Magsjuka och att berätta för Barnet

Idag blev det vab igen. För man kan väl ta vab om både man själv och barnet är sjuka?

Vi blev magsjuka båda två på kvällen igår. Det känns lite tråkigt att vara hemma från jobbet idag eftersom jag lovat en jobbarkompis att sitta med henne när hon ska lära sig nya datasystemet. Jag hade bett våra schemaläggare att planera in det och de tog hänsyn till våran önskan trots att vi är så dåligt med folk just nu. Vi skulle suttit tillsammans måndag-tisdag och nu är jag nog hemma båda de här dagarna.

Samtidigt är jag väldigt tacksam över att få vara hemma och sörja Rut. I bilen på väg hem från veterinär och barnvakt bävade jag för hur jag skulle kunna berätta på dagis att Barnets ena katt dött utan att bli ledsen själv. Nu får det lägga sig i ett par dagar.

Men vad det verkar så tar inte Barnet själv så illa vid sig vid att Rut inte finns kvar. Jag berättade för honom igår att Rut varit sjuk och ibland när katter blir jättesjuka så dör de och det betyder att de inte kommer att komma tillbaka mer. Han lyssnade men har inte sagt något själv om det sen. Men vi kommer att prata om det fler gånger. Vad jag förstod på syrran som är förskollärare och även på vad jag kom fram till från Google så ska man vara så ärlig som möjligt för barn när ett husdjur dör.

Nu håller jag tummarna för att Matilda håller sig frisk och inte blivit smittad.

IMG_4607.JPG
Jag plockade in en bukett med de sista blommorna i trädgården i helgen. Det fick bli Ruts begravningsbukett.

4 tankar om “Magsjuka och att berätta för Barnet

  1. Jag hoppades så, att det inte skulle vara magsjuka…..men…men….! Stackars er. Hoppas det går över fort ❤ ❤ ❤ Kram till dig och Barnet ❤ P.S. Så vacker bukett till fina Rut ❤

    • Nä, tyvärr… Verkar gå mycket magsjuka nu. Men var rätt lindrig variant ändå. Vi får vara i karantän imorgon också men mår annars ganska bra!

      • Åhhh tack själv för den trevliga stund vi fick med Barnet. Att han var lite ledsen, berodde nog på att han inte mådde helt bra. Han kände nog av magen, att det var ”nåt på gång”. Det gick så bra ändå, att jag fick trösta honom. Att han kände tröst i min famn ❤ Och sen mådde han ju bättre en stund 😉 Mycket "vad är det?"…."är det?" Så roligt att prata med honom 🙂 Älskade Barn ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s