Ett svenskt barn i 3-5-årsåldern har i genomsnitt över 500 leksaker.

Det förfasas man gravt över innan man har barn, men sen fyller det på utan att man riktigt märker det.

Ändå har Pappsen och jag försökt att inte köpa så mycket leksaker, det blir ändå. Nu närmar sig Lillans första jul och när jag försöker komma ihåg vad vi köpte till Barnet första året så kommer jag inte på någonting. För så enkelt var det ju – vi köpte inte något alls. Vi tyckte inte att det spelade någon roll när man är så liten och inte förstår och ändå får paket av andra släktingar.

Om vi ska vara helt rättvisa borde vi kanske inte köpa något till Lillan i år heller. Nu känns det ändå som att vi gärna vill det, men det blir nog sånt som hon behöver, som vi skulle ha köpt oavsett om det var jul eller inte.

Jag har till exempel tänkt att köpa en sparbössa till henne hela hösten, så det kunde bli en prima julklapp

Lillan är ju ofta mer förnöjsam än vad Barnet var när han var i hennes ålder, delvis beror det nog på att de har olika personligheter, men hennes förutsättningar är också mycket bättre. Pappsen och jag har haft ett barn att ”öva” på innan, så vi är mer rutinerade och Barnet hjälper också väldigt mycket till med att underhålla henne – storasyskonet blir ju den stora idolen!

Fast 500 leksaker som man kan sno gör väl också sitt till…