Jag är fortfarande lite inne i kemikalie-tänket. Eller jag tror att det är ett tänk som är här för att stanna. Förr brukade jag till exempel aldrig tvätta nya kläder innan jag började att använda dem, men nu klarar jag inte ens av att ta på mig ett par nya strumpor otvättade. Det känns som att det bara osar anti-mögel- och anti-skrynkel-medel om dem annars.
På jobbet brukade jag le lite i mjugg åt en kollega som tvättade apelsinerna i diskmedel innan han åt dem (jag menar skalet äter man ju ändå inte) men nu gör jag likadant. Jag tänker att jag får besprutningsmedel på fingrarna annars. Ja, jag vet inte…
Och deodorant, det har jag bara vid högtidliga tillfällen. Jag har inte kollat upp vilka som inte innehåller aluminium ordentligt. Även om det inte är fastställt att det ökar risken för bröstcancer så vill jag inte chansa. Jag har dessutom turen att inte svettas särskilt mycket (för det är väl knappast bristen på fysisk aktivitet som påverkar).
Att vara uppmärksam på gifter i vardagen är ju helt rätt i tiden. Det finns ett ganska stort och växande sortiment av ekologiska produkter, både mat, hudvård och kläder. Senast jag var på Åhléns såg jag till exempel ekologiska barnkläder och även på nätet finns en del sidor som inriktar sig på ekologiska och giftfria kläder till barn, exempelvis http://www.littlebloom.se.
Jag tror att det är vettigt med lite eko-tänk, om inte för våra kroppars skull så åtminstone för miljön. Man tänker så mycket mer på sånt där när man fått barn, vilken värld man vill lämna över till dem, syskonbarn och till eventuella barnbarn.
Men det blir nog bra med det där, ett litet steg i taget i rätt riktning så har man ju ändå kommit en bit på väg.
Och så här stod det ju faktiskt på en av mina deodoranter nu när jag tittade efter…
LillaLina 