Bamsemiss och mögliga ostar

IMG_6214-2

Vi har haft en så skön helg! Försommaren har verkligen visat sig från sin bästa sida! Igår var vi på Kolmården med min familj. Det var trevligt. Visst funderar man på hur djuren har det, men jag har ändå fått för mig att Kolmården är en ganska vettig anläggning. Dessutom arbetar de ju med att upplysa och belysa problem för vilda djur och med att skydda utrotningshotade arter, så jag tänker att på det stora hela kanske det jämnar ut sig…

Barnet var nöjd med det mesta men väldigt ledsen över att han inte fick träffa Bamse. Vi hade nog trott att Bamse skulle spatsera omkring där på Bamses värld och inte bara träffas efter nån föreställning nån viss tid som vi inte hade koll på. Barnet planerade på morgonen att han skulle krama Bamse och att han skulle ge honom sin napp, när vi sen drog en trött kille tillbaka till parkeringen med oförrättat ärende grät han i högan sky ”Ville träffa Baaamse!” Stackars liten.

IMG_6207

Dagen till ära laddat upp med Bamse-kepsen och Bamse-strumporna.

Idag har vi nästan bara grejat i trädgården. Nu njuter jag verkligen av att få fixa där, inte bara av att slappa i den. Potatisen har kommit upp och idag satte jag ärtor, morötter, dill och rödbetor på landet. I växthuset finns sallad och dill, bönorna som jag förodlat har precis börjat titta upp och tomaterna växer.

IMG_6246IMG_6247-2

IMG_6249-1

IMG_6248-0

I ett par veckor har jag slagit vad om mig själv om när mina Allium ska slå ut, och nu har de äntligen gjort det!

IMG_6266

Enda smolket i bägaren är min ostleverans. Vi fick ett ostogram från jobbet i julklapp. Som gravid trånade och trånade jag efter mögelostarna som jag skulle beställa hem när jag fött bebisen. Jag längtade så och beställde leverans för ostarna till den 22/5, alltså i fredags, men inga ostar kom… Enligt ostaffären är de skickade i torsdags och enligt posten ska de komma fram på måndag. Jag gissar att de inte varit kylförvarade och att de helt enkelt är förstörda nu.

Hur ska man göra? Ska jag sitta under min sten och tänka att jag får skylla mig själv som bor på landet? Eller ska jag tänka att om jag beställt leverans ett visst datum och har ”betalat” för det så ska jag minsann ha mina ostar i ätbart skick? Jag gillar inte sånt här…

Mellan hägg och syren

IMG_6178Det sägs, att mellan hägg och syren är det som vackrast och grönast
och jag håller med, den tiden är skönast…

Så började en dikt jag skrev när jag var ganska liten. På den tiden vill jag minnas att försommaren var oändligt lång. Lönnblommorna dansade alltid i luften, hundkexen vajade för eviga tider och kvällsluften var ständigt ljummen.

Nu känns det som att jag bara blinkar till. Poff! så blev det musöron på björkarna. Poff! så slog häggen ut. Poff! så blommar lupinerna*. Poff! så har midsommar passerat och då är det alltid nån illvillig själ som hojtar att ”Nu vänder det! Nu blir det mörkare igen!” och så får man en tyngd i magen för att man inte har hunnit med.

Varför är det så? Är det för att man levde så med naturen när man var liten? Lekte ute och upplevde allt så intensivt, istället för att bara kika ut genom bilrutan på väg till och från jobbet? (Jag är så glad att jag får vara hemma denna försommar.) Eller har mina barndomsminnen från flera somrar flutit ihop till ett enda långt lönnblommande minne?

Ett av mina bästa sätt för att känna att jag hinner med naturens förändringar att gå ut och plocka blommor. När jag får plocka, lukta, känna och ta med in så svischar det inte till på riktigt samma sätt. Då har jag på nåt sätt hunnit med lite grand.

Det behöver inte bli den vackraste buketten, bara det som finns längs vägrenen just då.

IMG_6177Hemma hos mig blommar gökärt, smörblomma, humleblomster, hundkex, sommargyllen och mandelblom.

IMG_6169

Och förstås liljekonvaljen som doftar så ljuvt och sött, eller ”Den luktar som mamma.” som Barnet sa.

Det är en härlig tid just nu. Och känner man ändå att det går för fort kan man trösta sig med att åren går så raskt nu för tiden, att det ändå snart är sommar igen…

*och när vi åkte med familjen till Blåvik så blommade lupinerna för fullt, då kändes det som om sommaren hade pågått i en ocean av tid och min pappa hade en gympasko på ena foten och en sandal på den andra för han kunde inte bestämma sig.