.

Men tänk om Pappskallehjärnan tar över helt en dag. Usch, vilken jobbig typ man skulle bli.

(Gå hemma med lamporna tända och tv:n på, men när Pappsen ska börja laga mat slår man honom i huvudet med kaveln och fräser ”Lägg av! Det är strömlöst!”)

kavel

Nu har du satt din sista potatis.