BAJS!

”Vill du ha ett glas med mjölk?”

”Näe, jag vill ha ett glas med BAJS!”

 

”Vad lastar du för nåt? Är det grus?”

”Näe, jag lastar BAJS!”

 

eller helt sonika (med fnitter i rösten):

”Mamma, du är lite BAJSIG!”

 

Barnet är helt inne i bajs-åldern! Det verkar som att det går en epidemi på förskolan där det mest fascinerande som finns just nu är ordet bajs. Det har pågått i några månader och min strategi har varit att inte göra nån stor sak av det, utan mest vänta på att det ska klinga av. Oftast brukar det göra det. Det känns som att hur man än hanterar barns olika faser, om man låter saker bero eller säger till på skarpen varje gång så ger det samma resultat, barn slutar med det när de känner sig klara med det. Överlag. Det finns ju så klart vissa saker som man inte kan acceptera att barn gör, som att de slåss och så, men annars försöker jag att välja mina strider. Om jag går omkring och ropar ”NEJ!” här hemma hela dagarna tror jag inte att han lyssnar på mig till slut ändå. Men det är svårt det där med barnuppfostring, riktigt svårt. Jag är inte konsekvent heller utan provar olika vägar hela tiden. Man är ju bara människa.

Jag har ändå från början klargjort att jag inte tycker att det är trevligt när man säger bajs (och att man inte får kalla andra personer för bajs), men med det sagt tror jag att det är enklast att se det roliga i det. Det kan ju bli en del dråpliga situationer, jag minns till exempel när ett av syskonbarnen var med på fik för ett antal år sedan och satt och hojtade:

”BAJSA I STAN! BAJSA I STAN!” under större delen av fikastunden. Det lät förstås inte så trevligt, med samtidigt var det väldigt komiskt!

Nu tänkte jag att jag skulle möta upp Barnets stora intresse genom att köpa en bok om bajs till honom. Kanske kan det få hans lystmäte stillat?

Eller kanske är han omättlig… men vi kan i alla fall få några trevliga lässtunder tillsammans under tiden.

bajsboken

Någon som har läst? Är den bra eller finns det någon annan man borde köpa?

 

Önskelista julen 2015

Julen närmar sig! Den har blivit så speciell igen. Det fanns några mellanår när man aldrig riktigt fick den där känslan i kroppen som man saknade från barndomens jular, men nu när man själv har barn så kommer känslan lite tillbaka. Man får uppleva glädjen i pepparkaksbak, julgran, pyssel och pynt på nytt med ett barns glädje. Det är så roligt! Och följa den olidliga väntan på tomten och på paket.

Eftersom jag själv längtar så mycket efter julen har jag hunnit prata en del om den med Barnet, om att den närmar sig. Det är kanske lite dumt, för det går inte en dag utan att han frågar om tomten kommer nu och om det inte är julafton snart. Det blir en lång väntan för en treåring!

Igår plitade vi i alla fall ner hans önskelista.

Han önskade sig bland annat tröska med hjul, tröska med band, traktor med hjul, traktor med band, timmerlastbil, timmerflak och en piltavla. Han har själv kommit på att han önskar sig en Pippi-docka också och det är bra för det vet jag redan att han kommer att få!

Själv försökte jag smyga in saker som gardiner och påslakanset också, men det avspisades raskt.

Däremot gick han med på målarpenslar. Jag tycker att det är roligt med saker som man kan leka med tillsammans (alltså saker som jag gillar att göra också) som att rita och måla eller bygga med lego. Lego är ju superkul för alla åldrar, och det är roligt när man kan göra saker ihop hela familjen. Jag längtar efter att kunna spela spel med barnen också, eller göra pyssel och baka utan att det blir helt kaos och man mest får bita ihop.

Det finns säkert mycket pyssel man kan göra med en treåring, bara att jag har dålig fantasi. Jag är tacksam för tips!

 

DSC_0133

Idag satte sig båda barnen med legobitarna. Kul när båda barnen kan leka med samma sak!

DSC_0135

Barnet leker att legobitarna är timmer som han lastar i ett hus.

DSC_0128

Och Lillan undersöker bitarna. Men hon saboterar mest, tycker Barnet.

 

Veckans Barncitat

Det är ju roligt när barnen börjar att prata och uttrycka sig! Barnet är tre år, så han pratar och bubblar mycket, och ibland har man ganska roligt åt hans kommentarer och funderingar.

Här är exempel från veckan som gått!


Barnet sitter på pottan och kuckilurar och plötsligt slår det honom som en blixt från klar himmel:

PAPPA! Snoppen kan inte prata! Den kan bara kissa.”


Storkusinerna hälsar på och Barnet måste gå på toa. I vanliga fall gör han en stor process av att spola, spolknappen får ingen annan röra! Men nu springer han ivrigt ut från toaletten och fram till ena kusinen. Han lägger huvudet på sned två centimeter från storkusinens huvud och erbjuder stolt:

”Du får spola.” 

Som om han ger honom den finaste present någon kan få.


Jag tränar Barnet på att ta i hand och varje gång jag sträcker fram handen och säger ”Goddag goddag!” så rystar han den och hojtar:

”GUDDADELIDA, DIN LILLE SNUTTA!”

och sen lägger han huvudet bakåt och skrattar ljudligt över sig själv.


Men ibland är kommentarerna inte alls så roliga.

Igår tog vi varsin kaka på eftermiddan. Jag pekar på lite olika ställen på min mage och sen säger jag:

”Här! Här nere i magen ligger mammas kaka nu.”

Barnet tittar på mig en stund, skiner upp och ropar:

MAMMA! Du har MYCKET mat i din mage! Din mage är JÄTTESTOR!”

och så ser han ut som om han just har gett mig världens finaste komplimang.

Eh… ja, men tack då.

Jo, de är för härliga. Här fyller han på motorolja i traktorn. Mammsens tips, snabbkaffe och vatten i en tom flaska med t.ex. realemon droppar lagom mycket!