Till tiden

Jag ber dig, kan du stå stilla nu? Eller bromsa in, om så bara för ett tag?

Nu har jag allt.

Jag är rik i livet. Jag är nöjd.

Jag är ung, frisk och stark.

En yngre mamma än så här kommer mina barn aldrig att minnas. Låt mig vara sån.

Jag är självklar i deras liv. Tryggheten. Mamma.

Nu är barnen så små, med nyfikna ögon och silkeslen hud. Gör dem aldrig trötta, skrynkliga och gamla. Låt dem alltid vara spralliga barn.

Mannen för mig är ung och stark, mitt i livet. Tillsammans klarar vi allt.

Och över oss, våra föräldrar. Ännu så kraftfulla. Alltid stöttande och kloka. Med varma famnar och lugn för våra barn.

Vi har tid för varandra. Vi behöver varandra. Vi finns alla där.

Jag kräver inget mer.

Det räcker.

Tiden.

Kan du låta mig leva i detta? Kan du stå stilla nu? Eller bromsa in, om så bara för ett tag?

12 thoughts on “Till tiden

  1. Åhhh så fint skrivet! Åhhh så vackra ord. ❤ Låt tiden stå still för dig och lite för mig också….bara lite. Jag som är förbi mitt i livet, men ändå nyfiken på livet framför och så tacksam för barn och barnbarn. Jag är Välsignad ❤ Allt är som allra finast just nu med de små barnbarnen…. TACK ❤ ❤

    • Ja, man blir så påmind om tiden och livets gång när man får ett helt nytt liv i sina armar. Den första tiden när jag låg i sängen och höll om Lillan kunde jag börja gråta när jag tänkte på att detta söta lilla knyte en dag skulle bli en skrynklig gammal tant… Och min söta lilla kille ska bli en stor och hårig karl!
      Och alldeles nyss var jag 16 år. Nu är jag 32! Och om 16 år till, då är jag nästan 50!! Det går så fort.
      Tack för att du är en glad och nyfiken farmor till mina barn! Tack för att ni finns där för oss! ❤️

  2. Men så fint! Är det du som skrivit? Tårarna rinner när jag läser. Om det är du som skrivit måste du skicka in den nånstans! ❤️

  3. Du skriver så vackert, ren poesi. Visst är det underbart att vara mitt i livet och mamma till små barn, men det är också underbart att få se barnen växa upp och bilda familj och att få vara både mormor och farmor……….och fortfarande mamma förstås, för det är man alltid, även när de små pojkarna blir håriga karlar och de små flickorna vuxna kvinnor 🙂 Vi finns alla där, skriver Du. Tacksam är jag för allt det! 🙂 🙂

    • Tack! ❤️ Det är skönt att höra att det är underbart även senare! Det tror jag ju också förstås, för visst vill man se sina barn växa upp. Och ja, vi har så mycket att vara tacksamma för! 😊

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s