Havrebullar

Jo, jag det är väl inte så farligt att ha det ”lite” ostädat men jag kommer att låsa dörren hädanefter när jag ska gympa! Jag har försökt gympa än gång till förutom denna och hur tror ni det gick? Jo, någon stod plötsligt i hallen och ropade ”Hallå!”

Då var det bara min pappa som tur är, men visst är det typiskt?

Morgonen har varit riktigt hektisk med ett trotsbarn som kämpar emot allt jag säger och allt jag vill att han ska göra. Jag vet inte hur man ska bete sig för att det inte ska bli en strid om allting. Tur att Lillan är lugnet själv och oftast inte gör så mycket väsen av sig.

I vanliga fall brukar inte Barnet sova nåt mitt på dagen men han vaknade ovanligt tidigt i morse och var utpumpad av alla kamper, så just nu sover faktiskt båda barnen. Det innebär en lugn stund för mig framför datorn med en kopp kaffe. Otroligt skönt! Ikväll ska jag (om jag hinner och orkar) prova att göra tacos med hemmagjord tacokrydda och hembakta tortillas. Och så min egenodlade sallad till! Inte för att vara superpräktig utan bara för att jag försöker att snåla så mycket jag kan på matkontot. Jag gillar ju att baka och om det dessutom är enkelt och blir gott så kan man ju göra så ibland. Annars är ju en stor fördel med tacos just att det är ganska lätt och snabbt att svänga ihop! Jag återkommer med resultat.

Tills vidare slänger jag ut ett annat recept på bröd som jag gillar. Havrebullar som är mjuka och fina och som smakar riktigt mycket havre. Man sparar ju mycket pengar på att baka sitt eget bröd också. 😉

Havrebullar, 20 st

6 dl mjölk
3 dl havregryn
50 g jäst
100 g smör eller margarin
1 msk socker
1,5 tsk salt
ca 12 dl vetemjöl

Lägg havregrynen i degbunken.
Värm 3 dl av mjölken och häll över havregrynen. Låt svälla i 30 minuter.
Smula jästen i havregrynen och lägg i smöret i bitar.
Värm resten av mjölken till 37 grader och häll över i bunken och blanda.
Tillsätt socker, salt och det mesta av mjölet.
Arbeta till en smidig deg och jäs övertäckt i 30 minuter.

Knåda degen lätt på mjölat bakbord och dela den i två bitar. Rulla längder av bitarna och skär varje längd i tio bitar som du formar till bollar.
Pensla bullarna med vatten och doppa dem i havregryn.
Låt jäsa i 30 minuter.

Grädda i mitten av ugnen, tio minuter i 250 grader.

Pappsen biter ifrån

”Det där har han fått efter dig.” säger jag till Pappsen vid frukostbordet när Barnet just lägger armen i smörgåsen efter att jag har torkat av honom.

Pappsen, som ägnar nio av tio vakna timmar åt att häckla mig, ser plötsligt mycket kränkt ut.

”Ja, men vad då, du är ju klantig.” säger jag.

Pappsens mun blir till ett streck.

”Fast du välter ju alltid ut saker och slår emot grejer och så…” fortsätter jag.

Riktigt så är det väl inte,” säger Pappsen förorättat.

Sen tar han en sista tugga på smörgåsen, reser sig resolut upp och slår huvudet i taklampan.

 

 

Pappsen är som en degklump

Det är inte lätt att sätta ord på hur man känner sig, särskilt inte för karlar. Män har ju som bekant svårt att sätta ord på sina känslor.

Det kan också gälla Pappsen…

…fast inte när han är förkyld.

”Jag har en sprängande huvudvärk.” berättar Pappsen vid frukostbordet en morgon.

Eftersom jag vet med mig att jag ibland inte riktigt lyssnar på Pappsens klagosånger anstränger jag mig, lägger huvudet på sned och säger medlidsamt.

”Men usch vad jobbigt, höddudu.”

Pappsen, som blir överraskad över mitt oväntade medlidande, funderar en stund och tillägger:

”Jag känner mig som en stor degklump. En degklump med huvudvärk.”

Han sneglar på mig för att se om hans liknelse går hem. Jag nickar artigt.

Det ger Pappsen inspiration som fortsätter:

”Jag känner mig som en böld som bara har en glipa vid ögonen.”

Nu börjar han se riktigt nöjd ut. ”Och en vid munnen.” fortsätter han frejdigt.

Jag anstränger mig till det yttersta för att fortfarande se intresserad ut.

”Jag kan bara andas så här.” säger Pappsen som nu är riktigt i gasen!

Sen följer en lång och ganska dålig imitation av en Darth Vader-andning.

Jag kan inte riktigt hålla mig utan börjar att fnissa.

Pappsen rycker till, inser att han återigen har gått för långt i sin självömkan, avbryter imitationen och fortsätter frukosten under tystnad.

20140628-232659-84419301.jpg
Bild ur reklamfilm från 1994 (så länge sen!?)

Playing with fire

Det är så fint den här tiden med alla ljus! Vi tänder alltid ett adventsljus till frukosten.

Och jag vet! Man ska inte leka med elden! Men det är ju så svårt att låta bli…

20131205-125408.jpg

Men hoppsan! Vad har hänt här?

20131205-123626.jpg

Stearin över hela ansiktet… Ajaj. Så går det när man inte kan hålla fingrarna i styr.

 

PS. Ja, det snöar på bloggen.

Guldkant nu och då

Folk som inte har barn kanske tror att man inte lyxar till det lika mycket när man blivit förälder som man gjorde innan.

Det är inte helt sant! Det kommer fortfarande stunder med guldkant på tillvaron!

För ganska precis två år sedan var Pappsen och jag på en weekend till Göteborg. Det var himmelskt! Vi bodde på flott hotell och på morgonen kom de in med en dignande frukostbricka som avnjöts i lugn och ro medan vi fortfarande satt i morgonrock.

DSC_1025

Morgonlyx 2011

Sen kom Bäbisen och så många stunder i lugn och ro har det förstås inte blivit. Nu har man en Bäbis som drar en i mysbyxan och vill ha uppmärksamhet när man försöker att göra något.

Men så idag var både Pappsen och jag hemma! Alldeles ifred, fortfarande i morgonrock, kunde jag passa på att skura toaletten!

image

Morgonlyx 2013

Det var himmelskt!

Så var inte oroliga, ni som går i barnatankar. Allt kommer inte att förändras, även som småbarnsmamma kommer tillfällen av extravagans och flärd.