Man skulle kunna göra en dokusåpa på mitt jobb

Visst är det konstigt? Man är jätteordentlig nästan jämt som ingen märker, men om man nån gång slarvar – då är det alltid nån som kommer på en!

På jobbet är jag väldigt noga och skötsam. Jag ställer alltid in koppen i diskmaskinen enligt det maniskt fastställda schemat för hur allt ska stå, hämtar nya servetter om de börjar ta slut och gör aldrig skidbacke av osten under fredagsfikat.

För min egen del har jag inte så stor känsla för sånt där. Jag skulle kunna torka mig om munnen med tröjärmen och lämna kvar koppen på bordet till ett senare tillfälle, men jag är rädd att stöta mig med jobbets perfektionister. De är ganska rabiata och mina känsliga antenner försöker ständigt läsa av hur jag ska bete mig för att inte stöta mig med någon.

Igår var vi ett gäng kollegor som skulle ut och äta efter jobbet. De jag brukar umgås med hade slutat tidigt så jag skulle sällskapa med ett annat gäng på väg till restaurangen.

Jag kom till omklädningsrummet ganska sent och var rädd att de skulle glömma mig om jag inte var färdig i tid. Jag skyndade in på toaletten och när det visade sig att jag tog det sista av pappersrullen till händerna gjorde jag något som jag aldrig gör annars.

Jag struntade i att sätta i en ny!!

Jag är nog den sista som går idag, ingen kommer att märka något och jag hittar ju inte till restaurangen själv om jag blir försenad…” tänkte jag stressat.

Vi var ett gäng inne i omklädningsrummet och när vi sen bytte om hördes ett avgrundsvrål… Jag vill inte återge de fula orden här men det var en häftig ramsa av svordomar uttalade med sådan ilska och förfäran att jag först trodde att någon gjort sig riktigt illa.

Men naturligtvis var jag inte sist in på toaletten den dagen.

Såklart uppdagades mitt slarv.

Förstås blev det inte av en lugn själ som helt enkelt satte i en ny rulle…

Ut ur toaletten rusade en av jobbets perfektionister! En av de med hetast temperament.

”Jag hatar när folk inte fyller på efter sig!” skrek hon svart i ögonen. Jag hinner inte fylla på!” fortsatte hon medan alla andra som var i rummet försiktigt höll med henne om att det var dåligt av den som gått innan.

Alla utom perfektionisten visste ju att det var jag…

Med gamnacke och hängande armar gick jag till toaletten och satte i en ny rulle…

IMG_4275.JPG
Nu förstår ni kanske varför jag är så rädd för att verka slarvig på jobbet…

PS. Förra veckan var det en annan perfektionist som tog strypgrepp på mig. Fast med en viss glimt i ögat intalar jag mig.

Jobbhelgen till ända

Då närmar sig den här helgen sitt slut. En helg där jag tillbringat nästan all min vakna tid på jobbet. Jag hinner inte blogga så mycket men tänkte ge ifrån mig ett livstecken.

Vi har såna mastodontpass när vi jobbar helg! Det är uppstigning klockan 5 för att vara på jobbet en halvtimme innan vi börjar. Sen jobbar vi snabbt och flitigt och allt funkar som det ska, ändå måste alla jobba över en timma! Jag var hemma kockan sex i lördags och då hade jag huvudvärk och ont i kroppen och så fort Barnet lagt sig somnade jag på soffan under min kofta och med Rut som en lång och mager mask längs benet. Sen jag fick barn somnar jag närapå aldrig i soffan, jag har blivit så fasligt kvällspigg, men nu var jag trött och det var skönt att få ett par timmars extra sömn. Idag var jag hemma klockan fem och mycket piggare.

Förstås vill jag bara vara hemma med min familj på helgerna och det är trist att Pappsen och jag går om varandra, vi får ingen ledig dag tillsammans förrän nästa helg. Fast jag har ändå kul på jobbet när jag väl är där. Det känns som att bitarna börjar falla på plats igen efter mammaledigheten. Och vi är en fantastisk helggrupp!

På söndagarna är vi bara tre och killen i gruppen gjorde sin sista söndag tillsammans med oss. Jättetråkigt!

”Det här är alltså sista söndagen vi jobbar tillsammans…” sa jag ödesmättat när vi stod och märkte in prover. Det kändes tungt. Det var en sorglig stund. Tyckte jag. Han skrek av glädje.

Nåja, nu sover Lillhjärtat. Pappsen och jag ska upp och fixa lite i rummet vi renoverar. Pappsen spacklar och jag ska fortsätta att måla på min dörr.

Sen ska vi fira av vårat skiftbyte med tv-serie och cheez starz!

Pappsen och jag har haft så lätt för att snöa in på samma sak på tv. Förut har vi alltid dragit igång Full frys när vi velat se nån serie men så frågade jag efter nya förslag på facebook så nu har vi tittat på The Walking Dead! Jätteroligt med något annat! Den har gått på tv sen 2010 så vi hade en hel del att titta ikapp. Lagom till jul hade vi sett alla avsnitt och började fundera på ännu något nytt. Men… asch, så häftiga ska vi inte vara! Så nu har vi börjat kolla om på Walking Dead istället. Vi ska försöka hinna se alla avsnitt igen innan den nya säsongen börjar i februari.

twd

Här jobbar man och sliter!

Ock ock ock, vad han är duktig, Pappsen! Han fixar och grejar och gör huset fint och oj vad mycket beröm han får av alla som hälsar på!

Men Mammsen då? Vad drar hon för strå till stacken? Jo, jag vill bara meddela att jag också sliter mycket hårt. Det är så det brinner i knutarna här hemma när Mammsen är i farten! Inte en sekund tillåter jag mig att pusta ut!

Fixa, dona, putsa, feja! Tänk om ni bara kunde se mig – jag kör verkligen så det ryker!

image

Jaså, ni kan se mig?

Rackarns.