En skrämmande kombination

Jag är nog ganska nöjd med mig själv men har ändå ett par dåliga egenskaper. En är att jag aldrig har koll på mina nycklar, jag vet inte hur många gånger jag tappat bort nycklar eller blivit utelåst. En annan är att jag klär mig som ett loppisfynd så fort jag kommer innanför husets väggar. Annars klär jag mig helt svensson och normalt men så fort jag kommer hem känns det som att alla kläder skaver och sitter åt och raskt byts jeansen ut mot ett par illasittande mysbyxor med hängröv eller en nött gammal morgonrock.

En gång sammanstrålade dessa egenskapar i en skrämmande kombination!

Vi hyrde ett hus mitt ute på slätten och jag var ensam hemma på kvällen för Pappsen var iväg på kurs. Det var mörkt ute och vi var precis nyinflyttade. Katterna var ute och jag ville få in dem innan jag gick och la mig. När ingen kom när jag ropade tog jag en ficklampa och gav mig ut och letade.

När jag var bakom ladan blev jag plötsligt iskall. Jag hade glömt att vi på den dörren brukade ställa in så att låset gick igen när vi stängde. Hade vi gjort så denna gång med? Hade jag låst ute mig kockan halv elva på kvällen utan telefon och utan någon i närheten som jag kände?

Jag sprang tillbaks och ryckte i dörren… och den var låst! Då kollar jag vad jag har på mig och möts jag av raggsockor i Pappsens för stora träskor, termobyxor med trasig jylf och en gammal täckjacka. Som om det inte vore nog fladdrar morgonrocken fram under täckjackan, jag har samma tofs som jag vaknat i, glasögon och en toppluva.

Vi hade inte gett någon extranyckel till någon vi kände utan de enda som hade reservnyckel var de vi hyrde av. Och de bodde många mil därifrån! Tanken på att gå ut bland trafiken på landsvägen i beckmörkret, med morgonrocken flaxande i vinden, knacka på hos en okänd familj och ringa dit hyresvärdarna så sent gjorde mig panikslagen!

Men så fick jag en strimma av hopp! Hade inte Pappsen dagarna innan pratat om att gömma en extranyckel? Han hölls med något i magasinet medan jag lallade runt och inte riktigt lyssnade.

Tänk min enorma lättnad när jag faktiskt hittade en ensam nyckel i magasinet!! Skulle den passa?

Med darrande hand och bultande hjärta fumlade jag med den i låset… och den passade inte. Så fort träskorna bar mig jäktade jag till dörr två… pressade och fumlade… och den funkade inte där heller!

Men på det huset hade vi tre ingångar och när jag, svettig i min bylsiga klädsel, provade nyckeln i tredje dörren, på baksidan, så öppnades den!!!

Jag blev så lättad att jag föll in genom dörren, lealös i mina termobyxor med gapande jylf och med glasögonen på sniskan, låg jag och hämtade andan, prisade Pappsen och lovade att aldrig mer låsa mig ute.

Dagen därpå gjorde jag det igen.

DSC_1463

Men nu har jag ju dessa fina nycklar…

11 tankar om “En skrämmande kombination

  1. Åhhh vad jag lider med dig, när du kommer på att du låst dig ute….och klädd i myskläder. Jag gick också klädd så där förr i tiden…i mitt ”förra liv” 😉 Jag kan se dig framför mig, i stora träskor och morgonrocken under jackan. Förlåt att jag skrattade 🙂 😀

  2. 🙂 Det är ju så att ”Allt klär en skönhet”, även om din klädstil var en smula egendomlig 🙂 😉

    PS Tack för igår!!

  3. Ha ha! Jag är från landet, the real shot, och när jag växte upp såg jag nog ut som hejkomochhjälpmig rätt ofta, när jag var hemmavid. Dubbla bekvämare när jag var ute och red mm mm. Sparade alltid alla ”fina” kläder till spec tillfällen (hur ofta kommer de när man bor på landet?). Och det hänger i, även om jag börjar försöka klä mig helt och rent och snyggt när jag är ledig. Nu bor jag ju inte på landet längre!

    Och vet du vad jag köper? Pyjamasar!! Fina pyjamasarna, som jag sparar till ett bättre tillfälle…. Ränderna går nog aldrig helt ur zebran…

    • Haha, där ser man! Så du är också lantis från början. 🙂 Jo, eller hur. Jag sparar dessutom alla fula, slitna, fläckiga kläder för de kan alltid komma till pass när man ska göra nåt riktigt grovarbete. Men man behöver ju inte hur många slitna tröjor som helst!

      Kul med fina pyjamasar. Jag köper festkläder. Har bl.a en silvrig paljettkjol som är så tjusig där den hänger i garderoben och väntar. Och väntar…

  4. Fy vad hemskt! Det är en iskall kår som går genom kroppen när man inser en sån sak. Jag är tyvärr nästan likadan. Skriver ”nästan” för jag hoppas du är liiite värre, men jag vet inte! 😕

    • Ja, fy! Som när man går hemma i morgonrock och raggisar mitt på dagen och det ringer på dörren och man måste öppna! Då vill man bara gå och gömma sig nånstans!

  5. Igenkänning till 100%. Vet inte om du läste min blogg för dryga året sedan men jag lyckades ju då låsa ut mig själv och dottern när sambon var i Frankrike- utan att ha gett någon granne extranycklar (sök på ordet ”papphammar” på bloggen om du är nyfiken på att läsa om händelsen).
    Tur i oturen var dock att jag kom från jobbet så jag hade ingen morgonrock på utan helt ok kläder iaf 😉

  6. Ja man är inte alltid vacker när man är ute och huserar på landsbyggden. Jag brukar också byta kläder så fort jag kommer innanför dörren efter jobbet. Min favorit är pyjamasen, det händer ofta att jag går ut med hundarna iklädd min pyjamas. Värst var nog när vi åkte och handlade och dottern frågar mig när vi kommit in i affären, varför jag hade pyjamas på mig. Som tur va, så var de pyjamasbyxorna enfärgade, chockrosa, men enfärgade iaf. De kunde tas för mjukbyxor, hoppas jag!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s