Igår kom jag då äntligen iväg till kiropraktorn. Som jag trodde så var det bäckenet som inte stod precis rätt efter förlossningen. Inget stort fel, men det kunde ändå ge känningar i hela kroppen, sa kiropraktorn. Jag hade mest ont i ena höften och i nacken.

Det blir lite konstigt när man ska sitta och beklaga sig över sina bekymmer så där, tycker jag. På ett sätt vill man inte klaga och samtidigt vill man inte låta som att man söker i onödan heller. Och problem som känns stora när man är hemma på kvällen och oroar sig för att nåt inte står rätt till låter så triviala när man ska berätta om dem för främlingar.

”Jo, det är så att jag inte får till nåt bra schvung när jag ska ta första tuggan i ett äpple. När jag lutar bak nacken så här… så får jag liksom inte kraft nog att bita av.” förklarar jag och slänger ett getöga för att se om praktikanten skrattar.

Men ingen skrattar. Kiropraktorn knäckte till mig lite här och var och nu känns det bättre. Nu har jag ingen ursäkt för att inte springa längre, så kanske motar Pappsen ut mig i motionsspåret redan ikväll. Pust.

Och nog är det en del som blommar i trädgården även nu innan tulpanerna slagit ut.

Det här är en gullig plätt under fläderbusken som inte riktigt kom till sin rätt på bild. Vårlöken som jag grävde upp vid magasinet förra året tog sig.

Det är så härligt att ha vitsippor i trädgården!

Olika narcisser.

Violviva

Pärlhyacinter

Backsippan är bara för söt!

Den här lilla rackaren är lätt att glömma bort. Men visst blommar även violer lite varstans i trädgården.

Fänrikshjärtat börjar slå ut.

Fagertraven blommar och doftar honung.

Stjärnlök

Min nya julros.

Dvärgtulpaner

Och om bara värmen kommer så kommer naturen att explodera i knoppar som brister. Vilken tid vi har framför oss!