Det här fina fotot tog Pappsen på Barnet och mig när Barnet var liten och hade badat.
Så nu när Lillan skulle bada bad jag honom ta ett foto även av oss.
Visst är de fina?
Det här fina fotot tog Pappsen på Barnet och mig när Barnet var liten och hade badat.
Så nu när Lillan skulle bada bad jag honom ta ett foto även av oss.
Visst är de fina?
Det har varit strålande vackra och iskalla dagar nu efter jul! Det har varit gudomligt skönt att slippa ge sig ut till jobbet i kylan, dessutom har jag blivit mycket tröttare igen så jag är verkligen glad över den här julledigheten! Nu är det skönt att det är lite varmare igen så att vi kan vara ute mera.
Visst har vi varit ute en del, trots kylan. Jag har dragit Barnet i snowracern och en dag tog vi en tur till sjön eftersom Pappsen var nyfiken på hur tjock isen var.
Jag gillar ju naturen men rollen som lekledare med småbarn passar mig inte helt, jag vill helst bara strosa omkring och berätta vad växterna heter eller sitta och titta på när andra aktiverar dem. Så en eftermiddag gick vi in och bakade kakor istället, Barnet och jag, medan Pappsen satte taklister på övervåningen.
Ja, inte så att det alltid är mysigt och idylliskt att baka tillsammans med barn heller. Det tar fem gånger så lång tid som man tror och när Barnet envisas med att göra allt själv, kladdar ner hela köket och tjuvsmakar på allt är det lätt att tappa tålamodet. Och när han i ett obevakat ögonblick dessutom tar sleven och rör runt i mjölblandningen så att den far ut över bänkar och golv så vill jag nästan skicka honom till Pappsen istället.
Fast sen efteråt när allt är städat och frid och fröjd så är vi nöjda ändå. Och jag tänker att han lär sig mer och mer för varje gång han får vara med och öva. Snart kanske jag bara kan sitta i soffan och njuta av hans bakverk…
Eftersom jag har en massa nougat hemma efter julgodis som aldrig blev nåt av ville jag få användning för den. Så denna gång bakade vi nougatrutor.
Nougatrutor
100 g smör
2 msk ljus sirap
4,5 dl havregryn
1 dl socker
2 tsk vaniljsocker
1,5 tsk bakpulver
1 msk vetemjöl
250 g nougat
Sätt ugnen på 200 grader.
Klä en ugnsfast form, 20×30 cm, med bakplåtspapper.
Smält smöret i en kastrull. Blanda ner sirapen.
Blanda havregryn, socker, vaniljsocker, bakpulver och mjöl i en skål. Häll ner i kastrullen och rör till en smet.
Lägg smeten i den ugnsfasta formen och platta till smeten.
Grädda cirka tio minuter i ugnen, eller tills kakan fått lite färg.
Hyvla över nougat och låt smälta över kakan. Jämna ut nougaten och gör gärna räfflor med en gaffel för lite snitsigare utseende.
Låt stå kallt i cirka 45 minuter.
Ta upp kakan ur formen och skär rutor med en stor och vass kniv.
Mycket enkla kakor! Lika goda för vuxna som för barn
Som sagt, det är svårt att ta en bra selfie! Fast även jag har lyckats riktigt bra ibland.
Kolla bara den här som jag tog för ett par månader sen, hela familjen i bild och glada tillsammans!
Hur lyckas man med detta?
Svaret är mycket tålamod och en himla massa försök…
Jag beundrar verkligen alla de som klarar av att ta bra selfies! Det är en riktig konst!
Först och främst ska man ju se bra ut, något som är nästan omöjligt i den vinkel och det avstånd som det blir när man tar kort på sig själv. Åtminstone för mig.
Sen ska man ju hamna i bild också. Jag skulle kunnat lägga upp massor av misslyckade selfies här där jag inte ens är med i bild, men jag raderar dem oftast direkt.
Fast här är en på hela familjen när vi var i uterummet tillsammans. De tio andra försöken tog jag bort eftersom ingen av oss var i bild då, här kom vi ju faktiskt med alla tre, även om jag bara bidrar med en hårtova.
Sen ska man ju ha koll på att man inte har nåt i bakgrunden som stjäl uppmärksamhet också!
Här tar jag en selfie när jag tittar på en tomat (varför inte, liksom), omedveten om att övriga familjen kikar fram och följer det hela med spänning!
Men visst, det är ändå rart!
Värre är det här. En ganska dålig bild på mig och dessutom är det nåt i bakgrunden som går och kliar sig i näsan!
Och allra värst är nog detta! Ett foto där jag ser helt okej ut, är med i bild och i fullt fokus, men så har det där störande dykt upp i bakgrunden igen!
Nu är vi inne i den här tiden på året som alltid går alldeles för fort. Man känner att man inte hinner njuta tillräckligt av trädgården och av naturen nu när den är så underbar och när allt grönskar som bäst.
Idag passade jag i alla fall på att fota mina tulpaner innan de blommat över.
Det finns både röda och gula och randiga tulpaner i trädgården. Och vita och gröna. Och stora och små!
Det har varit några intensiva dagar. Först dop för Bäbisen och sen jobbstart!
Men det har gått bra på jobbet! Jag har gått i två dagar nu och väntat på att någon ska säga ”Har du varit borta överhuvudtaget?? Du kommer ju ihåg allt! Du är ju som ett litet under!”
Det har inte riktigt kommit än men de har väl inte vetat hur de ska formulera sig.
Och jag som har haft mardrömmar att jag skulle vara helt menlös på jobbet efter att ha varit hemma med Bäbisen i nio månader. Jag har sett framför mig att man fått ge mig den ena uppgiften enklare än den andra tills det enda som återstått varit att skura toaletterna. Och så skulle de stå där och byta uppgivna blickar med varandra medan jag gnolar och fejar. Och så skulle de viska:
”Nu tvättar hon speglarna med toaborsten igen. Jag orkar inte säga åt henne fler gånger!”
Men icke!
Jag kände mig så uppiggad av att se mig i annat än mysbyxor att jag var tvungen att föreviga mig själv på första toalettbesöket. Tänk att man skulle komma till en punkt där man tycker att landstingets kläder är snitsiga!
(Idag hade vi möte om att vi pillar för mycket med mobilerna under arbetstid. Dåligt av både arbetsmoraliska och hygienska skäl, morrade cheferna. Hade de månne hört mitt ivriga knäppande inne på toaletten?)
Idag har solen skinit! Jag var inne och bakade bullar på förmiddagen. Hela tiden längtade jag efter att minuten skulle komma som Bäbisen sov och jag skulle gå ut i solen och ta en kopp kaffe och äta en bulle. Jag skulle njuta av varje tugga, ingen bulle smakar så bra som när solen värmer.
När jag närmade mig utemöblerna med min kaffekopp märkte jag att jag hunnit äta upp bullen på vägen ut.
Och när jag skulle sätta mig märkte jag att mina favorit-mysbyxor fått ett stooort hål i baken.
Dessutom blåste det.
Så snopet!
Jag muntrade upp mig med ett trädgårdsvarv och tittade på allt vackert som blommar ute nu.
Och egentligen. Vad är väl ett par mysisar utan ett hål i rumpen?
Bäbisen har inte sovit så bra efter sin vaccination. Det kändes som att han vaknade var tionde minut i nattas. Och sen har han knappt inte sovit på hela dagen heller, bara fem minuter ett par tillfällen. De måste fått med nåt uppiggande i sprutan. När utetemperaturen ökade till bara 8 minus (istället för – 20) tog jag ett varv med vagnen. Då kom han äntligen till ro.
Solen sken och det var frostigt och vackert ute idag.