Tangentbord vs Touch

Pappsen och jag gillar att göra saker ordentligt. När nu han har företag och jag bloggar så har vi varsin dator som vi sitter och jobbar vid. Jag har köpt en begagnad stationär Mac och Pappsen har köpt sig en vanlig bärbar.

En period satt vi med telefonerna och surfplattan och knappade men det var hopplöst. Det tog lång tid och var jobbigt både för gamnacken och för psyket. Touch-skärm i all ära men inget går upp mot ett hederligt tangentbord!

tangentbord

Pappsen har till och med varit snäll och köpt ett nytt tangentbord till min dator. Ett där tangenterna har det avstånd jag är van vid. Foto från CDON.se

Jag har väl inga problem med touch-skärm men det är först nu efter flera år som jag kan knappa in mitt lösenord rätt utan att titta på skärmen. Med knappar kunde man ju skriva långa meddelanden!

Kanske blir det annorlunda för dagens barn? De som är uppväxta med touch från början. Jag kan tycka mig tillhöra en teknisk generation men så värst datoriserad var inte våran barndom. I lågstadiet skrev vi allt för hand. När vi började i fyran fick vi så in en modern apparat i klassrummet. Det var fantastiskt!

Tada!

En skrivmaskin!

Åh, så proffsig man kände sig när man satt där i hörnet och knapprade så att tangenterna ven (nåja…) genom luften.

När jag gick i femman köptes det faktiskt in en dator till skolan. Ja, en gemensam för alla elever och lärare. Det mest häpnadsväckande med den tyckte vi var rättstavningsprogrammet. Så smart! På skrivmaskinen hade man fått hålla till godo med tipex.

Lite senare köpte vi även en egen dator i familjen. Det var häftigt! Spänd av förväntan loggade man in via MS-DOS och sen körde man järnet i Paintbrush. Ibland satt man och tittade bara för att få se viloläget gå igång också. Syskonen stampade otåligt bredvid och väntade på sin tur.

Håhåjaja. Dagens barn minns förmodligen inte ens när de såg en dator första gången.

Minns du?

4 thoughts on “Tangentbord vs Touch

  1. I högstadiet hade jag lektioner i maskinskrivning…jättekul. Skrev utan att titta på knapparna, fast det kan jag inte längre. Datorn kom väl sent 90-tal eller hur. Det första jag gjorde var nog att lägga patience 😉 Håhå jaja….det var tider det! Nu använder man ju knappt penna eller papper. Men en sak vägrar jag: E-Bok!!!! Aldrig. Ska det läsas, så ska det vara en riktig bok. 🙂 Annars är det väl bara att följa med i tiden….fast tycker inte du att det går lite för fort???

    • Vad roligt med maskinskrivning! Man känner sig så proffsig på nåt sätt om man sitter och skriver fort på ett tangentbord utan att titta på knapparna!
      Ja, vanliga datorer började bli mer vanliga i hemmen på 90-talet. Patiance började vi också lägga sen. Väldigt kul! 😄

      Nä, e-bok har ju funnits rätt länge nu utan att slå igenom så stort så det blir nig aldrig nån riktig ersättning till vanliga böcker. Som väl är!

      Jo… visst går det fort. Det är väldigt datoriserat idag och allt mindre personliga kontakter bland samhällstjänster. Inte bra för alla som inte kan hänga med i utvecklingen av olika anledningar, som en del bland de äldre! Lite tråkigt också när personlig service försvinner.

  2. Åh den där bilden känns så bekant! På den tiden tyckte jag att jag hade rätt bra koll på datorn och dess funktioner. Nu känner jag tyvärr att jag bara blir sämre o sämre…

    • Ja, visst var det skönt när man kunde ha koll på allt! Det var lite lagom avancerat då. Idag börjar det mesta kännas knepigt, av någon anledning… 😳

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s