Pjoskande med SD-röstare

20140530-213103-77463709.jpg
Precis som det borde vara är det många som förfasar sig och oroar sig över Europas framtid efter EU-valet.

Men samtidigt är det ett daltande om att vi måste respektera alla som röstat på SD. Vi får ju inte kritisera dem. Vi måste förstå dem. Vi får absolut inte kalla dem för rasister.

Vi måste ju inse att de bara vill att vi tar hand om våra egna först! Alla i Sverige måste ha det bra ställt, ha jobb och bostad, säger de samtidigt som de smuttar på sin nybyggda expresso från egen maskin. Vi kan ju inte köra våran ekonomi i botten för att det finns barn utanför Sveriges gränser som svälter, som sett sina föräldrar fängslas eller torteras och som riskerar ett liv i fattigdom och i människohandel, tänker Börje 53 och lägger upp fötterna på bordet medan han lojt byter kanal på sin platt-tv.

Nä, vi har inte råd att hjälpa medmänniskor i nöd, inte när de bor utanför vårt lands gränser. Vi måste få ordning på våran egen ekonomi först.

Men när i herrans namn har vi råd då? Hur många bilar per hushåll eller platt-tv per rum krävs det för att vi ska känna att vi har råd att hjälpa resten av världen?

Jag säger inte att det inte finns saker som kunde förbättras med vård och skola i Sverige, och förstås kunde integrationen funka bättre. (Men säger du att integrationen inte fungerar alls ska du nog lyfta blicken från Efterlyst och se på alla invandrare i samhället som jobbar och kämpar och fungerar så bra i vårat land att de nästan inte märks.)

Klart att jag respekterar alla som röstat på SD. Men jag hoppas bara att de är såpass insatta att de vet vad de röstat på. Har det nån gång i historien varit ett lyckokast att stänga sina gränser? Att dela in folk i vi och dom?
Borde vi inte veta bättre i Sverige idag?

Säg inte att din röst bara är ett uttryck för din egen bitterhet, att du tycker att det är bekvämt att ha någon att skylla på.

Du förstår väl att följderna kan bli katastrofala?