Hemmagjord deo

Jag är ju lite rädd för onaturliga saker och har ständigt dåligt samvete över att hemmet är fullproppat med plaster, elektronikprylar, damm och kemikalier om vartannat. Det är inte riktigt så jag vill leva men det blir lätt så ändå.

Just nu är jag ändå inne i en fas där jag köpt träredskap till köket, bytt ut teflonpannan mot gjutjärn (gamla hederliga, det var bättre förr) och köpt matlådor i glas. Jag skippade sköljmedel för rätt länge sen och nu använder jag ättika istället

I söndags tog jag ännu ett steg mot att kanske få cancer lite senare i livet än vad jag skulle ha fått annars;

 jag gjorde en hemmagjord deodorant!

Jag gillar inte riktigt köpte-deodorant. Dels för att flera innehåller onaturliga ämnen och dels för att jag nästan tycker att de triggar igång svettlukt på mig. Om jag gnuggar mig frenetiskt i armhålan och sen luktar på fingrarna (jaja, erkänn så gör du med ibland) så nog sjutton luktar det mer svett när jag har deo på mig än när jag kör naturellt!

I söndags gjorde jag därför en blandning med kokosolja, majsstärkelse och bikarbonat. Bikarbonat tar bort dålig lukt, majsstärkelse suger upp fukt och kokosolja håller ihop blandningen och gör dessutom huden mjuk.


Hemmagjord deo

1 dl kokosolja
1 dl bikarbonat
1 dl majsstärkelse

Jag smälte kokosoljan i ett vattenbad och blandade de torra ingredienserna i en skål.


Sen siktade jag ner bikarbonaten och majsstärkelsen i oljan och blandade tills det var en jämn smet som jag hällde över i en glasburk med lock.


Sen har det fått stelna och så gnider jag in mina armhålor med detta på morgonen och hittills har jag inte känt tillstymmelse av någon dålig lukt.

Så det fungerade över förväntan!

Dessutom pryder den sin plats i badrumsskåpet på sitt eget lilla vis.

Sju dagar utan deo

Jag är fortfarande lite inne i kemikalie-tänket. Eller jag tror att det är ett tänk som är här för att stanna. Förr brukade jag till exempel aldrig tvätta nya kläder innan jag började att använda dem, men nu klarar jag inte ens av att ta på mig ett par nya strumpor otvättade. Det känns som att det bara osar anti-mögel- och anti-skrynkel-medel om dem annars.

På jobbet brukade jag le lite i mjugg åt en kollega som tvättade apelsinerna i diskmedel innan han åt dem (jag menar skalet äter man ju ändå inte) men nu gör jag likadant. Jag tänker att jag får besprutningsmedel på fingrarna annars. Ja, jag vet inte…

Och deodorant, det har jag bara vid högtidliga tillfällen. Jag har inte kollat upp vilka som inte innehåller aluminium ordentligt. Även om det inte är fastställt att det ökar risken för bröstcancer så vill jag inte chansa. Jag har dessutom turen att inte svettas särskilt mycket (för det är väl knappast bristen på fysisk aktivitet som påverkar).

Att vara uppmärksam på gifter i vardagen är ju helt rätt i tiden. Det finns ett ganska stort och växande sortiment av ekologiska produkter, både mat, hudvård och kläder. Senast jag var på Åhléns såg jag till exempel ekologiska barnkläder och även på nätet finns en del sidor som inriktar sig på ekologiska och giftfria kläder till barn, exempelvis http://www.littlebloom.se.

Jag tror att det är vettigt med lite eko-tänk, om inte för våra kroppars skull så åtminstone för miljön. Man tänker så mycket mer på sånt där när man fått barn, vilken värld man vill lämna över till dem, syskonbarn och till eventuella barnbarn.

Men det blir nog bra med det där, ett litet steg i taget i rätt riktning så har man ju ändå kommit en bit på väg.

 

Och så här stod det ju faktiskt på en av mina deodoranter nu när jag tittade efter…