Jag blir ju inte så ofta arg. Men det är absolut inte så att jag aldrig blir arg.
En sak som man kan tycka är en petitess men som gör mig kanske orimligt upprörd är när man inte följer oskrivna lagar vid köer. Folk som tränger sig eller står och knuffas gör mig till exempel jättesur.
Och igår blev jag riktigt arg. Jag skulle hämta ut ett paket i en liten affär. Vi var tre kvinnor i butiken, en äldre dam som fick hjälp av kassörskan att välja vara, en som gick och valde varor och så jag. Eftersom jag bara skulle hämta paketet ställde jag mig direkt i kassan. När den andra kvinnan hade valt klart gick hon också fram till kassan och jag fick känslan av att hon inte tyckte att jag borde stå framför henne. Jag funderade men kom fram till att jag hade rätt att stå först eftersom jag varit färdig före henne. Jag hade ju dessutom bara ett litet snabbt ärende! När den äldre damen och expediten kom till kassan backade jag såklart undan och lät damen betala. Sen sa jag:
”Hej! Jag skulle hämta ut ett pak…”
Expediten tittar inte på mig utan vänder sig till kvinnan bakom mig.
”Nu var det ju så att det var en före här!” säger hon och medan jag hasplar ur mig en ursäkt kliver den andra kvinnan fram, även hon utan en blick på mig.
Jag kände mig så dum! Och jag vet att det inte borde göra mig arg, jag fick bara vänta ett par minuter extra och vad spelar väl det för roll? Men att bli behandlad som en osnuten och dryg person som anses ha trängt sig gör mig just… jättearg!
Jag är ju så noga med att vara artig i köer! Om jag kommer till en kö samtidigt som en annan person låter jag alltid den andra personen ställa sig först, och står någon bakom mig med bara nån enstaka vara säger jag också alltid åt dem att gå före mig. Och det gör jag gärna!
Men att alltid förväntas lämna sin plats åt andra retar mig. Jag storhandlar ofta och titt som tätt kommer det personer och frågar om de får gå före, trots att jag har ett barn med mig som snart tappar tålamodet.
Och sist jag var i en smyckesaffär hände mig samma sak som igår. Jag tittade ut ett smycke, tog en nummerlapp och ställde mig vid kassan. Efter ett tag kom ett par fram. De var visserligen inne i affären före mig, men jag var färdig före dem.
Expediten ropar mitt nummer och tittar på paret. När hon förstår att jag har numret före dem blir hon vilsen. Jag ser på henne att hon hellre vill hjälpa paret.
”Men du hade kanske inte bestämt dig riktigt!?” säger hon.
En bit utanför affären vallar Pappsen runt med Barnet som är trött och ledsen. Jag känner inte för att stiga åt sidan.
”Jo, jag var färdig.” svarar jag.
Expediten försöker igen:
”Fast du kanske ändå känner att du vill titta runt lite till!”
”Nej, faktiskt inte.” säger jag medan jag hör Barnet gråta.
Till sin stora ovilja får hon expediera mig.
Jag blev arg den gången också utan att våga säga nåt.
Nu undrar jag två saker!
Har jag för lite pondus? Om jag vore en reslig person med mycket auktoritet, gärna en man – skulle folk behandla mig på samma sätt då?
Eller är det helt enkelt jag som har missuppfattat hur man beter sig i små affärer? Är det först in i affären och inte först till kassan som räknas?
LillaLina 
Det du beskriver, händer oftare nu för tiden…jämfört med ”förr”. Hänsynslösheten har ökat och artigheten har minskat!! Och det gäller speciellt i affärer. Jag avskyr när folk tränger sig före eller står för närma, när jag ska knappa in min kod 😦 Men jag har väldigt svårt att säga ifrån. De få gånger som jag gjort så, kan räknas på ena handen. Jag tror att vissa ser om man är för snäll! Och det utnyttjas. Man måste tydligen lära sig att säga ifrån. Så synd att hänsyn, artighet och trevligt uppträdande inte ses som något positivt….
Ja, att folk puttar på mig när jag står i kassan, så att det nästan är de som står framför kortläsaren när jag ska slå min kod, retar mig också och händer hela tiden! Jag säger inget då heller, bara suckar och gör en stor sak av att hålla för min kod när jag slår den. Man måste nog ha mycket skinn på näsan idag för att inte bli trampad på. Jag får försöka träna mig på att säga ifrån.
Vilka knepiga situationer du hamnat i. Så som du berättar så har du i mina ögon och öron blivit dåligt behandlad. I en sådan situation är det ju upp till var och en att markera sin uppfattning om hur man blivit behandlad. För mig varierar det från gång till gång hur jag reagerar samtidigt händer det mig allt för sällan. Jag är en lång och reslig man och blir uteslutande underdånigt behandlad vilket kan reta mig om det sker på någon annans bekostnad.
Hur som helst, jag tror att du ska ge uttryck för vad du känner i stunden. Vill du markera så gör det, om det är en dag som det inte spelar någon roll så släpp det.
Ja, jag önskar att jag på ett artigt sätt kunde uttrycka hur jag känner när jag befinner mig i situationen. Tyvärr är jag för blyg och finner mig inte i stunden. Just i de två situationer jag nämner här kände jag så starkt från expediterna att de tyckte att jag gjort fel så då blev jag dessutom osäker på om jag missuppfattat hur man beter sig i deras affärer. Jag hoppas att jag kan lära mig att ta mera plats och att våga föra min talan, för det hjälper ju inte att reta sig på det i efterhand.
Jag brukar gå på magkänslan om jag upplever att något är fel och jag har fått lära mig under åren att vara modig att säga till. Kanske det är de det som syns på mig, att jag tänker säga till och då tar inte omgivningen risken att tränga sig före.
Ja, jag tror att vi behandlar varandra väldigt olika dels beroende på vilken auktoritet vi ”förväntas” ha i samhället beroende på ålder, kön, hur vi är klädda etc, men också beroende på vilken pondus vi faktiskt utstrålar.
Tyvärr så är det nog så, istället för att visa varandra samma vördnad och respekt oavsett vem vi är.
Ja, varför är det så? Känner absolut igen mig, tyvärr.
Ja, det är tråkigt att personer som är snälla och ödmjuka inte alltid visas samma respekt eller utnyttjas. Det är ju väldigt fina egenskaper och jag tycker att många underskattar just genuin snällhet.
Idag har jag varit på MAXI och Plantagen, där är det absolut så att ”först till kassan vinner” oavsett när man kom in i affären.
Kanske tänker en del människor annorlunda i en liten butik, men jag tycker du har rätt förstås :).
Man går runt lite och tittar och när man bestämt sej ställer man sej i kassakön. Enkelt om alla gjorde så 🙂
Ja, man kan tycka att det är enklast för alla om man går efter ”först till kassan”. Blir mycket att hålla reda på annars om det är många i affären. 😉 Nu när jag funderat mycket kring saken kanske jag vågar kommentera detta nästa gång. Jag behöver ju lite betänketid först. 😄
För mig är det helt självklart att det är först till kassan som räknas! Annars kanske man aldrig skulle få betala sin vara 😉
Jag har också varit med om liknande situationer och är nog också för snäll för att våga säga till.
Ja, det är lite synd att man är för snäll för att säga till. Kanske har vi mer mod nästa gång nåt sånt här händer oss! 😄
I mina öron låter det helt galet ! Självklart ska den med lägst nummer (om man har nummerlapp) eller den som kommer först till kassan också expedieras först. Trodde att det alltid gick till så. 😦
Minns när jag var lite och vi kunde stå 4-5 killar i kö till tobakskiosken för att köpa godis. När det kom någon vuxen fick de alltid handla först och vi andra fick vänta trots att vi var där före. det känns inte bra, inte ens när man är barn och förstås ännu mindre som vuxen.
Tycker förstås att du ska säga ifrån, det hade jag gjort, men förstår samtidigt att det inte är så lätt. Hoppas att det var enstaka händelser och att du möte med större respekt framöver.
Kram 🙂
Tack! Nej, det är fel att gå emot kö-principen, vare sig det är barn eller vuxna man låter vänta! Expediterna fick mig att känna mig så dum, som om jag vore ung och ouppfostrad och inte en vuxen mamma. Så jag både skämdes och blev arg på samma gång.
Jag hoppas också att det inte blir fler såna här gånger! Bra att du skulle sagt ifrån om det drabbat dig!
Kram
Tror att du också säger ifrån om det händer igen. 🙂
Kram
Jag skulle också bli riktigt irriterad! 😠
Ja, förstår det. Jag var ju fortfarande så förolämpad att jag nästan darrade på rösten när jag kom tillbaka med mitt paket! Nästa gång ska jag försöka bete mig mera vuxet och säga ifrån redan i affären… Hoppas jag.