Först till kassan eller först in i affären?

Jag blir ju inte så ofta arg. Men det är absolut inte så att jag aldrig blir arg.

En sak som man kan tycka är en petitess men som gör mig kanske orimligt upprörd är när man inte följer oskrivna lagar vid köer. Folk som tränger sig eller står och knuffas gör mig till exempel jättesur.

Och igår blev jag riktigt arg. Jag skulle hämta ut ett paket i en liten affär. Vi var tre kvinnor i butiken, en äldre dam som fick hjälp av kassörskan att välja vara, en som gick och valde varor och så jag. Eftersom jag bara skulle hämta paketet ställde jag mig direkt i kassan. När den andra kvinnan hade valt klart gick hon också fram till kassan och jag fick känslan av att hon inte tyckte att jag borde stå framför henne. Jag funderade men kom fram till att jag hade rätt att stå först eftersom jag varit färdig före henne. Jag hade ju dessutom bara ett litet snabbt ärende! När den äldre damen och expediten kom till kassan backade jag såklart undan och lät damen betala. Sen sa jag:

”Hej! Jag skulle hämta ut ett pak…”

Expediten tittar inte på mig utan vänder sig till kvinnan bakom mig.

”Nu var det ju så att det var en före här!” säger hon och medan jag hasplar ur mig en ursäkt kliver den andra kvinnan fram, även hon utan en blick på mig.

Jag kände mig så dum! Och jag vet att det inte borde göra mig arg, jag fick bara vänta ett par minuter extra och vad spelar väl det för roll? Men att bli behandlad som en osnuten och dryg person som anses ha trängt sig gör mig just… jättearg!

Jag är ju så noga med att vara artig i köer! Om jag kommer till en kö samtidigt som en annan person låter jag alltid den andra personen ställa sig först, och står någon bakom mig med bara nån enstaka vara säger jag också alltid åt dem att gå före mig. Och det gör jag gärna!

Men att alltid förväntas lämna sin plats åt andra retar mig. Jag storhandlar ofta och titt som tätt kommer det personer och frågar om de får gå före, trots att jag har ett barn med mig som snart tappar tålamodet.

Och sist jag var i en smyckesaffär hände mig samma sak som igår. Jag tittade ut ett smycke, tog en nummerlapp och ställde mig vid kassan. Efter ett tag kom ett par fram. De var visserligen inne i affären före mig, men jag var färdig före dem.

Expediten ropar mitt nummer och tittar på paret. När hon förstår att jag har numret före dem blir hon vilsen. Jag ser på henne att hon hellre vill hjälpa paret.

”Men du hade kanske inte bestämt dig riktigt!?” säger hon.

En bit utanför affären vallar Pappsen runt med Barnet som är trött och ledsen. Jag känner inte för att stiga åt sidan.

”Jo, jag var färdig.” svarar jag.

Expediten försöker igen:

”Fast du kanske ändå känner att du vill titta runt lite till!”

”Nej, faktiskt inte.” säger jag medan jag hör Barnet gråta.

Till sin stora ovilja får hon expediera mig.

Jag blev arg den gången också utan att våga säga nåt.

Nu undrar jag två saker!

Har jag för lite pondus? Om jag vore en reslig person med mycket auktoritet, gärna en man – skulle folk behandla mig på samma sätt då?

Eller är det helt enkelt jag som har missuppfattat hur man beter sig i små affärer? Är det först in i affären och inte först till kassan som räknas?

Man skulle kunna göra en dokusåpa på mitt jobb

Visst är det konstigt? Man är jätteordentlig nästan jämt som ingen märker, men om man nån gång slarvar – då är det alltid nån som kommer på en!

På jobbet är jag väldigt noga och skötsam. Jag ställer alltid in koppen i diskmaskinen enligt det maniskt fastställda schemat för hur allt ska stå, hämtar nya servetter om de börjar ta slut och gör aldrig skidbacke av osten under fredagsfikat.

För min egen del har jag inte så stor känsla för sånt där. Jag skulle kunna torka mig om munnen med tröjärmen och lämna kvar koppen på bordet till ett senare tillfälle, men jag är rädd att stöta mig med jobbets perfektionister. De är ganska rabiata och mina känsliga antenner försöker ständigt läsa av hur jag ska bete mig för att inte stöta mig med någon.

Igår var vi ett gäng kollegor som skulle ut och äta efter jobbet. De jag brukar umgås med hade slutat tidigt så jag skulle sällskapa med ett annat gäng på väg till restaurangen.

Jag kom till omklädningsrummet ganska sent och var rädd att de skulle glömma mig om jag inte var färdig i tid. Jag skyndade in på toaletten och när det visade sig att jag tog det sista av pappersrullen till händerna gjorde jag något som jag aldrig gör annars.

Jag struntade i att sätta i en ny!!

Jag är nog den sista som går idag, ingen kommer att märka något och jag hittar ju inte till restaurangen själv om jag blir försenad…” tänkte jag stressat.

Vi var ett gäng inne i omklädningsrummet och när vi sen bytte om hördes ett avgrundsvrål… Jag vill inte återge de fula orden här men det var en häftig ramsa av svordomar uttalade med sådan ilska och förfäran att jag först trodde att någon gjort sig riktigt illa.

Men naturligtvis var jag inte sist in på toaletten den dagen.

Såklart uppdagades mitt slarv.

Förstås blev det inte av en lugn själ som helt enkelt satte i en ny rulle…

Ut ur toaletten rusade en av jobbets perfektionister! En av de med hetast temperament.

”Jag hatar när folk inte fyller på efter sig!” skrek hon svart i ögonen. Jag hinner inte fylla på!” fortsatte hon medan alla andra som var i rummet försiktigt höll med henne om att det var dåligt av den som gått innan.

Alla utom perfektionisten visste ju att det var jag…

Med gamnacke och hängande armar gick jag till toaletten och satte i en ny rulle…

IMG_4275.JPG
Nu förstår ni kanske varför jag är så rädd för att verka slarvig på jobbet…

PS. Förra veckan var det en annan perfektionist som tog strypgrepp på mig. Fast med en viss glimt i ögat intalar jag mig.

Ny på Facebook?

Är du ny på Facebook? Så roligt! Välkommen!

Då är det förstås dags att börja med statusuppdateringar – men det finns några saker du bör tänka på innan du skriver:

*  Det är roligt om du uppdaterar ofta, det är inte så kul att vara vän med någon som aldrig skriver.

*  Skriv inte för ofta. Det är jobbigt.

*  Tänk på att det är extra kul med foton! Det piggar upp!

*  Lägg inte ut foton till höger och vänster. Du förstår säkert att man inte lägger ut på andra utan att först kolla av, men även bilder på dig själv får folk att fälla ut taggarna. Herregud, du går väl ändå inte runt och tror att du är snygg?

*  Beklaga dig inte. Det finns de som har det värre. Nä, försök att vara lite optimistisk!

*  Var inte för glad i dina uppdateringar. Det sticker verkligen i ögonen på folk!

*  Det är bra om man kan vara lite personlig så att ens gamla vänner och klasskompisar fortfarande kan få en bild av hur man är.

*  Var för guds skull inte för personlig!

Sådär ja, nu är du nästan redo men det finns också några uppdateringar som man som ny och grön kan tro är harmlösa och trevliga, men som i själva verket är riktiga fällor och som bör undvikas!

*  Skriv inte att du har varit på gymmet eller tränat. Då framstår du som väl energisk och skrytig och tänk dessutom på alla soffpotatisar som ligger med ena handen i chipsskålen och med dip i båda mungiporna. Ska de behöva känna sig dåliga? Nä, undvik!

*  Visst kan det vara frestande att lägga ut bilder på mat som du omsorgsfullt har lagat, lagt upp och strax ska äta, men det är en dålig idé! Det tycker folk är patetiskt! Vadå, har du inget liv, liksom? Och tänk på att det finns de som knappt klarar av att koka korv.

*  Dessutom, försök att inte lägga ut en massa bilder på barn eller djur. Du kanske tycker att det är sött men det finns faktiskt både barnlösa och pälsallergiker därute. Tänk lite längre än vad näsan räcker nån gång, va?

Inte minst, kom ihåg att folk är väldigt nyfikna av sig och det kan bli många som läser det du skriver! De sitter hemma i stugorna och klickar, förstorar dina bilder och försöker se om du har finnar eller om du börjar bli rynkig. De följer med stor spänning allt du skriver och vad du får för kommentarer och de har åsikter om det mesta!

Men viktigast av allt – fundera på om någon verkligen är intresserad av dig och det du skriver. Vem bryr sig om vad lilla du tycker? Ska man behöva slösa sin tid på dig? Du är ju vare sig intressant eller särskilt speciell. Det trodde du väl ändå inte?

Bra! Nu när du vet hur du ska undvika de största fallgroparna vill jag bara önska dig ett stort lycka till!

tumme

Och än en gång varmt välkommen!