Nu har jag i alla fall varit och klippt mig! Det var slitet så det var ju mest topparna jag var ute efter.

I den bästa av världar, om man har halvlångt till långt hår, har hittat en frisyr som man är nöjd med och klipper sig med jämna mellanrum, då ska det ju knappt synas nån skillnad från före och efter. Man ska ju liksom bara underhålla den frisyr man har.

Hur kommer det sig då att folk förväntar sig storartade förändringar så fort man kommer tillbaka från frisören?

”Men det syns ju ingen skillnad!” utbrister de.

”Du ser ju ut precis som när du gick dit!” hävdar de.

Jaha, men det var ju liksom meningen.

Jag ska toppa mig säger jag. Vad väntar sig folk då?

Att jag faktiskt ska komma ut som Mona Sahlin?

”Ta bara det mest slitna.”‘

”Jag har klippt mina slitna toppar, visst blev det fint?”

Fast den här gången blev det lite mer förändring. Precis som jag tänkt mig blev det snedlugg och mera uppklippt. Och eftersom det var rejält slitet tog hon en decimeter på längden också.

Så här långt och trist såg det ut före besöket.

Och så här blev det efteråt. ”INGEN skillnad!” var den första kommentaren.

Själv tyckte jag att det blev fint!

Fast vissa menar också att jag borde behållt det slitna håret och är jätteförvånade över att jag kom ut från frisören med ny frisyr.

(Ojojoj, det är svårt att vara alla till lags.)

Och då undrar jag istället om det var nåt mer sånt här ni hade förväntat er? Samma hår men ändå en viss förändring.

”Frisyren är jag nöjd med men lägg på några år, tack! Och lite kajal.

Här ser jag ut ungefär som vanligt, lite mer melankolisk bara, men näsan är lika sned som alltid.

”Gör vad ni vill! Överraska mig!”‘

Jag antar att ”Hej! Vad fin du är!” är förlegat.