Ute smälter snön, fåglarna kvittrar och vintergäcken blommar.

Jag ägnar mycket tid åt att se ut genom fönstren, ser hur snön kryper allt längre bort från träden och nu är det bara några fläckar kvar på baksidan. Jag tänker att jag ska plantera krokus runt äppleträden i höst så att jag kan stå i fönstret i vardagsrummet och blicka ut över blomningen nästa vår.

Jag tycker om att se ut genom fönstren och är glad att vi bor så pass ensligt att vi inte behöver några persienner.

När jag bodde i lägenhet inne i byn hade jag hus och vägar åt alla håll och då fick jag använda persienner. Det var ganska ovant för en lantis som jag men jag hade dem nere nästan hela tiden, då kunde jag vara mig själv och slapp fundera över om någon såg mig.

En gång kom jag ut genom duschen och hörde ett gäng ungdomar skratta utanför sovrumsfönstret. Jag blev förstås nervös över att de sett mig men med en snabb blick kunde jag till min lättnad konstatera att persiennen var både nere och vinklad.

Då slappnade jag av igen, lät handduken falla och tog fram ett par rejäla mormorstrosor ur byrålådan. Utanför fönstret var det knäpptyst. Nu tänkte jag att jag skulle göra det till en utmaning att kliva i underbyxorna. Jag menar, man måste ju skoja till det ibland även om man är själv hemma.

Så:

”Jag hoppar jämfota in i dem.” tänkte jag.

Jag höll upp trosorna en bit framför mig, tog sats och hoppade in i dem med båda fötterna samtidigt. Det var mycket lyckat och precis när jag tog mitt lilla skutt hördes en rungade skrattsalva utanför fönstret. Jag blev förstås iskall och kollade lamslaget mot fönstret igen. Jo, men persiennen var ju nere! Vilken lättnad!

Jag vill inte tänka på vad pinsamt det kunde ha varit.

Nästa dag höll jag på att laga mat när soppåsen blev full. Jag tog påsen och smet ut till sophuset. På vägen tillbaka fick jag en chock när jag såg in i mitt kök!

Persiennerna var ju nere! Och vinklade! Men ändå såg jag rakt in!

Jag vet inte om det är så med alla persienner men de som satt i min lägenhet skulle tydligen vinklas åt ett visst håll. Vinklade man åt fel håll så blev det springor utifrån och på lite håll såg man in riktigt bra!

Jag tog ett djupt andetag, smög med bultande hjärta ut i sovrummet för att se hur jag hade vinklat den persiennen.

Och ja… det behöver jag väl inte ens skriva?

Jag skäms än idag.