Vilse i pannkakan 3

IMG_7273-0

Jag har jobbat på ganska många ställen, en del har varit bra och andra har varit dåliga.

Men mitt värsta ställe var nog när jag städade på sjukhuset. Inte för att jag hade nåt emot att skura toaletter och skrapa matrester från golvet, inte alls.

Jag var 19 år, hade ett sabbatsår och hade själv ringt och frågat om jag fick börja jobba där när det behövdes. Jag var blyg och försynt och ville bara göra ett bra jobb. De anställde mig, men mottagandet var svalt. All annan personal hade jobbat där väldigt länge och de flesta verkade inte vilja ha in nån ny ung tjej i gruppen. Det fanns tre som var snälla mot mig, de flesta andra var väl neutrala, andra ohövliga och vissa gick efter mig och bara letade fel som de kunde rapportera till cheferna. Och fann de inga fel så hittade de på.

Och cheferna? Ja, det var elakast av dem alla.

Min första dag fick jag städa långvården ihop med en av dem. Vi städade flera enkelrum och sen kom vi till en flersal. Jag småpratade lite med tanterna i rummet och tänkte inte på att det fanns två handfat istället för ett.

”Har du städat det här handfatet?” frågade chefen.

”Nej, det har jag inte.” svarade jag och trodde att hon mest frågade för att se om hon skulle ta det.

Istället följde en prakt-utskällning. Jag fick minsann veta hut och hon präntade in vikten av att inte missa något och hur man städade ordentligt. Tanterna ryggade tillbaka, men jag höll god min, nickade och försökte att inte visa att jag tog illa upp.

Sen fick jag städa själv. Tre avdelningar skulle ta sex timmar men jag, på min första dag, städade dem grundligt och ordentligt på 6,5 timme.

Det gav chef nummer två tillfälle att skälla på mig. Jag sa att jag bara behövde få betalt för sex timmar, men så kunde man inte göra, suckade hon. Jag fick lova bot och bättring istället.

Urlakad och ledsen gick jag hem. Fast jag gärna tog på mig all skuld när något gick fel så kände jag ändå att de hade varit väl hårda mot mig. Men jag tänkte att de nog skulle vara snällare nästa dag.

Nästa morgon mötte chef nummer två mig.

”Jo, jag hörde att du missade ett handfat igår.” sa hon.

”Nu kommer det”, tänkte jag. ”Nu ber hon om ursäkt å sin kompanjons vägnar. Hon kände nog att det blev för hårt.”

Ja, jag var naiv.

Det var ju dags för utskällning igen.

Och så gick dagarna. Jag slet och stressade, kom långt före arbetstid för att hinna, tog aldrig lunch och hoppade oftast över morgonfikat. Som tack fick jag lite lön och mycket ovett. Mitt mantra var enkelt:

Bit ihop.

Tänk då den lycka när jag förstod varför jag hade så svårt att hinna städa en avdelning på två timmar, fast jag jobbade så hårt!

En avdelning hade två parallella korridorer och mellan dem låg sköljrum och andra gemensamma utrymmen, med en dörr från vardera korridor.

För mig med min brist på lokalsinne var det bara ett gytter av dörrar och korridorer! Först städade jag ena korridoren och alla gemensamma utrymmen. Sen tog jag andra korridoren, gick in i dörren från andra hållet och städade alla gemensamma utrymmen en gång till! Det hade alltid hunnit komma nya sopor och mera disk så det väldigt lång tid innan polletten trillade ner för mig.

Men vilken lättnad det var!

Och när jag jobbat ett tag kom cheferna med ett nytt tips om hur man bäst städar en toalett.

”Torka bara av kranen och töm soppåsen så ser det städat ut.”

Jaha, så noga var det, ja.

7 thoughts on “Vilse i pannkakan 3

  1. Fyyy vilka chefer du hade!!!! Du städade så noga (extra-noga) och får bara skäll 😉 Kanske mådde de dåligt och tog ut det på dig….en ung tjej!!!! Du var stark som klarde av dem och dom kan man bara tycka synd om. Stackars människor…så mycket ilska inom sig. Jag är ännu mer stolt över dig nu ❤ ❤ ❤ 🙂

    • Ja, de var hemska. Det var ett hemskt jobb att gå till. En gång när jag städade en ny avdelning gick ett larm när jag stack nyckeln i låset till ett rum. Eftersom vi alltid hade nyckel och låste upp alla rum med och ingen sagt något särskilt visste jag inte.

      Vi slog av larmet och sa att ingen behövde komma ut, men mina chefer blev förstås jättearga. Efter det när jag slutade för dagen och ropade ett glatt ”Tack för idag! Vi ses imorgon!” brukade de bara svara med ett surt ”och då får du inte sätta igång nåt larm!”

      Till exempel, det finns mycket dumt de gjorde och jag skulle aldrig drömma om att vara så elak mot någon.

      Fast de är inte unika, jag har råkat ut för många såna här personer på flera av mina arbetsplatser. Folk som bara verkar vilja få en att bryta ihop. Jättemärkligt beteende från vuxna människor. Så mycket bitterhet och jag tror att just unga tjejer ofta blir offer för dessa.

      ❤️

    • Ja, de borde nästan ha varsin lavett! 😉 Men om jag så gick tillbaka nu i vuxen ålder skulle jag nog inte våga mer än att ge dem en arg blick…

  2. Fruktansvärt sorgligt att läsa, tänk att du stod ut! En arg blick och en ordentlig spark på ett känsligt ställe är vad dom förtjänar.
    Undrar varför man kan bete sej så illa mot en ung ambitiös tjej.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s