Vad har jag i flaskan?

20140701-125141-46301903.jpg
Överst på min badrumshylla står det en blomspruta full med vätska.

Jag trodde att det var ganska uppenbart vad jag hade i den, ända tills Pappsen frågade mig häromdan.

”Vad har du i den där egentligen?” frågade han och såg skeptiskt ut.

”Ja, men det är väl inte så svårt att lista ut…” sa jag.

Jag som har ansvaret för toa-städningen tycker nämligen att det är smidigt att ha utspädd Ajax i den. Då slipper jag köpa en massa olika rengöringsmedel och så sprutar den så fint också.

Pappsen gjorde en min som om han fick sina misstankar bekräftade. Men rengöringsmedel var inte vad Pappsen tänkte på.

”Är det… så det är KISS, alltså?! utbrast han och tittade äcklat på mig.

Eehhh… nej. Först tyckte jag att Pappsen var tokig men sen var det faktiskt mig själv som jag blev orolig över.

För om han som känner mig bäst misstänker att jag sparar mitt kiss i en blomspruta på badrumsskåpet… Vad är då jag för slags människa???

Drömmen om hemhjälp

”Vi kanske ska sluta ursäkta oss över att vi har så ostädat?” frågade Pappsen i helgen. ”Det kanske är oartigt, det är det ingen annan som gör?”

Jag vet inte om han menar att jag ska sluta berätta för alla som besöker oss att vi dammsuger varje eller varannan dag och eftersom jag aldrig dammsugit dagen innan är det alltid en grusgång mellan hallen och köket när folk hälsar på.

Men det är faktiskt sant! Vi har aldrig städat så mycket som vi gör nu! Det är bara det att vi stökar ner i snabbare takt än vad vi hinner plocka undan. Vi har alltid varit så duktiga på att stöka till, Pappsen och jag, och Barnet verkar minst lika skicklig!

Vi som vare sig har asfalt eller trappuppgång släpar in en massa grus i hallen, har ni tänkt på det ni som bor i stan? Pappsen springer in och ut ur garaget, katterna hoppar kors och tvärs genom kattluckan och i mina stövlar fastnar en hel åker varje gång jag går ut.

Det går inte en dag utan att jag drömmer om hemhjälp! Vi har så mycket att göra nu och jag vill inte ägna all min lediga tid åt att städa och plocka!

Problemet är bara att jag skulle behöva på tok för mycket hjälp, helst en person som gick bakom mig och Barnet hela tiden och röjde upp efter oss. Det skulle vara nog så svettigt för den arme stackaren!

Fast det kanske blir bättre när vi jobbar mer och inte har lika många timmar på oss att skräpa ner? (För man tror ju alltid att allt ska bli bättre, eller hur?)

Finns det nån firma, typ Rena hem, för oss som bor i Östergötland?

Och törs man anlita sånt när man bor i en liten bondhåla, eller tycker de andra mammorna att man är högfärdig då?

Är det mer okej att ha någon som kommer och beskär träd och klipper häcken i vår medan Pappsen och jag dricker kaffe i solen och ivrigt motar bort Barnet mot trädgårdshjälpen så att vi får en liten stund i lugn och ro?

20140107-223448.jpg

Som om vi inte hade nog att göra har vi just dragit igång ”Projekt Övervåning”.

20140107-223500.jpg

”Det är mysigt att jobba tillsammans” tänkte jag och erbjöd min hjälp. Då skickades jag genast ner för att att måla trappan…

Mammsen köper toasitsar

biltema

Så här i renoveringstider har jag varit tvungen att besöka Sveriges Tråkigaste Varuhus flera gånger. Jag brukar annars sitta kvar i bilen när Pappsen går in på Biltema men nu när jag haft ärenden i stan har jag alltid fått med mig en lista av Pappsen på saker som måste handlas där. Usch, usch, usch…

Fast jag kan erkänna att det ändå kändes ganska gott första gången som jag rak i ryggen stövlade in där och nonchalant knappade in serienumren på en av deras datorer. Som någorlunda ung tjej kan jag säga att jag fick många uppskattande blickar från det övriga klientelet.

Ja, kanske inte direkt så att jag såg någon som tittade på mig men det kan man nog ändå räkna ut.

När jag sen letat mig fram till första anhalten på listan så sjönk ryggen ihop och jag kände mig inte alls så ungdomlig och fräck längre.

Jag hade bett Pappsen att städa toaletten och då slutar det alltid på samma sätt. Han bestämmar att vi ska köpa nya toalettsitsar så att det ska bli mer lättstädat för honom. Så – två stycken toalettsitsar! Det borde väl egentligen inte vara så genant att köpa men jag kände mig både tiltad och nollad när jag till allmän beskådan blev tvungen att kånka runt på två toalettsitsar. En under vardera armen! Jag ville bara ut fort som ögat.

Eftersom jag knappt inte följt med Pappsen in nån gång var det lite svårt att hitta utgången. När jag till slut röd i ansiktet hittade kassan (bara en öppen) hade jag med mitt nervösa sicksackande och med min skrymmande last täppt till gången så bakom mig gick ett litet lämmeltåg av karlakarlar. De hade gott om tid på sig att beskådada min hukande rygg och mitt gods som i maklig takt tog sig framåt på rullbandet.

Usch, så går det när man ber Pappsen att städa toaletten. Än har han inte fått ändan ur vagnen. Han väntar väl på att jag ska ge efter och städa men det tänker jag inte göra! Jag städade ju så ivrigt innan vi flyttade in men sen användes toaletterna flitigt av alla åskådare och hjälpredor till renoveringen så då tyckte jag att det var Pappsens sak att göra rent efter dem.

Tyvärr missade jag i stressen att ta med fästen till sitsarna så de ligger bara löst ovanpå. Det är fasligt läskigt när man ska sätta sig och toasitsen kanar iväg åt än det ena och än det andra hållet och det slutar med att man hamnar med låret på ringen ändå.

Fast det är bra för Pappsen. Det innebär att han i stort sett inte behöver städa ringen heller eftersom jag vid det här laget har gnidit in det mesta av åskådarnas efterlämningar i mina lår.

Kanske kan jag lika gärna städa ändå?

Nej. Skam den som ger sig.

20130405_113609

Toasitsen. Observera stenplastmattan i bakgrunden som för tankarna till en klippstrand en varm dag i juli.

Succé med bidé

bidé

Medan Pappsen sätter takpanel i nya köket har jag passat på att städa. De har nog städat skapligt efter sig men jag vill ändå städa så att jag känner att det är rent och fräscht. Jag började med toaletten. Det får ta en hel dag! tänkte jag, bara jag vet att det är rent överallt!

Det tog två dagar. Första två timmarna hann jag bara med två badrumsskåp. Jag är fruktansvärt pedantiskt när jag städar efter andra människor. Men man kan ju bara inte göra det lite halvdant! Jag får för mig att all smuts är antingen avföringspartiklar eller nåt gammalt som ramlat ut ur munnen när man borstat tänderna lite för kraftfullt. Och sånt måste man ju ha nolltolerans inför. (Jag ställer tandborsten här – med de tre bajspartiklarna till höger och den intorkade fläskkarrébiten till vänster.

Det står en bidé i badrummet. Den hade vi tänkt kasta ut ögonaböj. Vi vill ju inte bli retade för att vi har en bidé liksom.

”Bidé bidé,
en dum idé,
bidé bidé,
det är passé!”

sjöng jag medan jag fejade.

Men ju mer jag städade, desto mer började jag att gilla min bidé! När man gör rent toaletten och vill skölja ur trasan emellanåt, inte vill man göra det i handfatet då! Det blir äckligt. Och man vill ju verkligen inte ta samma skitiga trasa hela vägen. Då får man använda pappersdukar.

Om man inte har en bidé!

Då kan man skölja ur trasan i den! Mycket lämpligt.

Man kan även använda slangen till att spola rent runt toalettsitsen.

Från sin bidé!

Och när jag skulle skura golven. Var tog jag vatten från då?

Min bidé! 

Och när jag sen skulle hälla ut det smutsiga vattnet – vart gjorde jag det då?

I min bidé!

En sån bra liten grej! Hur har jag klarat toalettstädningen tidigare?

Bidé bidé
en bra idé
bidé bidé
en sån succé!