Nu skulle vi till veterinären igen.

Vi har haft några episoder nu. Första gången fick jag ringa återbud eftersom jag tappat bort katten och andra gången tog jag fel på tid så jag kom en timme för sent.

Men nu skulle Måns vaccineras och den här gången skulle jag visa mig från min bästa sida.

Jag började med att ta in Måns och låsa kattluckan. Så långt allt gott om jag inte ett par timmar senare tittat ut genom fönstret och fått se Måns ute i trädgården. Vad fasen? Jag kastade mig raskt ut och fångade in honom. Det visade sig att jag bara låst kattluckan från inkommande trafik men när jag låst den för utgående trafik också kände jag mig lugn igen.

Och mycket riktigt kom vi iväg med katten, barnen och jag. Exakt på minuten sladdade ful-bilen in på veterinärparkeringen och vi marscherade in.

Till min lättnad var det en annan veterinär än den jag gjort mina tidigare fadäser hos.

”Är det Måns?” frågade hon när hon kom in i väntrummet.

”Ja, här sitter Måns och company.” sa jag i skämtsam ton från den lilla soffan som var överfull av mig, barnen och kattburen.

Veterinären log lite.

Därmed insåg jag att jag lagt ribban. Jag var en avspänd skämtare!

Hur skulle jag leva upp till detta nu?

Jag började svettas där jag gick i korridoren. Vi gick in i ett litet rum och jag försökte komma med små vitsar och klappade då och då barnen lite hårt rakt på huvudet på riktigt gubb-skämtarvis.

Detta gick ju bra.

Sprutan var snart avklarad och sen skulle jag få in Måns i buren igen. Till min lycka gick han in självmant men eftersom jag ställt buren bara till hälften på bordet och till hälften rakt ut i luften så började buren välta när han kom in i det bakre partiet. 

Jag borde kanske anat att detta kunde hända, men jag blev precis lika överraskad som man blir över en gravid-fjärt. 

Jag kastade mig stoiskt fram och med magen över bordet och med rumpan i vädret lyckades jag fånga buren och sakta hasa mig bakåt igen med buren hårt i famnen.

”Oj!” utbrast veterinären när jag hasat mig tillbaka. ”Men det är nyttigt att träna blodtrycket ibland.” sa hon snällt.

”Det här blodtrycket står pall för det mesta.” deklarerade jag, högröd i ansiktet och med svetten lackades om näsan.

Sen så tågade vi ut.

Ute på parkeringen var det några jättestora vattenpölar och barnen ville hoppa. Jag har en tendens att tro att alla står i fönstret och tittar på mig så jag kände mig lite spänd. Jag tycker visserligen att det är kul med vattenpölar men eftersom jag kanske ibland gett intryck av att vara en white-trash-slarver-mamma hos veterinärerna tänkte jag att jag kanske borde vara lite hård nu när de ändå stod och tittade.

”Ni får gå fort genom vattenpölarna” beslutade jag. ”Men inte hoppa!” ropade jag högt så att mina inbillade åskådare skulle höra.

Storebror gick fort och duktigt genom alla vattenpölar men Lillan fick feeling och började småspringa. När hon kom till slutet av vattenpölen visade det sig att det var en hög asfaltskant som inte syntes så hon flög genom luften och landade med huvudet i asfalten och med kroppen i vattnet och låg och ylade. Aj fasen då. Jag ställde ifrån mig kattburen mitt på parkeringen och sprang och hämtade henne. Med barnen tröstade och inlastade i bilen kastade jag en sista blick mot mina åskådare i fönstret. Jag ryckte till lite när jag såg katten och kattburen stå övergivna mitt ute på asfalten, men jag fann mig, la i handbromsen igen och gick och hämtade honom.

Sen åkte vi hem. 

Jag log lite för mig själv. 

Äntligen hade jag återupprättat mitt anseende.

Det har varit mycket juleljus nu, både levande och elektriska. Det piggar verkligen upp i mörkret! Jag som är lite kacklig av mig gillar elektriska värmeljus, men Pappsen som är mysansvarig kör helst med levande ljus. Och visst är det vackert, bara man är noga med att släcka dem efter sig och hålla småbarn och djur på ett visst avstånd.

Jag är väl lite risktänkande av mig. Inte precis så att jag går och kollar fem gånger om spisen är avstängd innan jag åker hemifrån eller så, fast det kanske jag borde göra… Det är ju riktigt läskigt om det skulle börja brinna.

Alla har vi väl gjort nån sån där riktigt tabbe nån gång, när det verkligen kunde gått illa?

Jag minns en gång när jag pluggade på universitetet och bodde i en lägenhet i Linköping, men skulle åka hem över helgen. Jag hade en buss som jag skulle med, men så ringer mamma och säger att jag kan svänga in hos henne om jag tar en tidigare avgång. Jag höll på att laga mat men hann precis kasta i mig maten och rusa till busshållplatsen. På fredag eftermiddag.

På söndag kväll när jag kommer tillbaka till lägenhet tycker jag att det känns ovanligt varmt inne i köket. Björkriset som jag tagit in till påsk hade slagit ut på sidan som var vänd mot spisen, men inte på andra sidan. Och ja, det kändes onekligen extra varmt runt spisen…

Till min fasa upptäcker jag att spisen är på! När mamma ringde på fredagen hade jag bara dragit ner plattan till ettan, sen tagit kastrullen, kastat i mig maten och åkt hemifrån! TUR att plattan bara stod på ettan! Jag kunde ju bränt ner hela hyreshuset!

Hemförsäkring och bra minne kan vara på sin plats är man eldar ljus.

En annan gång när jag var gravid och trött skalade jag potatis inför kvällen. Sen gick jag och la mig på soffan och sov. Jag vaknade av att det kom rök och luktade bränt och när jag springer till köket visar det sig att jag av bara farten ställt kastrullen på spisen och satt på plattan. Fast jag hade inte haft i nåt vatten.

Har du nån sån här tabbe bakom dig eller är du typen som kör med både hängslen och livrem och därför aldrig råkar ut för såna här saker?

Nästa vecka är julaftonsveckan! Det känns inte som att jag ligger i fas med förberedelserna. I sedvanlig ordning blir det mest att man hinner med matlagning, disk och plock och sen börjar det mest bara om igen.

Pappsen och jag går och plockar här hemma och vi är som vanligt helt olika även i detta… Jag vill att det ska vara rent och damm- och kladdfritt. Sen om det ligger papper och kläder och diverse prylar framme så bekommer det mig inte så mycket. Bara det är rent under alla grejer!

Pappsen är tvärtom. Han bryr sig inte om några dammråttor men retar sig på om saker ligger framme eller är i oordning.

Så vi kompletterar varandra ganska bra men samtidigt retar vi oss lite på varandra eftersom båda tycker att den andra är slarvig på det som är viktigt för oss själva.

Jag tycker att folk ganska ofta hör till någon av dessa städtyper. Vilken städtyp är du?

Jag tänker ibland på att vi som lever idag har sådan tur att vi har så många jobbmöjligheter. Det finns hur många olika slags jobb som helst att välja bland och vi har verkligen chans att hitta något som passar oss.

Tänk förr när nästan alla fick livnära sig på att bruka jorden. Någon som sitter framför sitt dataspel och dricker jolt cola idag skulle ha varit tvungen att gå med plogen bakom oxen medan hela familjen varit beroende av hans färdigheter som jordbrukare. Det är svårt att föreställa sig!

Och jag tycker att jag är ganska skärpt, men om jag hade behövt leva som samlare eller jägare hade det nog sett annorlunda ut. Med tummen mitt i handen hade jag nog varit en usel jägare, och med mitt lokalsinne skulle jag väl gått vilse jämt med mina bär så att folk skulle tycka att jag bara verkade allmänt koko varje gång de fick göra eftersök på mig.

Nä, det är tur att vi idag har chans att utveckla det vi är bra på och att andra får se oss i våra rätta element.

Dessutom är vi ju mer benägna att byta jobb nu än vi var för bara ett par generationer tillbaka så vi har verkligen alla möjligheter att hitta något vi gillar.

Just idag är jag nöjd med mitt arbete. Efter att ha varit ifrån jobbet så länge på mammaledigheten har jag fått en nytändning och tycker att det är kul. Samtidigt har jag svårt att se att jag kommer att jobba kvar där jag är idag fram till pensionen. Jag går ofta i tankar på hur jag vill leva och utvecklas och hur jag ska balansera jobb, familj och fritid på bästa sätt och i det tänket är jag absolut öppen för ett karriärbyte.

Hur känner du? Har du hittat rätt i det du gör eller finns det något annat du skulle vilja göra istället? Om du fick drömma fritt…

Det är inte lätt för Pappsen. Han råkar illa ut och får blessyrer både nu och då.

Häromsistens fick han en blodblåsa. Den satt på baksidan av låret och den var ganska stor. Barnet och jag upptäckte den när Pappsen stegade omkring i köket utan byxor.

”Vad är det där?” ropade Barnet när han fick se den stora mörka fläcken.

Pappsen, som alltid är intresserad av märken på sin egen kropp, dök snabbt ner med huvudet och utlåtande kom snabbt och säkert.

”Det är en mycket stor blodblåsa!”

Det gick inte att undgå att höra att han var lite stolt. Sen kom en redogörelse för hur blodblåsor uppstår och varför de ser ut som de gör. Barnet lyssnade intresserat och jag blev imponerad över att Pappsen inte hade beklagat sig över den tidigare. Den borde ju ha gjort ont, kan man tycka. Ja, han steg faktiskt i mina ögon. Kanske har jag varit för hård när jag gjort narr av hans självömkan tidigare? Han kanske är lite tapper ändå, min man?

Så gick ett par dagar och jag frågade Pappsen hur det var med hans blåsa.

Men han, som brukar tycka om att berätta om utvecklingen på sina skador, hummade bara något ohörbart.

”Va, vad sa du?” frågade jag.

Jo, när Pappsen i sin ensamhet skulle undersöka sin skada närmare hade han upptäckt att han varit lite för snabb i sin bedömning. Blodblåsan gick att peta loss utan att det gjorde ont. Den hade egentligen bara fastnat i håret på låret, plattats till och blivit missfärgad när den skavt mot byxan en tid.

Pappsen hade egentligen bara råkat sätta sig i något.

”Eh hrm, ett tuggummi.” mumlade Pappsen. ”Det var bara ett tuggummi.”

Håhåjaja.

Där föll han tillbaka lite igen.

Pappsen. Min tappre man.

Bubblemint i byxan

Usch, vad jag tråkigt det är att vara oteknisk! Här har jag suttit och micklat och fibblat med musen till datorn utan att få igång den och när jag ropar in Pappsen från garaget så visar det sig att jag råkat få tag på den gamla musen som inte är inkopplad fast den andra ligger där den ska. Det är så typiskt mig att Pappsen inte ens höjer på ögonbrynen längre.

Annars tänkte jag lite på det där med kost igen. Jag försöker ju att äta nyttigt även om det där alg-träsket som jag håller på med nu är lite överkurs för mig egentligen. Jag tror mest att man ska äta lite av varje, variera sig och inte äta så mycket halvfabrikat och processad mat. Att snöa in på saker är nog sällan bra.

Tänk bara på hur mycket kostråden ändrar sig över tiden!

När jag var liten var det nyttigt att äta bröd. 7-8 skivor limpa låg som en allmän rekommendation.

Pålägget däremot skulle man snåla på. Helst inget smör och bara nån skiva mager ost!

Idag är det trendigt att plocka bort brödet helt ur kosten – och bara äta mycket pålägg!

Ägg ansågs förr innehålla alldeles för mycket kolesterol för att man skulle kunna äta några större mängder av det. Sen kom man på att det kolesterol man får i sig via kosten inte verkar påverka kolesterolhalterna i blodet så mycket. Och eftersom ägg innehåller mycket proteiner (som vi älskar idag eftersom det är så inne att bygga muskler just nu) och vitaminer så bombarderas vi idag med råd om att vi borde äta ägg varendaste dag!

Popcorn var väl ett snacks som alla andra förr om åren. Onyttigt helt enkelt. Bäst var det att skippa popcorn och äta mycket frukt istället.

Idag menar man att popcorn ofta är nyttigare än frukt. Det innehåller mycket fibrer och antioxidanter och om man bara håller igen lite med oljan och saltet så är det ett riktigt nyttigt snacks!

Frukt däremot innehåller ju det vi idag fruktar (hihi) så mycket; socker låt vara att det är fruktsocker som inte är särskilt onyttigt i frukt utan mer i tillsatt form i läsk etc men  vissa menar dessutom att mycket frukt som vi köper i affären är så urlakad på vitaminer och dessutom så besprutad att det inte är så jättenyttigt ändå.

Och har du sett nån hälsobloggare som inte använder kokosolja till allt? Stek maten i kokosolja, klicka det i ditt kaffe, använd det i smoothies och gör deodorant av det! Fast kokosfett var ju liksom det otäckaste som fanns när vi var små! Mättat fett! Det användes bara till ischokladen till jul, annars var det bannlyst!

Nä, det sundaste alternativet är ändå att äta lite av varje. Vara lite måttfull och balanserad och inte bara köra järnet på senaste hälsotrenden.

För kolhydrater var kanske inte så himla farligt ändå och frukt är ju faktiskt hälsosamt fortfarande och det kanske inte var så enastående att byta ut rapsoljan och olivoljan till kokosolja fast det kändes så himla trendigt och gjorde sig så snyggt på instagrambilderna…

Nu är det dags att plantera lökar igen! Jag brukar längta mig tokig efter det men i år har september varit så varm att jag nästan hade glömt bort det. Men som tur var hade jag gjort en lista exakt på vilken sorts lökar jag ville ha och var i år så jag kunde snabbt beställa hem alla på nätet. Det blev visserligen inte så många i år, men de är väl valda.

Och så igår planterade jag dem. Ja, utom denna. Jag läste lite snabbt på påsen och trodde att jag råkat få hem purjolök så den ville jag inte ha i rabatten.

Jag läste den här artikeln innan jag gjorde min önskelista i våras. Kanske är du redan klar med planteringen för i höst annars tyckte jag att den var läsvärd. Jag valde att prova Queen of Night och White triumphator utifrån denna.

http://www.radron.se/artiklar/Satt-ratt-sorts-lokar-for-blomprakt-varje-ar-/

http://www.alltomtradgard.se/artiklar/vaxter/tid-for-tulpaner

http://www.youtulip.co.uk/spring_blooming/19187–tulip-white-triumphator.html

Igår hann vi med en sväng till skogen också. Vi försöker prioritera såna saker. Natur, familj, avkoppling. Det är så viktigt.

Vi har många mogna tomater i trädgården så i helgen gjorde jag en tomatsoppa. Den blev världens godaste! Jag kan tänka mig att det blev extra god just för att det var hemmaodlade, nyskördade tomater, men jag har gjort den på köpta också och det var himmelskt gott det med.

Tomatsoppa 4 port

1 kg tomater
2 stora röda paprikor
3-4 timjankvistar
en halv vitlök (ca 10 vitlöksklyftor)
olivolja
2 tärningar grönsaksbuljong

vatten
salt
peppar
socker
(en nypa chili)

Sätt ugnen på 225 grader.
Dela tomaterna på mitten och gröp ur dem. Lägg dem i en ugnsfast form.
Dela paprikorna i mindre delar och lägg dem också i formen, med skalsidan uppåt.
Lägg i skalade vitlöksklyftor och timjankvistar och ringla över olivolja.
Sätt in i ugnen i cirka en halvtimma. Paprikorna får gärna bli svarta.

Ta bort skalet från tomaterna och paprikorna och försök repa av bladen från  timjanen (behåll bladen och släng kvistarna alltså, ingen gillar vassa saker i soppa).
Mixa soppan.
Häll soppan i en kastrull och lägg i ett par buljungtärningar. Späd med vatten till önskad tjocklek. (Jag hade ca ½ liter vatten.) Låt småkoka i ett par minuter medan du smakar av med salt, peppar och socker.
Jag hade också i en nypa chili för att framhäva smaken ytterligare.

Servera med bröd och om du vill med bitar av fetaost eller stekt halloumi. Keso blir nog också jättegott!

Top Notch!

Jag har alltid varit intresseras av hälsa! Mest hälsa på ett naturligt sätt, jag är ingen pillertrillare utan tycker om att tänka på vad jag äter, att jag får frisk luft och vistas i naturen, tänker positiva tankar och varvar ner.

Jag tycker att det är kul med skönhetsvård också, som att fixa med ansiktsmasker, peeling och hårinpackning. Däremot är jag rätt ointresserad av makeup och styling. Det är samma där. Det ska vara naturligt och för att jag ska må bra. Kunde jag ta ut levern och smörja den med en liten salva för att få den fin skulle jag göra det, även om det inte skulle synas utanpå. Jag vill ta hand om mig och min kropp, helt enkelt.

Fast nu känns det som att jag har tagit det hela till en ny nivå. Jag tror att jag har fått en ålderskris! Jag har nästan helt slutat med socker, dricker bara kaffe, grönt te och vatten och i detta nu står chiafrön och sväller i yoghurt till kvällsmat. Och igår gjorde jag en grön smoothie på spirulina-alger till frukost! Jag blev så sugen på alger (ja, faktiskt) så jag beställde hem en påse. Spirulina är väldigt nyttig (http://kurera.se/darfor-ska-du-ata-spirulina/) men den både luktar och smakar illa! Fast mixad med apelsin, lime, citron, mynta, banan, avokado, ingefära och bladspenat så blev det faktiskt riktigt gott!

Dessutom mättade den bra så kaffet och mackan som jag tänkte komplettera med fick vänta i flera timmar.

Jaja, det blir väl lite krisigt kanske. När mammaledigheten är över och man kanske bara har pensionen att räkna ner till.

Fast jag har rätt mycket tid att njuta av familjen och trädgården ändå just nu. Jag jobbar ju ändå bara 75 procent.

Spirulinasmoothie

Mixa:

3 dl färsk spenat    
1 apelsin, saften    
1 banan    
0,5 avokado    
1 lime, saften    
0,5 citron, saften    
1-2 cm färsk ingefära    
0,5 msk spirulinapulver    
5 st isbitar/kallt vatten    
några blad färsk mynta