Vi håller på att göra i ordning ett rum på övervåningen. Idag möttes vi upp efter Pappsens jobb och köpte tapeter. Vi gjorde som vi brukar. Först gör vi iordning ett rum jättefint och sen snålar vi in på tapeterna. Vi slog till på billigaste sorten som till vår glädje dessutom var nedsatta!

Sen åkte Pappsen och Barnet hem och jag tog Fulbilen och åkte och storhandlade.

När jag skulle åka in på parkeringen fick jag vänta på en bil som backade för att ställa sig tillrätta.

När man sitter i en bil, låt vara att det är i en Fulbil, är det lätt hänt att man blir lite uppblåst.

”Den arme stackaren gör omtag.” tänkte jag pompöst medan jag stod i uppförslut och slirade koppling. När bilen framför mig hamnat rakt visade jag bestämt hur skåpet skulle stå. Med högdragen min rattade resolut in och på en parkeringsplats. ”Jaha, här blev det spikrakt direkt, ja!” tänkte jag förmätet medan jag drog i handbromsen.

”Hej!” ropade ett par glada stämmor från andra bilen när jag skuttade ut.

Förvirrat såg jag mig omkring.

”Såg du inte att vi vinkade!?” utbrast de. Ett kompispar som tydligen kört andra bilen.

Eh… hrmm… nä. Jag hade ju så fullt upp med att sitta i Fulbilen och pösa åt dem. Men det sa jag inte.

Vissa saker säger man inte.

På samma sätt valde de att inte kommentera att Fulbilen visade sig stå så mycket på sniskan att man inte kunde avgöra om jag hade försökt ställa mig vågrätt eller lodrätt…