Skadeglädje.
Männens stora källa till skratt.
De storknar framför filmer där Jim Carrey överdrivet snubblar och slår sig och på fredagskvällarna dunkar de sig på knäna av skratt framför AFV, till människor som ramlar i vattnet eller råkar bli slagna i huvudet. Medan jag lider med de drabbade visar Pappsens glädje inga gränser.
Roligast är när tjocka människor snubblar, hävdar Pappsen glatt.
Fast om Pappsen själv ramlar eller slår sig är det inget kul.
Då blir han arg.
Och nåde den som skrattar!
Denna bild är väl bara för kul! HAHA!
En nackdel med att leva med en pappaskämtare är att man alltid tajmar in fel tidpunkt för matlagning! Pappan kan ha haft det lugnt under mycket lång tid. Han kan ha suttit i soffan, tittat på tv och facebookat i nästan en timme.
”Nähä, om vi skulle ta och börja med maten, då?” säger man.
Men tänk! Vilken otur! Pappaskämtaren hade precis tänkt att sysselsätta sig med något! Han skulle just till att resa sig!
Vad han skulle göra? Ja, det måste vara nåt som inte går att ifrågasätta och som inte går att skjuta upp.
Nåt viktigt med bilen? Ett angeläget telefonsamtal?
Nja, det är inte tillräckligt. Det ska vara brådskande. Nåt som han kan använda gång på gång!
Pappan har ett ess i rockarmen.
En ursäkt som är akut och som kan dra ut på tiden till nästan hur länge som helst. Åtminstone tills det låter som att maten börjar bli klar där ute i köket.
”Jag måste gå på toaletten!” säger han.
Det är bråda tider för Pappaskämtaren! Han har väntat i nästan ett år, nu måste han smida på för fulla muggar! Så många skämt som ska hinnas med så här i början av januari!
”Oj, vad skönt det var att duscha! Men så har jag inte duschat på hela året heller!”
”Det här var inte alls dumt! Det var nästan det godaste jag har ätit i år!”
…och så vidare!
Men roligast är förstås att driva med barnen.
”Vad fick du i julklapp i år?” undrar Pappaskämtaren lurigt.
Och sen utbrister han storögt och mycket överdrivet:
”VA??!! Har du fått paket I ÅR?”
Oj, så roligt!
Inte underligt att han väntat hela året på detta.
Det är mycket stök i köket nu när det lackar mot jul! Det bakas och griljeras, kokas och steks så svetten sprutar!
Hos mig alltså. För Pappsen är det som vilken vanlig dag i köket som helst.
Oftast står han rakt upp och ner och pratar, tuggar och mal, fast han har fått en uppgift.
”Hjälp till här.” säger jag.
Och då tystnar han äntligen och kommer fram till mig.
För att hjälpa till?
Nej då, nu börjas det. Nu ska det KRAMAS!
Det verkar inte finnas något som gör en karl så kramsjuk som att se sin käreste stå vid diskbänken eller vid spisen. Då hänger han på ryggen på mig som en blöt tubsocka och inte släpper han för att jag behöver flytta mig, nej han släpar med mellan kylen och spisen och tillbaks igen. Som om man inte var tillräckligt stressad över att såsen bränner fast så ska man bogsera en stor och kelsjuk karl också.
Jag berättade detta för ett par kompisar vi hade hemma förra helgen. De skrattade gott. Sen hjälpte tjejen till att plocka in och hon hann bara sätta folie över salladen så kom hennes karl tassandes, låste sig fast runt ryggen på henne och släpade med ett lyckligt leende efter till kylen.
Det är ändå skönt att jag inte är ensam om detta.
Ett lysande sätt att skämta, tycker Pappaskämtaren, är att stjäla skämt! Detta gör de helt ogenerat. Ofta är det, förstås, deras bättre hälfter som sagt något roligt på tu man hand, men vid nästa kalas är det Pappaskämtaren som slår sig för bröstet och drar skämtet, som vore det hans eget.
Detta kan man på sätt och vis förstå. Det är ju mannen som ska vara den roliga parten och, varför vet jag inte, men ofta är det lättare att skratta åt män än åt kvinnor!
Men de kan även stjäla skämtet från oss kvinnor och köra det mot oss själva! Detta gör Pappsen ofta.
”Jag är rädd att katterna kan ha fått mask.” säger Pappsen.
”Jaså, har du legat på deras filt igen eller?” svarar jag.
Det tycker Pappsen är väldigt skojigt, men det kan han inte säga. Istället säger han:
”Har DU legat på katternas filt igen? Höhö. Har katterna fått mask för att DU har legat på deras filt?”
När jag ignorerar honom förföljer han mig och drar ”sitt” skämt om och om igen.
”Hörrdu, jag tror att katterna har fått mask nu när du har legat på deras filt. Höhö.”
Och när jag fortfarande inte skrattar åt ”hans” skämt drar han det igen samtidigt som han frenetiskt och lite hårdhänt kittlar mig under armarna.
När jag så fnittrar till smackar han belåtet med tungen. Nöjd över sig själv och sin komiska ådra lämnar han rummet.
Karlar och deras filmcitat! Man blir så trött på dem!
Är det för att de kollar på samma filmer om och om igen så att deras hjärnor till slut blir så mättade att de bara kan rapa upp fraser ur dessa filmer?
Eller är det bara deras dåliga humor?
Det är dessutom inte några djupare kulturrullar som blir föremål för citering. Pappsen själv har snöat in på Jönssonligan.
När vi är på väg nånstans och jag hetsletar efter telefon och nycklar med bara en sko på och med jackan hängandes i ena armen tar Pappsen Bäbisen och går ut. ”Vi går mot bilen.” meddelar han, nöjd över sitt citat och omedveten om det kaos han lämnar bakom sig.
När jag står vid trädgårdslandet och pumpar frenetiskt ur pumpen för att få vatten till potatisen samtidigt som jag kliar sönder en mygga i ögat med leriga fingrar kan Pappsen komma förbi.
”Pumpa på bara! Det är bara att pumpa på!” säger han och smackar belåtet.
Jag skulle kunna fortsätta länge!
Och träffar Pappsen nån annan som citerar samma filmer – ja då blir han överlycklig. Då har han hittat en själsfrände. Det är liksom ett kännetecken på att man är en bra människa, tänker Pappsen.
Så ja, riktigt så illa är det kanske inte.
”Soya?” frågar Pappsen raskt.
Tänk dig att du står vid en brant och lite spänt men nyfiket tittar ut över horisonten. Vad längtar du efter då?
En sol som värmer din kind? En ljummen vind som sveper förbi? En hand som tar din?
Eller någon som kommer bakifrån, grabbar tag i dig, rystar dig några gånger och skrattar:
”Haha, blev du rädd?”
Ja, det är ju knappast en kvinna du har bakom dig.
Så modernt och fint vi får det!
Tänk att jag klarade av tre dagar på jobbet ändå! Nu när jag fått en försmak känns det inte alls så illa att börja jobba igen. Fast mest förvånad är jag kanske över att de körde samma låtar på radio nu som de gjorde i somras. Första bilfärden kom jag på mig själv med att tralla med i både ”Now you´re just sombody that I used to know” och ”Där jag hänger min hatt” innan jag bytte till P4. Det får vara nån måtta på eländet.
Så nu har jag försökt att lära mig allt om den nya maskinen på jobbet!. Till en början var jag väldigt på hugget!
Instruktören pekade på en träskiva på en av arbetsbänkarna och skulle förklara att vi själva inte fick skruva loss den och meka med apparaten.
”You are not allowed to unscrew this plate to go in there and …” började tjejen.
”… hide?” föreslog jag skämtsamt.
Än sitter takterna i!
Men efter det hade jag sånt sjå med att försöka hålla mig för skratt att jag inte riktigt kunde lyssna mer. Det är okej att fnittra till lite precis när man har dragit ett skämt men inte att gå och skratta åt det i flera minuter. Särskilt inte när man var den enda som tyckte att det var kul från början.
Nej, då får man försöka att hålla sig och vänta med att skratta tills nån annan säger nåt roligt.
Nåja, nu ska jag vara hemma i ett par veckor igen och bara ägna mig åt att dansa fuldanser och göra pruttljud.
Det är skönt att umgås med en person som delar min humor.
Nu ska jag bara ägna mig åt lilla söt-trollet!
Detta är egentligen inget pappaskämt, snarare ett pappanöje. Ett komiskt men outgrundligt sådant.
Vad är det som gör att karlar tycker att det är så spännande att titta på andra karlar som jobbar? Om du passerar byggarbetsplatser, grävmaskiner, rörläggare eller liknande, så se dig noga omkring. Helt säkert står det en gubbe eller två med händerna i byxfickorna, alternativt på ryggen, och slötittar. Aldrig att jag sett en kvinna som stått rakt upp och ner och glott på samma sätt!
Det är likadant när Pappsen renoverar i huset eller mekar i garaget. Då dyker det alltid upp andra karlar som i godan ro vill vara med och titta på. Riktigt lyckat blir det om de samtidigt får ta några klunkar på en öl.
Det kanske vore nåt för oss kvinnor att ta efter! Istället för att själva slita med alla våra sysslor så kan vi ju faktiskt göra varandra sällskap! Så nästa gång nån av er ska putsa fönster, byta däck på bilen eller måla om utemöblerna så var snälla och ring till mig.
Då kommer jag och tittar på.
Det här kallar jag riktig underhållning.
Bild tagen från Karolin Erikssons (tjej med sinne för humor) instagram. Fångat under ombyggnationen av US i Linköping i höstas.
LillaLina 