Jag är inte så duktig på att kallprata! Jag känner liksom att jag inte har så mycket att prata om med människor som jag inte känner och jag tänker mig att de inte har så mycket de vill delge mig heller.

Idag var jag och Bäbisen och handlade och i kassan skulle jag byta in mina trisslotter.

”Ja och så skulle jag vilja byta in de här till nya lotter också.” sa jag.

”Javisst, då vill du ha med högvinst dådå?” svarade kassörskan och plirade skämtsamt mot mig.

Med högvinst? Jag rådbråkade min stackars hjärna. Har det kommit en ny slags triss? Jag funderade på att fråga vad såna kostade och om det gick att byta in mina vanliga lotter mot såna här högvinstlotter. Jag funderade också på om det var lägre vinstchans om nu vinstbeloppen var högre och tänkte fråga kassörskan om det men (som tur var!) ville jag inte vara besvärlig utan låtsades bara att jag mycket väl kände till dessa nya lotter och med uttryckslöst ansikte svarade jag:

”Ja, det kan jag ta.”

Kassörksan såg lite frågande ut men jag fick mina lotter och hon inledde ett mer givande samtal med nästa kund medan jag i godan ro packade mitt varuberg.

Först när jag närmade mig utgången förstod jag skämtet.

Pinsamt!

Men jag fann mig snabbt, vände lite på mig och bockade några gånger.

”Eh, hihihi, höhö” sa jag medan jag artigt skrynklade ihop ansiktet åt kassörskans håll och med återupprättat anseende kunde jag lämna affären.