I helgen hade vi dop för Lillan. Det blev så bra.

Först kände jag att jag kanske inte var så högtidlig i kyrkan som man borde vara, när jag hade en trött Lillan och en rastlös storebror att tänka på, men sen tänkte jag att det var skönt att det inte var så strikt heller.

Det fick bli lite som det blev under dopet. Vaktmästaren hade missat tiden så porten var låst, men som tur var fanns en sidoingång öppen. Barnens mormor och extra-morfar kom tidigt för att smycka dopfunten med blommor och de fick också möblera kapellet, ställa ut stolar och bära bord. Prästen kånkade på psalmböcker och kom inte åt kannan man häller dopvatten från utan hittade istället en vacker mugg.

För våran del gjorde det ingenting. Både prästen och kantorn är så rutinerade och kompetenta kvinnor så de löste det hela galant. Möjligen var det lite tråkigt att det inte blev någon klockringning för Lillan. Hon, som enligt mig är en av de mest fantastiska flickor som fötts till denna jord, är värd fanfarer och klockspel från alla världens kyrkor, känner jag. Och det är ju mäktigt med en kyrkklocka som slår över bygden för just mitt barn, men kantorn spelade en passande trall på pianot istället och det gick också bra.

Sen somnade min lilla tös medan vi avslutade med barfotavisan. Det var så sött. 

Vi hade fikat hemma. Tyvärr blir det lite begränsade platser, så vi hade ett litet dop, till och med mindre än när Barnet döptes eftersom vi blir fler och fler i familjen. Men det var perfekt väder! Ingen sol som gör uterummet outhärdligt hett, men ändå så varmt att barnen kunde springa ute och leka av sig.  Jag tycker så mycket om när bärbuskarna är mogna och barnen kan strosa och äta bär och proväta morötter från landet. Det är idyll för mig.

Både Pappsen och jag är glada att vi är omgivna av så fina människor som hjälpte till att göra dopet så trevligt. Jag kände mig också lite ödmjuk över tidigare generationer. Det var så roligt att få ta fram bestick och porslin efter min farmor och mormor, det var ju ändå deras barnbarnsbarn som döptes. Jag fick också tillfälle att använda min och mina syskons hackefors-porslin igen, det är en så fin gåva från mamma.

Det är inte så vanligt att jag sitter och putsar silver på kvällarna.

Nu njuter vi här hemma av lite lugn och ro, ett städat hem och fina blommor innan Pappsen börjar jobba igen.

Blommorna från dopfunten.

Fler blommor från vårat sommardop.

Lillan och jag pysslade med dopinbjudningar i våras.