Nu har vi äntligen satt in kylen och frysen i köket och hämtat all mat från gamla huset. Då känns det på en gång mycket bättre. Gårdagen var inte så munter.

Pappsen jobbade kväll så han var borta större delen av eftermiddagen och hela kvällen. Det blev väldigt ödsligt i huset.

När Bäbisen var vaken hade jag ju förstås honom som sällskap men han var ganska grinig på eftermiddagen. Det kändes som att han bara grät och klagade och undrade om vi inte skulle gå hem snart.

När han skulle sova tog jag barnvagnen och stretade mig genom isgata varvat med lera upp till gamla huset för att städa och kolla datorn lite. Men när jag kom fram märkte jag att jag inte kunde hitta mina nycklar så jag fick vända hem igen.

Kanske ska jag ta en sväng med bilen istället? tänkte jag. Men så kom jag på att jag inte hade nån bil.

Nä, då tar jag väl itu med tvätten istället då. Men så kom jag på att tvättmaskinen inte var inkopplad.

Kolla facebook och bloggen då? Nä, visst ja! Vi har ju ingen dator och uppkopplingen på mobilen är så seg att det knappt är värt besväret.

Äsch, jag tittar på tv en sväng. Elle det går ju inte, tv-antennen sitter ju kvar på gamla huset.

Jag blev lite mörkrädd och försökte tända lampor men hittade inte lysknapparna till så många.

Det enda jag kunde hitta på var att gå ut till nödpåsen i garaget och göra mig en macka. Var sugen på yoghurt och banan men bananerna var slut och yoghurten stod kvar i gamla huset.

Tyvärr smakade mackan lite sämre av att jag var tvungen att mota bort en stor spindel från påsen innan jag kunde ta fram smöret och osten.

Jag skulle kunnat ha ihjäl den så att den inte skulle göra fler försök under natten men jag är lite blödig och dödar inte gärna insekter. Jag brukar leja Pappsen och han var ju inte där.

Men idag är det som tur är bättre! Och jag har haft besök både igår och idag som har livat upp tillvaron.

Bland annat var syrran och hennes barn här med lite omtanke och förströelse till kvällen.