Det finns ett skämt som är väldigt roligt.

Det tycker i alla fall Pappa-skämtaren.

Pappaskämtaren har handlat och jag har bett honom att köpa hem nåt viktigt, säg vetemjöl eftersom jag står mitt i baket.

”Kom du ihåg mjöl?” frågar jag ivrigt när han kommer hem.

”Nej! Det glömde jag!” ropar han och tar sig för pannan.

Så svarar han varje gång vare sig han glömt eller inte.

”Men alltså, på riktigt. Kom du ihåg mjöl eller inte?” envisas jag.

”Jag glömde! Tyvärr!” säger Pappsen.

”På riktigt?” frågar jag.

”På riktigt.” säger Pappsen.

”På heder och samvete.” säger han när jag har spänt ögonen i honom.

”Jaja, det får gå ändå. Jag kanske kan använda rågsikt.” suckar jag.

Men den här gången var Pappsen en lurifax.

”Jag kom ihåg mjöl.” säger Pappsen och tar fram vetemjölet.

Och ju mer viktigt det var att köpa, desto ihärdigare hävdar han att han har glömt det. 

Sen tror han att jag ska bli glad när jag inser att det var ett skämt. Suck.