Det stundar Tjejvättern och Vätternrundan! Vi som bor i närheten av Motala har det ju nära inpå oss. Ja, inte så att jag tänker delta själv, men det är ganska många som cyklar förbi här när de är ute på sina träningsrundor.
Och jag måste medge att jag är mäkta imponerad!
Vilka resurser de har! Vilken styrka!
På rösten alltså. Man hör ju varenda ord de säger på jättelångt håll. De kan verkligen gapa och skräna! Har ni tänkt på det?
Jag tor att det måste hänga ihop på nåt sätt. Det är nog så att även struphuvudet tränas när de är ute och guppar och far på sina cyklar! Jo, så är det nog för ju äldre de är desto mer gapar de.
Konstigt egentligen.
Men bra att veta om man vill träna upp ljudvolymen.
Fast mest konstigt.
LillaLina 
Jag är imponerad av att de överhuvudtaget orkar få fram nåt ljud när benen går som trumpinnar! De cyklar så fort så det bara svischar till när det kommer en klunga. Och så massa rop till varandra! Mäkta imponerad! Jag skulle ligga med huvudet över styret, tungan utanför och en dregelsträng som hängde ända ner till ekrarna, om jag skulle ge mej ut och cykla i den takten!
Ja, usch att de orkar! Vi inåtvända typer skulle cykla under idog tystnad.
Kanske därför de ropar, för att visa sig på styva linan, att de visst har ork kvar! 😉
Själv tycker jag det mest låter om dessa Cyklister innan loppet.. mycket skryt och skrävel som slutar med skavsår i röven modell grande.
Jo, skavsår i röven blir det ju snart. Och utanför oss har vi ett stort gupp i vägen som knappt syns. Då blir det ändå många höga svordomar och ramsor…
Ett osynligt gupp i vägen borde öka underhållningsvärdet 1000 %!