Jag är ju en sån människa som är väldigt intresserad av människorättsfrågor och av allas lika värde i samhället. Egentligen skulle man kunna säga att det är en ganska intressant tid vi lever i nu, där det händer väldigt mycket. Personligen tycker jag visserligen att det är oroväckande att så många drar åt ett annat håll än hur jag tänker, men samtidigt tycker jag att det är bra att folk är medvetna och har en åsikt, vilken den än är.
Jag vet inte om mitt sätt att tänka är det ”rätta” heller, jag har aldrig känt mig så rådvill som nu. Hur hjälper man så många som möjligt på bästa sätt? På plats i hemlandet? Jag brukar ju ofta stötta hjälporganisationer på plats vid katastrofer och har också ett fadderbarn som ju blir hjälpt i sitt hemland. Och nog har jag svårt att gå förbi en hemlös (svensk) som tigger utan att skänka en slant (till sprit då, nåt kul ska de väl få ha), även om jag ibland ger pengar eller köper nån macka till EU-migranter som sitter utanför våra affärer också (även om jag har förstått att det är jättedåligt enligt väldigt många.) Ibland undrar jag om de som ropar högst om att vi ska hjälpa på plats i hemlandet eller hjälpa pensionärer och hemlösa gör så mycket för dessa grupper, eller om de bara tycker att någon annan ska göra det? Så klart är det politiken som ska göra upp de stora villkoren för de svaga grupperna, men samtidigt kan ju vi privatpersoner också åstadkomma en del, vi är ju ändå väldigt många.
Nu sitter jag inte och säger att vi kan ta emot alla som vill ha hjälp, att det inte för problem med sig och att det inte finns en annan syn på kvinnor hos en del av dem som kommer. Jag tycker bara att tonen är väl hård ibland, där flyktingar överlag utmålas som parasiter som kommer för att utnyttja systemen och där fördomar börjar förvandlas till sanningar. Politikerna har i mångas ögon blivit pajasar, media ”ljuger” och muslimerna har blivit vår tids judar.
Ja, det är en intressant tid och kanske är jag naiv och dum. Jag har inga rätta svar.
LillaLina 
Det sades att ”vi får aldrig glömma, det får aldrig hända igen” om andra världskrigets grymheter. Nu händer det igen, fast på ett annat sätt. Rätt eller fel enligt andra, lyssna på/se din egen inre kompass. Om det var din pappa eller syster som satt och tiggde – vad skulle du göra då? Det kanske är ”fel” i ett större system, men till syvende och sidst så är det ändå, just då, någon som sitter på gatan och kanske svälter.
Det finns föräldrar som inte kan hålla i pengar eller behålla ett arbete. Att hjälpa dem kanske är ”fel” om man vill att de ska ”skärpa till sig”. Ska man inte hjälpa dem då, när maten är slut? Jo, det ska man ju, för barnen har aldrig valt det livet och kan knappast göra något åt sin situation på egen hand. (Kanske en parallell till romerna på stans gator där också?)
Det är svåra tider för många människor i världen. Samtidigt har vi aldrig haft det bättre än nu. Men kanske kan man hjälpa både här och där?
Svåra frågor du tar upp.
Ja, det är svåra och känsliga frågor. Jag vill inte trampa någon på tårna egentligen. De flesta har en mycket hårdare syn på flyktingfrågan än vad jag har så vem är jag att säga att jag har rätt. Men jag tror ju att hög moral och godhet vinner i längden, samtidigt som jag inte vill köra med någon ”klappa-huvudet”-mentalitet, som att tro att människor inte klarar av att försörja sig själva om de får rätt redskap, utan måste tas om hand av oss ”duktiga vita svenskar”. Om du förstår vad jag menar.
Jag resonerar ändå mycket som du, att det har betydelse för den enskilda individen för stunden, om jag skänker mat eller pengar till den som behöver. Vi har det ju så himla bra idag så jag förstår verkligen inte att vi känner sånt hot från människorna som behöver vår hjälp. Jag är väl mer idealist än realist men jag har lite svårt för att det ska redovisas om vi kan tjäna pengar på invandringen i slutändan, för att vi ska kunna ta emot människor från krig och katastrofer. Personligen tycker jag inte att det är så hemskt om våran ekonomiska utveckling går tillbaka lite för att vi hjälper dem som behöver.