En äckel-apa i huset

Stinksvampar i trädgården, alltså. Och ibland tycker jag att det luktar illa inomhus också. Först trodde jag att det var gamla blöjor och smutsiga golv, men nu har jag en misstänkt!

20140708-075216-28336906.jpg
Apan!

Fånleendes och skenhelig!

Jag har annars tyckt att det är en rätt hygglig apa, men så berättade Barnet något för mig.

Tydligen så bajar Apan friskt och släpper lortar mest överallt här i huset som ligger och luktar.

Det kommer ut genom naveln.

BAAAJS” ropar Barnet och sen drar han Apan i… ja, i bajset.

Usch. Äckel-Apa.

Det är tur att jag har Barnet som lär mig så mycket.

20140708-080214-28934702.jpg

Hur reagerar du när något blir fel?

När jag jobbade på vårdcentral var jag en gång på en intressant föreläsning om olika personlighetstyper och hur vi upplever dem.  Det var menat som en tankeställare för hur vi behandlar olika personer som söker vård. Två personer som uppger samma symptom fast på olika sätt uppfattas ofta olika. Vissa verkar onödigt oroliga, andra krävande medan man tar vissa på mer allvar.

Det var verkligen intressant!

Det är också intressant att fundera över vilken slags personlighet man själv har och hur man uppfattas.

Under samma föreläsning påstod man att man kan dela upp människor i två olika katergorier. När ett fel upptäcks tänker den ena gruppen ”Vad är det nu för klant som har varit framme?!” medan den andra gruppen tänker ”Men hjälp, vad har jag nu gjort för fel?”

Jag kände genast igen mig.

Jag tillhör definitivt kategori två, framför allt på jobbet. Sitter vi på möte och chefen meddelar att någon glömde ställa in antibiotikan i kylskåpet dagen innan får jag nervösa ryckningar i mungipan, blir högröd och tittar ner i backen.

Det var jag!” tänker jag och skäms – fast jag var ledig dagen innan! Och så är det hela tiden.

Det är väldigt jobbigt! Det skulle vara mycket bekvämare att bara luta sig bakåt och blänga på de andra medan man formar munnen till ett ljudlöst ”Stolpskott…”

Jag tror att jag får öva på det.

Fast hemma med Pappsen är det däremot inte alls lika självklart att jag tar på mig skulden i tid och otid.

”Kan du flytta dina papper som har legat på kösbänken i flera dagar” frågar Pappsen.

”Mina papper? Jag har inte lagt dem där! Du kan flytta dina arbetskläder istället som ligger i hela hallen. Jag kanske har haft fullt upp med att tvätta, laga mat och torka snor! Jag kanske inte hinner springa och flytta papper hela dagarna!” utbrister jag.

Rättmätigt förolämpad.

”Stolpskott”, väser jag sen när jag tror att han inte hör.

Här har jag mycket att lära. Det är nog lite mer så här jag ska hantera nästa jobbmöte!

knäpp

Ja, mycket ska man fundera över innan öronen trillar av.

Saker jag vet och inte förstår

När man var liten längtade man verkligen efter att bli vuxen! Man ville få bestämma över sig själv och göra precis som man ville.

”Längta inte efter det!” sa alltid de vuxna. ”Det är så skönt att vara barn och barndomen går så fort förbi ändå.”

Och ett tu tre är man där – man är vuxen! Men jag tycker nog inte att det är så dumt ändå! Man är trygg, känner sig själv och vet oftast vad man vill ha.

Som till exempel:

Jag har tänkt att det vore SÅ skönt att sitta i en hammock.

Jag fick en, och ja! Det var precis så avslappnande och skönt som jag hade tänkt mig!

DSC_1053

Fast allra bäst gjorde den sig i liggande läge

Tänk så klok man har blivit!

Och här då? Karlsbadergifflar med choklad och valnötter. Vad borde jag tycka om det?  Mmmm… jo,det borde ju smaka helt fantastiskt!

DSC_0084

Valnötter och choklad! Det kan bara inte bli fel!

Nu har jag bakat dem och… minsann! De var precis så goda som jag fantiserat om. (Och dreglat och drömt och dreglat och tänkt och dreglar nu igen när jag tänker på dem.)

MEN…

det finns fortfarande saker som jag inte riktigt har förstått.

Varför måste man ställa in nåt i kylen på den plats där man just har tagit ut nåt annat som snart ska in igen?  Varför tar man ut smöret i ena sekunden för att snabbt som ögat ställa in gammal potatis i den oemotståndliga luckan som uppkommit? Varje gång!?

DSC_0087

Här ställer jag genast in något utan att tänka.

Hur gammal måste man bli för att komma ihåg att en ledig plats i kylen är för bra för att vara sann?

PS. Jag förstår heller inte vad det är för roligt med att svara nej på skoj när folk ber om hjälp. ”Kan du hjälpa mig att öppna den här?” ”Näe! Höhöhö!” Ja, men det där var ju jättefyndigt sagt höddudu. Nytänkande. Och vitsigt.

DS. Jag förstår inte heller varför det inte är tillåtet med insemination för singelkvinnor i Sverige.