Lupiner!

Idag har vi plockat lupiner. De är verkligen vackra så här års där de målar landskap och dikesrenar i pastell. 

Lupinerna är rätt nya i Sverige, de blomsterlupiner som växer längs vägarna kommer ursprungligen från Nordamerika och kom till Sverige i slutet av 1800-talet.

De är verkligen invasiva och nu har man börjat höra röster om att de breder ut sig för mycket. De håller på att konkurrera ut våra svenska ängsblommor och är ett stort hot mot den biologiska mångfalden. Visst är det ljuvligt med stora fält med lupiner, men det är också enastående vackert med dikesrenar fyllda av en massa olika små blommor. 

Min pappa slog alltid vägrenarna hemma när jag var liten, då mejade man ner högväxta blommor, som till exempel hundkex, som annars skulle ta över vägrenen. På våran lilla grusväg kunde jag därför plocka ett myller av blommor i mina buketter; gulmåra, vitmåra, rödklöver, vitklöver, harklöver, johannesört, blåklocka, rölleka, prästkragar, kärringtand, gulvial, kråkvicker… Listan kan göras ännu längre!

Nog är det synd om de ska försvinna, så lupiner tycker jag att man kan plocka mycket stora mängder av med gott samvete! Eftersom lupinerna är kvävefixerande gör de dessutom marken alldeles för näringsrik för ängsblommor, så när lupiner har tagit över en växtplats kan inte ängsblommorna komma tillbaka även om lupinerna skulle tas bort.

Pappa gjorde nog rätt som slog den där vägrenen framåt sommaren, även om jag blev arg på honom när jag var liten. Det blommade ju alltid som bäst just då.  

     

    

5 thoughts on “Lupiner!

  1. Men tänk midsommarblomster fanns/finns (?) det inga där. Jag vet att kollegan blev så förvånad när jag inte kände till den blomman när vi var ute och gick på jobbet för länge sen. Men vi plockade ju mest de blommor som växte på gården och där fanns inga midsommarblomster.

    • Det fanns faktiskt midsommarblomster där, men inte precis vid vägen. Det växte bakom dungen som var mellan vårat hus och farmors och farfars hus, precis vid gärdeskanten och jag minns att det var svårt att komma åt dem, långt gräs, tistlar och en snårig slänt. Men jag hittade dem och det blev jag så lycklig över! Men det var inget ställe man tog sig till i första taget och blomningen är ju ack så kort! 😉 Jag inbillar mig att jag kände varenda liten blomma som brukade växa hemma på gården. ❤️

      • Det gjorde du kanske rätt i. 😉 Men jag snubblar absolut på blommor som är vanliga här och på andra ställen som jag inte kan namnet på, för att de inte växte hemma hos oss. 😜

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s