Vi kvinnor anklagas ofta, ibland skämtsamt, för att styra och ställa i hemmet. Männen ömkas gärna. ”Han har det nog inte så lätt hemma.”

Om någon lever i villfarelsen att jag är hård mot Pappsen så kan den tänka om!

Huset vi har och som vi köpte i våras passade oss så bra! Det fanns garage till Pappsen och till mig fanns stor trädgård, bra utrymmen att förvara mat och ett helt rum i anslutning till garaget för krukor och omplantering av växter.

Men så visade det sig att Pappsen tyckte att garaget var för smalt så redan innan vi flyttade in bestämdes det att han fick riva bort skafferiet som låg vägg i vägg med garaget.

När vi bott ett litet tag tyckte Pappsen att garaget var för kort så då fick vi riva ut väggen mellan växtrummet och garaget och göra om växtrummet till garage.

Men snäll som Pappsen är lät han mig ha kvar ett smalt och uschligt gammalt skåp där jag kunde ha mina krukor.

Ganska snart visade det sig dock att Pappsen tyckte att garaget var för trångt så han var tvungen att flytta på… eh… sågen(?).

Nämligen; ställa den framför mitt krukskåp.

Men jag kan ju fortfarande öppna dörren. Det är bara det att jag inte kan nå någonting förutom ett par krukor längst fram. Möjligen skulle jag kunna pressa in armen och nå nåt mer men jag är avskräckt från att känna mig fram med handen där inne eftersom jag hittade en intressant överraskningspåse i skåpet när vi precis flyttat in och som jag ivrigt stack ner händerna i. Alltså är det nästan omöjligt att få tag på en kruka.

Igår när jag ännu en gång kommit lottlös från mitt krukskåp började jag leta i köksskåpen istället.

Men se så näpet!

Så snälla någon, skicka mig på en kurs i förhandling innan hela huset blir ett garage med kokvrå!

Vad det var i påsen?

Jo, det var ett gäng med begagnade råttfällor som de tidigare ägarna hade sparat. Pappsen hade hittat den i garaget men tyckte att den passade bättre i mitt krukskåp. Surprise!