Överlag så går det ganska bra för oss här hemma. Det var mer omtumlande när man fick sitt första barn. Innan hade man bara haft sig själv, i stort sett, att tänka på. Nu är man van vid att komma i andra hand och att någon annan styr hur dagarna ser ut. 

Ibland tycker vi att Lillan är väldigt lugn och behändig, första dagarna var vi oroliga att hon var för lugn. Jag fick väcka henne efter fyra-fem timmar för att amma henne och sen sov hon igen. Visst sover nyfödda väldigt mycket men Barnet var matfrisk redan som nybörjare och ammade i tid och otid, gastade sig igenom blöjbyten och kändes överhuvudtaget ”piggare”. Lillan verkar ha mer tålamod och är nöjd även när vi byter blöja eller badar henne.

Men vissa dagar vill hon bara ligga vid bröstet och jag blir sittandes i timmar för så fort jag tar bort henne så gråter hon och då är vi säkra på att hon blir ett kolikbarn. Barnet hade ont i magen och det var fruktansvärt jobbigt. Jag bar honom runt runt i huset medan han panikskek. Ofta somnade han av utmattning efter ett par timmars skrik men när man försökte sätta sig så vaknade han ofta och skrek med förnyade krafter igen. De gravidkilona försvann rätt lätt… 

Hur det än blir nu så ska det bli spännande att se vad hon får för personlighet. Det är fantastiskt med en ny liten människa att ta hand om och det känns väldigt fint att vara mamma till två barn! När Barnet kom tyckte jag att det var underbart med en liten pojke och nu tycker jag att det är helt ljuvligt med en liten flicka.

Och när man sitter med dem så här känns det som att man kan sitta och njuta och sniffa hur länge som helst…

Vi har fått så fina barn!